Musikalvecka: Spring Parade (1940)

Tja, egentligen borde man väl inte bli förvånad längre. Universal Studios tyska gren gjorde 1934 en lättsam komedi vid namn Frühjahrsparade. Eftersom en amerikansk publik lika lite då som nu bedömdes kunna hantera undertexter dröjde det bara sex år innan det kom en nyversion, nu med den populära Deanna Durbin i huvudrollen och med titeln Spring Parade.

Den ungerska bondflickan Ilonka beger sig till marknaden för att sälja sin get. För att få tiden att gå sjunger hon en stump om hur hon gillar att klättra i träd och dansa natten lång – ”It’s foolish but it’s fun”. Och dansa kommer hon att få en chans till på marknaden eftersom mannen som vill köpa hennes get slår till med ett vad. Om Ilonka kan hänga med i danssvängarna får hon behålla både betalning och get. Klart en tös med livsmottot ”it’s foolish but it’s fun” ställer upp på den dealen!

Ilonka vinner vadet men hinner inte njuta av segern särskilt länge eftersom hon är så hemskt trött att hon somnar i ett hölass vilket sedan kör iväg. Den stackars geten lämnas härmed åt sitt öde. Men när hon vaknar blir den frimodiga flickan inte alls särskilt stressad av sin oväntade resa. Tidigare på marknaden har hon nämligen köpt sig en spådom som förutsade att hon skulle hitta äkta kärlek i Wien och det är förstås dit hon nu är på väg.

Hölasset körs av den snälle bagaren Teschek som låter Ilonka dela både rum och kläder med bagarbutiksflickan Jenny. Jenny är en flicka som är…generös med sina svärmerier och den här morgonen ler hon lite extra åt soldaten Harry som spelar bastrumma i militärparaden som defilerar förbi bageriet. Harry som trånat efter Jenny länge blir glad som en klockarekatt och försöker stämma träff med henne. Men den som dyker upp är istället Ilonka.

Hon sätter genast igång med att skämma ut sig genom att försöka pruta på restaurangen där de ses men reparerar skadan genom att vara mäkta imponerad över Harrys kompositörsförmåga. Som av en ren händelse råkar hon dessutom ha en alldeles förtjusande sångröst. Inom kort svänger hela stället av Harrys nyskrivna melodi ”Waltzing in the clouds”.

Innan det hela är slut uppstår förstås lite missförstånd mellan Ilonka och Harry samt en del svårigheter som bara kan lösas genom Ilonkas frispråkiga personlighet, allt enligt väl beprövat romcom-snitt. Vi har till och med ett par vedervärdiga rackarungar i form av Tescheks två nevöer som ställer till det för de unga tu.

Deanna Durbin (egentligen utrustad med förnamnet Edna Mae men det är ju inte vidare hollywoodskt) sägs med filmen Three Smart Girls från 1936 ha räddat Universal från total konkurs. Sant eller inte, sångerskan och skådespelerskan blev enormt populär under 30- och 40-talen och hann vara med i 21 filmer på lite mer än tio år innan hon lade skådespelandet på hyllan. Själv blev hon snart less på sin girl-next-door-status men försöken att spela mer tuffa roller gick inte hem hos publiken som ville ha kvar sin ofarliga älskling.

Som Ilonka är Durbin dock chosefri och frispråkig, en oförstörd bondtös (girl-next-village?) med skinn på näsan. Det uppskattas särskilt av kejsaren som mot all historisk korrekthet, men helt enligt romcom-mallen, är en godmodig despot som gärna tar emot ett sanningens ord från sina enklare undersåtar.

Och likt kejsaren kan jag inte låta bli att tjusas av Durbin, hon har en slags tuff men oförstörd utstrålning som är mycket charmig. Hatkärleksförhållandet till Robert Cummings Harry är både lättsamt och slagfärdigt. Tyvärr är inte musiken det starkaste kortet i Spring Parade, vilket gör den oförargliga sagan till blott och bart en saga som inte lyckas sträcka sig till att bli det där lilla extra. Det jag tar med mig från Spring Parade är nog främst Deanna Durbin själv. Och så förstås den sorgligt bortglömda traditionen att spotta i näven för att försegla en affärsöverenskommelse. Kassörskan på ICA kommer säkert att uppskatta mina försök att återintroducera den.

Så vad tyckte då kollegan Filmitch om denna bondska historia? Vill du skapa dig en egen uppfattning finns den på YouTube.