Mary and Max”You should never weigh more that your refrigerator and never eat anything bigger than your head.” Det är bara en av de livsvisdomar som Max Jerry Horowitz från New York kan dela med sin brevvän Mary Daisy Dinkle som bor i en förort till Melbourne.

Fast egentligen är det ett råd som Max har fått från sin psykiatriker, en person som han besöker ganska ofta. På dennes inrådan går Max exempelvis på möten hos Overeaters Anonymous (”God hates fat people”) men det är ganska jobbiga möten eftersom Max har problem med att läsa andra människors signaler. Ofta tycker hans omgivning inte heller om Max uppriktighet även om han själv inte riktigt förstår hur sanningen kan uppfattas som ohövlig.

Max och Mary har inga andra vänner än varandra och de delar en förkärlek för det tecknade programmet The Noblets och choklad. Medan Max berättar om sin blinda granne Ivy och sina husdjur (han är inne på sin nionde fisk, Henry IX) berättar Mary om sin tama tupp Ethel, sin pappa som arbetar på tepåsfabrik och mamma som alltid är lite ostadig eftersom hon hela tiden måste provsmaka sitt ”te”.

Mary and Max är australiensiske Adam Elliots första långfilm men tittar man på hans tidigare kortfilmer är det ganska lätt att se hur hans filmiska vägar lett fram till Mary and Max. Elliot jobbar med leranimationer i en ganska avskalad stil. Hans Oscarsbelönade kortfilm Harvie Krumpet från 2003 utsöndrar lite Simpsons-vibbar, men till Mary och Max har Elliot utan tvekan hittat sitt eget uttryck.

Gemensamt för alla Elliots produktioner är att det är filmer som med en stor portion svart humor hanterar tragiska teman som mobbning, död och psykisk sjukdom på ett väldigt avväpnande sätt och med en stor portion kärlek. Han är särskilt förtjust i att ta livet av föräldrar men de finurliga gravstenarna tar liksom udden av det hela (”A nice person”, ”Always merry, killed by sherry”).

I Uncle får vi träffa berättarens farbror som från början bara är lite speciell men som allt eftersom de som håller honom förankrad i vardagen (frugan, chihuahuan Reg) försvinner sjunker ned i demens och hamnar på ett hem. Cousin handlar förstås om berättarens kusin som har cerebral pares och gillar att klä ut sig till superhjälte. Brother (börjar vi ana ett tema här?) beskriver relationen med en älskad bror som alltid får skulden för allting i skolan, till och med när han är hemma och sjuk i vattkoppor.

Harvie Krumpet kammade som sagt hem en Oscar till Elliot och följer den polskfödde Harvek Milos Krumpetzki genom livet. Under andra världskriget flyr han till Australien och ändrar sitt namn till Harvie Krumpet. Harvie är en i grunden positiv typ som trots Tourettes syndrom och en magnetiserad metallplatta i skallen försöker leva enligt devisen Carpe Diem. Vilket bland annat gör honom till nudist, vegetarian och djurbefriare. Han var sedan tidigare en outtröttlig faktasamlare (”Butterflies smell with their feet”, ”A cigarette is a substitute for your mothers nipple”).

Max Jerry Horowitz kanske skrattar inuti sitt huvud men han är knappast en lika sorglös kille som Harvie. Han har aspergers syndrom och måste ibland stå länge och gunga i ett hörn i sin lägenhet för att dämpa ångesten som brevvännen Marys frågor fyller honom med. Max är dock noga med att påpeka att han gillar att vara en ”aspie”. Mary och Max utbyter förtroenden och ovanliga chokladvarianter med varandra och även om det är en vänskap som stöter på stora svårigheter hålls den ändå vid liv genom åren.

Mary och Max är en fantastiskt fin liten film som behandlar jobbiga saker på ett sätt som gör att man skrattar med karaktärerna, inte åt dem. Adam Elliots skildringar är så långt från lyteskomik man kan komma och fulla med ett slags förundrat iakttagande av vardagen som gör även de tristaste av snabbnudlar fantasifulla.

Adam Elliots kortfilmer finns på YouTube:
Uncle
Cousin
Brother
Harvie Krumpet

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser