You beat them with your heart

Efter titten på Creed (och inspirerad av Cecilias fina text samt Fiffis ohöljda kärlek) kände jag att det kunde vara läge att ägna originalet min odelade uppmärksamhet, för jag vet ärligt talat inte om det någonsin har hänt. Vare sig Sly Stallone eller boxningsfilmer är riktigt min grej. Av bara farten (och en släng av en ibland ohälsosam kompletteringsmani) hade jag ändå helt plötsligt plöjt alla sex Rocky-filmerna som föregick uppföljaren anno 2015.

Om någon mot all rim och reson inte skulle känna till följande filmserie så följer den alltså boxaren Rocky Balboa under ett tjugotal år. Viktiga personer i hans liv är frugan Adrian, sonen Rocky Jr. och kompisen Paulie, tillika Adrians bror. En hyfsat stor del av filmerna går åt till att beskriva utvecklingen av familjen Balboa. Alla sex delarna har manus av Stallone själv och har regisserats av antingen John G. Avildsen eller Stallone.

Innehållsmässigt kan de sammanfattas ungefär så här:

1. Yay, Rocky får chans på en riktig match. Han boxas mot Apollo Creed och skriker efter Adrian.
2. Oh, no! Rocky riskerar att förlora synen om han någonsin boxas igen men är typ sämst i världen på att hålla i eller dra in pengar på något annat sätt. Rocky boxas (igen) mot Apollo Creed, håller tal och skriker efter Adrian.
3. Oh, no! Rocky riskerar fortfarande att förlora synen om han någonsin boxas igen men kan inte återupprätta sin heder på något annat sätt. Rocky boxas mot Clubber Lang och kramar om Adrian.
4. Oh, no! Rocky riskerar att bokstavligt talat bli ihjälslagen i ringen om han boxas men kan inte hämnas Apollo Creed på något annat sätt. Rocky boxas mot Ken-dockan (Soviet style!) Ivan Drago, håller tal om hur folk kan förändras och gör (kortvarigt) slut på kalla kriget.
5. Oh, no! Rocky riskerar hjärnskada om han boxas men kan inte sätta en kaxig snorvalp på plats på något annat sätt. Rocky boxas med Tommy Gunn, bondar med sin son och upptäcker att de klassiska Philadelphia-trapporna också leder till ett museum.
6. Oh, who cares? Rocky är en föredetting som är alldeles för gammal för att boxas men kan ändå inte låta bli. Rocky boxas, bryr sig inte om vem som vinner och grymtar till Adrian.

Ungefär som när jag såg (om) First Blood blir jag överraskad av original-Rocky. Det är ingen märkvärdig film, men rättfram och ”på riktigt” på det där smått unika 70-talssättet. Snabbt ser jag intressanta kopplingar till Creed och rollfiguren Adonis som går utöver att boxas mot sin egen spegelbild och jaga kycklingar (träningsknep som i och för sig förekommer först i senare filmer om vi ska vara helt korrekta).

Medan Adonis har ett helt litet posse runt sig när Rocky väl går med på att träna honom är Rocky anno ’76 otroligt ensam. Ingen tycks tro på honom. Rockys allmänt avfärdande omgivning kan kanske också förklara varför han faller så otroligt hårt för den inledningsvis musblyga Adrian – i slutet på originalet är hon (jämsides med tränaren Mickey) den enda som tror på honom.

Ingen tycks heller vare sig förstå Rockys till synes fruktlösa ihärdighet i boxningsringen eller hans grundläggande snällhet. Just snällheten är ett genomgående tema i hela serien där Rocky själv inte sällan hänvisar till att folk ofta tror att han är korkad eller trög för att han inte är den stereotypt hetsige boxaren som alltid låter nävarna tala. Snällheten förklarar också bättre för mig varför Rocky överhuvudtaget gick med på att träna Adonis trots att det var uppenbart att han från början egentligen inte ville.

Sedda en och en är de flesta filmerna (utom ettan förstås) mer eller mindre pajjiga. Rocky orsakar sannolikt ett antal sovjetmedborgares Gulag-internering när han efter vinsten över Ivan Drago håller ett så inspirerat tal att alla (ALLA!) måste applådera. Världsmästarbältena ser alltid ut att vara designade av Liberace. Under en av 80-talets höjdpunkter skaffar Rocky en robot. Rocky Jr. ståtar med världens fulaste örhänge.

Motståndaren Clubber Lang spelas av Mr T. som har mage att kalla Rocky för en ”disgrace” samtidigt som han själv springer omkring med en halv påfågel i öronen. Lang ska dessutom vara en ”killer” men använder aldrig värre kraftuttryck än ”chucks”. Rocky genomför till synes varje löprunda efter sin första match förföljd av horder med barn. När han inte springer på stranden med Apollo Creed förstås, för då slutar det alltid med att de skvätter vatten på varandra i en sannolikt ofrivilligt suggestiv scen.

***

Jag lämnar er hängande med den bilden i hjärnan. På torsdag fortsätter jag att fundera lite kring Rocky-serien eftersom morgondagens inlägg givetvis ska ägnas åt den senaste filmspanarfilmen.