På ett sätt är historien om Steve Rogers, aka Captain America, en sinnebild för ett i viss mån schizofrent USA. Å ena sidan fick han alla sina krafter eftersom han litade på vad hans regering sade måste göras för att kunna vinna ett avgörande krig. Å andra sidan har han vid pass sin tredje film (eller femte, beroende på hur man räknar) lärt sig den hårda vägen att den ende man kan lita på är sig själv och möjligen också ett fåtal av sina vänner.
Tudelningen blir desto tydligare i Captain America: Civil War när Tony Stark, aka Iron Man, kommer in i bilden. Han har tidigare varit en hårdnackad frifräsare som i kraft av sin förmögenhet kunnat göra lite som han vill. Men nu har hans tidigare gärningar hunnit ikapp honom och medveten om sin egen svaghet vill han gärna avhända sig det ansvar som Steve menar inte kan tas av någon annan än den enskilde individen.
Tony vill bli en vanlig knegare som tar order uppifrån. Samtidigt finns också spelaren Bucky Barnes, aka Winter Soldier, på plan som en påminnelse om att det inte alltid heller är positivt med soldater som aldrig ifrågasätter sina order.
Upplagt för konflikt inom Avengers-gruppen med andra ord, särskilt som Steve tvingas välja mellan sina bro:s Tony och Bucky. Rent moraliskt alltså närmast en karbonkopia av DC Comics Batman v Superman (eller varför inte den första och tredje X-Men-filmen?). Både Batman och Iron Man är för en reglering av superhjältar eftersom de är medvetna om vad de själva är kapabla till medan Superman och Captain America tror på både individens rätt till frihet och hens förmåga att hantera den friheten på ett ansvarsfullt sätt. Även där kanske en bild av ett schizofrent USA? Det skulle i så fall också utgöra en hyfsad motivering av titeln – i USA:s nya inbördeskrig står säkerhet och frihet på olika sidor och är inbegripna i en farlig kapprustning.
Men i övrigt vet jag inte om årets två första superhjältepopcornrullar är så värst lika. Där Zack Snyder var så allvarlig, så allvarlig med sitt mörker, sitt regn och sina sammanbitna hjältar har regibröderna Russo snarare närmat sig Joss Whedons Avenger-ton som låter ana en viss lätthet. Samtidigt inte allt för lätt förstås eftersom Civil War ska vara en slags kommentar till det mer sorglösa världsräddandet som genomfördes i (bland annat) de två tidigare Avengers-filmerna. Och även om jag tyckte att DC-filmen var ok är det helt klart att Civil War gjorde mig betydligt mer engagerad i tvekampen mellan Captain America och Iron Man än den mellan Batman och Superman.
Marvel har hunnit pumpa ut ett försvarligt antal filmer sedan den första Iron Man som kom 2008. När vi nu hunnit fram till nummer tretton börjar jag undra om det inte ligger en djävulsk konspiration bakom det hela. Jag har inte sett om någon av Marvels filmer inför Civil War och inser i efterhand att jag missar en hel del smådetaljer. Är tanken att man till slut inte ska hinna med något annat än att ständigt se och se om Marvels egna filmer för att hänga med till hundra procent?
Förutom välkända nunor som Falcon, Black Widow och Scarlet Witch plockar Civil War även in Black Panther och Spider-Man (till låns från Sony). Det är alltid roligt med nytillskott, Tom Hollands snabbsnackande spindel var riktigt underhållande i all sin valpighet även om jag gillade Andrew Garfields mer melankoliska framtoning i The Amazing Spider-Man. Däremot måste jag erkänna att Black Panther mest av allt såg ut som en biffigare version av Cat Woman minus bröst och stilettklackar.
Eftersom hela historien handlar om hur Steve tvingas välja mellan sin gamla bästis Bucky och sin nya bästis Tony blir tyvärr kvinnorna återigen satta på undantag. Varken Scarlett Johansson som Black Widow eller Elizabeth Olsen som Scarlet Witch får särskilt mycket att arbeta med men det gäller i rättvisans namn exempelvis också för den som vanligt beiga everyday-Joe-killen Hawkeye.
Ok underhållning för stunden men som i så många andra superhjältefall på tok för lång med på tok för många slagsmål.
Var jag överdrivet tjurig? Övriga filmspanare tyckte generellt sett bättre om inbördeskriget: Fiffis filmtajm, Flmr, Jojjenito, Fripps filmrevyer och Snacka om film.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag har inte så mycket att säga längre om dessa superhjältefilmer om jag inte ska hemfalla åt totalt nörderi vilket jag drar mig för.
Numera är jag inte speciellt pepp men ser dock gärna filmerna.
Filmen var som de flesta andra Marvelfimer – ok för stunden och duger gott om man vill slå ihjäl ett par timmar – en stark trea i min bok.
@Sofia: vad trist att du inte gillade den mer. Jag hade trott att du skulle vara en av dem som skulle falla för denna…
@filmitch: klart du ska hemfalla dig åt nörderiet! Vad annat kan man göra med filmer som denna?
@Filmitch: Säger som Henke, nörda på! Det är spännande att höra en mer insatt åsikt.
@Henke: Japp, det är alltid roligare att gilla film 🙂
En trea tyckte jag nog den var värd, trots att den som du säger är för lång och med lite för långa fajter.
Lite klös var det allt i Black Panther tyckte jag. 😉
Tack för ping! 🙂
@Jojjenito: Mja, trea innebär för min del att jag skulle kunna rekommendera filmen som sevärd och det vete tusan om jag skulle göra med den här. Känns väldigt mycket samma-samma. Lika mycket klös i BP som i CW 🙂
Halle Berry som Black Panther hade varit inspirerad casting.
Det är lite svårt att uppskatta vad de håller på med under resans gång. Om det någon gång tar slut och man kan se tillbaka på en komplett serie på 25 filmer så blir det kanske lättare att imponeras över sammanflätningen. Målet är väl tyvärr att det inte skall ske under vår livstid utan att det skall vara en ständigt växande kassako.
@Carl: Halle Berry… Åh, herre min skapare… 😀
Fast med den nuvarande takten lär vi ju inte ens ha hunnit gå i pension innan de 25 i alla fall är färdigställda?
@Sofia: De är nog uppe i minst 50 innan pensionen. 25 var bara min önskedröm.
@Carl: Där har du en poäng… Kanske har Marvelfilmuniversat redan blivit ett eget medvetande och motsätter sig därför alla former av utplånande eller avstannande? The inmates are running the asylum!
Jag har varit lite sugen på att gå igenom alla filmer som Marvel har släppt, men det verkar som att dom flesta filmerna håller just godkänd nivå. Det märker man även på dina betyg då dom verkar ligga mellan 2 och 3. Jag har lite av samma betyg på dom få filmerna som jag redan har gått igenom.
@Simon: Visst är det så, jag kan inte tycka att någon av dem är riktigt dålig men samtidigt håller alla knappast toppkvalitet. Jag skulle kunna tänka mig att man faktiskt ändå skulle få ut mer av att läsa serierna, både visuellt och historiemässigt