X2: The Shining (1977 och 1980)

För att får en snabb och i mina ögon tydlig uppfattning om skillnaden mellan Stephen Kings bok The Shining och Stanley Kubricks film med samma namn räcker det med att läsa bokens första mening och se filmens första minut.

The ShiningBoken inleds nämligen med att Stephen King låter Jack Torrence (familjefader, alkoholist, våldsverkare och skrivkrampande författare) i bittert men maktlöst vredesmod svära över den pompöse hotellmanagern Stuart Ullman. Men det är knappast en vrede som han kan ge uttryck för eftersom anställningsintervjun hos Ullman för jobbet som fastighetsförvaltare av hotellet Overlook är hans sista chans innan den lilla familjen helt går under. Stanley Kubrick å sin sida inleder filmen The Shining med en andlöst svepande inflygning mot och panorering över hotellet som ruvar likt en muräna i sin bergsgömma.

Man skulle nästan kunna säga att King internaliserar sin skräck för att sedan förflytta den utåt, till Overlook (som vill komma åt Jacks lille son Danny) medan Kubrick externaliserar sin skräck i hotellet som så småningom emellertid får en hemvist i Jacks vansinne.

Det är välkänt att Stephen King inte är särskilt nöjd med Kubricks version av hans egen bok och jag kan på ett sätt förstå det. På många punkter avviker Kubrick inte bara från Kings ursprungliga berättelse utan hela hans poäng med berättelsen. Kubrick är en regissör som kan skapa en oslagbar stämning genom bild och ljud men som (i alla fall av The Shining att döma) saknar mycket av Stephen Kings psykologiska fingertoppskänsla. Kubrick synes här vara en iskall estet som helt bortser från den berättelse om mänskligt lidande som King författade.

The ShiningKing har en osviklig förmåga att beskriva vanligt fölk, människor som är förmögna till såväl stordåd som ondska. I det avseendet blir historien om Jack Torrence till en tragedi, han är en man som genom Overlooks inflytande faller offer för sina tre svagheter: författandet, alkoholen och tempramentet. Galenskapen som tycks besätta Jack Nicholsons Torrence från nära nog första filmrutan har inget med tragedi att göra, det är bara en föraning av den skräckfyllda upplevelse som väntar frun Wendy och sonen Danny när de väl är avskurna från övriga mänskligheten i ett översnöat Overlook. Filmen kan förvisso med några snabba scener inledningsvis berätta något som King ägnar ett avsevärt antal sidor åt att beskriva men den misslyckas sedan med att ge tittaren en uppfattning om Jacks eskalerande vanvett. Makens första utskällning av Wendy kommer lika överraskande för tittaren som för henne.

Av de nyansrika personligheter som King ger både Wendy och Danny märks heller inget hos Kubrick (eller för den delen de innerliga relationerna inom den lilla familjen). Faktum är att både Shelley Duvall och lille Danny Lloyd presterar så pass undermåligt att Jack Nicholsons insats snarare bör ha berott på Nicholson själv än Kubricks förmåga till personregi.

Ska man däremot se till den historia som Kubrick valt att berätta är det trots allt en ruggigt effektiv skräckfilm. På samma sätt som jag tyckte mig kunna se i A Clockwork Orange, har Kubrick tagit en text och omvandlat den till nära nog något helt annat i sitt eget medium men hans val är fullt rimliga utifrån detta medium. Till skillnad från King är Kubricks Overlook tyst som en grav vilket förstås gör ljuden från Dannys trampbil över mattor och golv så mycket mer effektfullt. Och den första anblicken vi får av blodet som väller fram mellan de röda hissdörrarna är fullkomligt magnifik.

The Shining 2Och jag må hylla Kings personporträtt men när allt kommer omkring är The Shining ingen av hans bästa böcker enligt min mening. Uppbyggnaden sitter (som vanligt, kan vi tillägga) där den ska men väl på plats blir King lite väl påhittig med träddjur (hur mycket bättre är inte Kubricks labyrint i det här avseendet?!) och ett ondsint Overlook som vill få Jack att leverera Danny  som offergåva. King tycks än så länge inte riktigt ha lärt sig att snida fram kärnan i sina skräckskildringar.

