Musikalvecka: Les Demoiselles de Rochefort (1967)

alt. titel: Flickorna i Rochefort, The Young Girls of Rochefort

Välkommen till Rochefort, belägen på franska Atlantkusten! Staden där både kvinnor och män dansar samtidigt som de drömmer om kärlek. För en kort festivalhelg (Fête de la mer) anländer showmännen och entreprenörerna Étienne och Bill till staden på fredag förmiddag och när de lämnar den på måndagen ska livet för alltid ha förändrats för några av stadens drömmare.

Tvillingarna Delphine (blond) och Solange (rödhårig) undervisar stadens småflickor i balett och musik. Men Rochefort är för litet och provinsiellt och de vill bägge till Paris för att pröva lyckan på storstadsscenerna. Delphine lämnar inte så mycket mer bakom sig än den labile konsthandlaren Guillaume. Solange har i sin tur kanske till och med redan har en fot inne i branschen eftersom musikaffärsinnehavaren Simon Dame (hyfsat ny i Rochefort, mycket viktigt!) lovat att introducera henne för sin kändiskompis Andrew Williams.

Samtidigt beklagar sig flickornas mamma Yvonne för de nya bekantskaperna Étienne och Bill att hon alltid är instängd i sitt glasakvarium till café på torget när hon egentligen helst av allt vill ligga och lapa sol på en söderhavsstrand. Hon hade en gång en fästman men lämnade honom eftersom hon inte kunde stå ut med att ta hans efternamn och därmed bli ”Madame Dame”…

På caféet hänger också den unge konstnärssjälen Maxence som inte kan vänta på att få lämna sin flottistplacering och dra till Paris, den enda staden för en poet och konstnär. Han är dessutom på jakt efter ett kvinnligt ideal som han förvisso inte har träffat men däremot målat från sina fantasibilder. Porträttet har han hängt i Guillaumes konsthandel där Delphine tycker att det är som att se sig själv i en spegel…

Jag och Filmitch har tidigare förenats i kärleken till den franske musikalmannen Jaques Demys Les Parapluies de Cherbourg så när han rekommenderade Les Demoiselles de Rochefort var det klart att jag skulle försöka mig på även den.

Och visst känns stilen igen från den tidigare paraply-filmen (som kom 1964) men jag upplever att Demy här har öppnat upp perspektivet och låtit hela Rochefort bli en scen för sina olika kärlekshistorier. I hans händer blir staden till en solig och sprittande skådeplats där ungdomar i färgglada sexiotalskläder dansar snarare än går fram på gator och torg. Till stämning och innehåll är det ett antal rätt lättsamma historier som berättas den här gången, vilket sannolikt är en anledning till att den tidigare filmen ofta rankas högre (trots att Demy helt plötsligt slänger in ett litet styckmord). Michel Legrands musik har även den en sorglösare ton och Les Demoiselles… uppnår därmed inte riktigt samma kontrastering mellan musik och berättelse som Les Parapluis…

Här vet vi i princip redan från början att allt kommer att ordna sig till det bästa, en känsla som knappast försvagas när Françoise Dorléacs Solange tittar upp från sina tappade notblad och får syn på Gene Kelly som givetvis är den kände Andrew Williams. Det är en känsla som uppmuntrar oss att svälja att en mor ber två vilt främmande män att hämta hennes lille son från skolan, att samma män med ett leende i mungiporna sjunger om att de är fågelfria grabbar med en kvinna i varje stad eller att modern inte heller tycks tveka att anförtro sina döttrar till dessa snubbar som, utgående från sina kringflackande liv, sannolikt är vandrande provkartor på all världens könssjukdomar.

Kärleken i Les Demoiselles… är omedelbart drabbande, obeveklig och, i den mån den förklaras, totalt utseendefixerad. Den är dock helt jämställd – både män och kvinnor hemsöks i samma utsträckning och ingetdera könet är främmande för lite rjatan tajtan i väntan på sin hjärtas kär.

Jag är knappast den första att sätta stämpeln ”Charmig!” på denna franska musikal men det finns helt enkelt inget annat ord som är lika passande på en film som klär sina män i käckt vita stövletter och låter dem åma sig på en Honda-motorcykel under sitt marknadsuppträdande.

Har månne Filmitch idag också fått stifta bekantskap med potentiella könssjukdomsmiljöer? Och nej, det är nog inget aprilskämt… Kanske… Ni får väl se…