ApocalyptoEtt gäng nedblodade och nästan nakna indianer sliter i en kropp mitt i en ångande och stekhet djungel. Man skulle kunna tro att det är en klassisk kannibalrulle à la Cannibal Holocaust, Cannibal Ferox eller Eaten Alive. Men det här offret är ingen aningslös västerländsk dokumentärfilmare och indianerna är inga kannibaler, hur kittlande konceptet än kan verka.

Istället är det regissör och manusförfattare Mel Gibson som bestämt sig för kopiösa mängder blodig realism i sin film om hur det degenererade och ondsinta maya-folket utnyttjade sina sorglösa djungelgrannar. Jaguar Paw och hans stam har ett bra liv på gång. Floden är full av fisk, djungeln full av tapirer och Jaguar Paws söta och fertila fru väntar deras andra barn. När Jaguar Paw nästan demonstrativt visar upp sin familjelycka inser man snart att det här inte kommer att hålla länge.

Och det gör det ju inte heller. Efter en varnande sägen om människans farliga kunskaper vid lägerelden invaderas stammens boplats av vildsinta fiender. Jaguar Paw hinner precis gömma fru och son innan han själv blir tillfångatagen och ivägmarscherad. Kruxet är bara att gömstället är så fiffigt konstruerat att den lilla familjeresten är fångade tills dess att Jaguar Paw kan ta sig tillbaka och hjälpa dem. Frågan är bara hur han ska kunna slippa ur slavhandlarnas grymma klor.

För att vara en renodlad jaktfilm, renplockad på det mesta i form av plotmässigt bling-bling, är Apocalypto oväntat spännande. Jag satt å en sidan och väntade på att något mer skulle introduceras, å andra sidan förundrades över att de 138 minutrarna flöt iväg så pass lätt och ledigt. För när Jaguar Paw är på väg tillbaka till sina kära kan han förstås inte strosa fram i djungeln i söndagspromenadstakt (om nu sydamerikanska indianer på 1500-talet tog söndagspromenader). Nej, det handlar om ett vilt flängande över stock och sten eftersom han har ett gäng blodtörstiga slavhandlare efter sig.

Jaktelementet är renodlat och filmens moraliska tema likaså, subtilt som fustibalus-sten i skallen. Redan ett inledande citat ger en hint om vart vi (eller snarare högvälborne regissör Gibson) är på väg: ”A great civilization is not conquered from without until it has destroyed itself from within”.

Och vad som är på god väg att ruttna sönder inifrån är förstås den närmast industrialiserade maya-kulturen. Jaguar Paws far Flint Sky pratar gärna om alla generationer som jagat i djungeln före dem och alla generationer som ska ta över. Deras stam lever i en hållbar symbios med sin omgivande och prunkande miljö medan hållbar symbios är den sista stämpel man skulle kunna sätta på maya-folket.

Naturen som omger maya-staden är ödelagd, träden nedhuggna, kalkbrott som öppna sår i landskapet, missväxt i planteringarna, högvis med ruttnande människroppar. Slavarna är utsvultna och härjade av någon slags skrofulös pest medan den härskande klassen slafsar i sig mat och smyckar sina kroppar med utstuderade tatueringar och frisyrer. Alla problem (ekologiska såväl som mänskliga) försöker man lösa genom religiös frenesi och rikhaltiga mängder människooffer. Jaguar Paws räddning undan sina förföljare blir också när han följer sin fars råd och sätter sin lit till att djungeln ska kunna skydda honom.

Föga förvånande har det förekommit en hel del kritik för hur maya-kulturen framstår i Apocalypto. Gibsons medmanusförfattare Farhad Safinia ska ha sagt att målet var att visa upp ett folk som var ”sophisticated with an immense knowledge of medicine, science, archaeology and engineering…but also be able to illuminate the brutal undercurrent and ritual savagery”. Hur det blev med den där sofistikeringen vet jag inte riktigt, det känns som om det utan tvekan är brutaliteten som står i centrum.

Själv såg jag nog filmen mest som spännande historisk äventyrseskapism och blev därför inte särdeles upprörd över partiskheten. Den funkar ju utan tvekan inom filmens ramar. Överhuvudtaget tycker jag nog att det mesta funkar även om jag nu och då fann anledning att reflektera över kackiga djurdockor, anmärkningsvärt vita och jämna tänder och en (1!) namngiven kvinnlig karaktär vars främsta insats bestod i att vara gravid och sitta fast i en grop.

Som så ofta är fallet med historiska filmen gör man sig nog en otjänst om man försöker se Apocalypto som en till 100% sanningsenlig rekonstruktion av maya-kulturen. Däremot är den en suggestiv och snyggt filmad thriller med den extra krydda som bara utskurna hjärtan och hinkvis med blod kan tillhandahålla.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser