Bridehead Revisitedalt. titel: En förlorad värld: Heliga och profana minnen ur kapten Charles Ryders liv, Brideshead Revisited

Utan något tydligt mål här i livet kommer den unge Charles Ryder till Oxford. Han blir genast översköljd med råd om vad man bör och inte bör göra från sin kusin Jasper. Men eftersom Charles inte gillar Jasper särskilt mycket väger den erfarne släktingens råd lätt.

Till och med när Jaspers förutsägelse om det idiotiska i att ha ett boende på bottenvåningen slår in är Charles föga benägen att lyssna. I och för sig vräker sig en överförfriskad partyprisse in genom fönstret och kalvar ned Charles matta (It really tied the room together, man) men samtidigt leder den händelsen till att Charles kommer i kontakt med den ökände Sebastian Flyte.

Sebastian från en katolsk aristokratfamilj där fadern förfallit från den rätta tron och numera bor i Italien med en älskarinna. Sebastian med det utsökt vackra ansiktet och de underliga infallen och manéren. Sebastian som ofta för hela konversationer med sin gamla teddybjön Aloysius.

Charles rusar huvudstupa in i en berusande vänskap som tyvärr kan verka lite ensidig från gång till annan. Sebastian har många demoner att kämpa mot, inte minst i form av den katolska tron med sitt fokus på skuld. Inte heller verkar han komma särskilt bra överens med sin familj, särskilt inte med sin mamma. Själv blir Charles lika förförd av Sebastians familj och det ljuva livet på godset Brideshead som av Sebastian själv.

För oss svenskar är namnet Evelyn Waugh kanske inte så välbekant. Till skillnad (i alla fall för oss i en visst åldersspann) mot TV-serien från början av 80-talet med titeln Brideshead Revisited (eller En förlorad värld som det förstås blev på svenska) med Jeremy Irons och Anthony Andrews i huvudrollerna som under en period fick nästan alla att hänga med när Charles berättade om ”my summer with Sebaaaastian”.

För min del var det en titt på filmen från 2008 som blev den spark i baken jag behövde för att i alla fall köpa på mig boken så att den kunde stå och blänga från hyllan. Jag blev inte riktigt klok på filmen eller snarare vilken historia filmen ville berätta och tänkte att den kanske skulle vara tydligare i boken. Dessutom borde väl inte en bok bli så pass välkänd utan att ha något som talade för den.

Författaren (med ett namn som sannolikt gör att 90% av läsarna tror att de har att göra med en kvinna) var känd som en stor stilist men jag vet inte om jag märker av det så mycket. Jag upplever språket som kompetent, varken mer eller mindre.

Historien om Charles och Sebastian är inte heller riktigt vad jag har förväntat mig, bland annat beroende på att den med sådan emfas berättas ur Charles perspektiv. Sebastian finns alltid där, som hål i en tand och som man inte kan låta bli att peta på med tungan hela tiden. Men huvudpoängen med boken är Charles upplevelse av familjen Flyte, deras liv där på godset Brideshead, Sebastians syster Julia, familjens katolicism och vad dessa möten får för betydelse för hans eget liv.

Tyvärr lyckas Charles aldrig uppamma något intresse hos mig för sin levnadberättelse och kärleksbekymmer. Brideshead Revisited är en roman om en förlorad värld men det handlar inte bara om familjen Flytes borttynande aristokrati i en modern miljö där det inte finns ekonomi nog att upprätthålla den tillvaro man är van vid. Charles verkar själv ständigt förlorad, på drift i en verklighet som är honom främmande och där han inte kan hitta någon fast punkt. Inte ens i form av en hustru och två barn som han aldrig tycks vara det minsta intresserad av att träffa.

En sådan fast punkt kanske en kort stund utgjordes av Sebastian men det är en ung man som som sagt har många egna problem att handskas med. Även om han ständigt finns närvarande i Charles tankar gäller det inte i realiteten. På så sätt liknar Sebastians roll i boken katolicismens – något efemärt som Charles aldrig riktigt kan förstå sig på eller greppa, hur lockade det än framstår.

Ett problem med Brideshead Revisited är att bokens berättare aldrig tydligt lyckas förmedla sin fascination över Sebastian. Jag har lättare att förstå hur Charles kan bli tjusad av familjen Flytes liv där på godset med kadrer av husjungfrur och butlers men Sebastian själv framstår oftast som ett gnälligt och lynnigt barn.

Nej, detta var en klassiker som inte gav mig mycket vare sig det gäller språk, psykologisk insikt eller en intressant historia. Däremot blev jag sugen på att återbesöka Jeremy och Anthony för att se om nostalgiskimret skulle hålla i sig för deras del och ”my summer with Sebaaaastian”

star_full 2star_half_full

Annonser