Min tolkning är att boken i det här fallet faktiskt fått en hel del draghjälp av filmen, oavsett Kings åsikt om Kubricks verk. Insupna back to back framstår filmen The Shining som något mycket mer egensinnigt och Overlook i slutänden som avsevärt kusligare med sin enorma foajé, grottlika balsal vansinnesmönstrade mattor.

The Shining (1977)
star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

The Shining (1980)
star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

12 reaktioner till “X2: The Shining (1977 och 1980)”

  1. Du skriver: Kubrick synes här vara en iskall estet – jag tycker nog att alla hans filmer (de jag sett) är just iskalla och är en anledning till att jag inte är så förtjust i regissören. Just The Shining är undantaget då filmens kyla når mig som tittare på ett ”bra” vis.

    Jag är som bekant förtjust i både boken och filmen men de ger som du påpekar olika känslor. Varsel ligger på tio i topp listan bland författarens böcker och The Shining hamnar nog på en tio i topp bland mina favoritfilmer. Ska du inte ta en titt på tv-serien 😉 Kanske ett projekt till oktober månad 2016 – King filmatiseringar?

  2. Jag har aldrig läst något eller sett någon intervju med King där han bashar filmen. Bara läst andra som säger det du skriver. Däremot var det Kubricks fru eller barn eller nån närstående i en intervju som sa att King var irriterad över att Kubrick kunde ringa King klockan 2 på natten för att fråga om något i boken. Så jag tror det handlade mer om Kubrick än om filmen…
    … För att tala om likt och inte likt, men det jag inte riktigt fattat är varför Kubrick valde Jack Nicholsson. Märklig casting att välja någon som redan ser helt galen ut för att spela någon som blir galen.

  3. @Filmitch: Jag kan bara hålla med, både om att Kubrick känns kall och att det är en anledning till att även jag har svårt för många av hans filmer. Tack för Halloweentipset, men jag får spara det till nästa år. Just nu håller jag att samla på mig zombiefilmer 🙂

    @David: Jag har hittat en Rolling Stone-intervju där även King ifrågasätter valet av Nicholson. Det verkar som om han till BBC dessutom har sagt att han uppfattar Kubricks Wendy som en väldigt misogyn roll. Så lite bashning i alla fall 🙂

    http://www.rollingstone.com/culture/features/stephen-king-the-rolling-stone-interview-20141031?page=5
    http://www.salon.com/2013/10/01/what_stanley_kubrick_got_wrong_about_the_shining/

  4. Bra jämförelse mellan bok och film! Kul att filmen får högre betyg än boken. Jag kan hålla med om bokens betyg, tycker att den är stundtals väldigt seg. Nu fattas bara en jämförelse med TV-serien. 🙂

  5. Tack Sofia för länkarna. Har läst utdrag ur RS-intervjun. F.ö. verkar jag vara den enda som inte har något emot Duvall, tyckte hon gjorde ett bra jobb och att hennes karaktär var helt ok. Kul också att se bakomfilmer med henne. Kubrick felinstruerade henne konstant och ändrade sig precis innan tagningarna. Hon var mycket frustrerad och irriterad på Kubrick under hela inspelningen. 🙂

  6. @Magnus: Jag får spara den till ett speciellt tillfälle 😉

    @David: Väl bekomme. Tja, halvknepig personregi och stor skådisfrustration skulle kunna förklara en hel del…

  7. Ja nu har jag också sett denna film och jag kan bara hålla med dig. Iskall och ganska ointressant därmed, men en effektiv skräckfilm. Synd på de dåliga skådespelarinsatserna. Jag skrockar glatt åt Davids kommentar om valet av Nicholson, som redan ser galen ut i början av filmen. Japp. Även Duvall ser galen ut, och hon spelar sin Wendy som ett pucko, vilket motverkar alla eventuella empatiska känslor för henne.

    Kubrick – mästerlig inom scenografi och kameravinklar, usel på skådespelarregi…?

  8. @Sofia: Svårt att säga då det var länge sedan jag såg den. Den ligger kanske i samma hög som Gudfadern och Apocalypse now… Två filmer som jag älskade när jag var ung mest för att jag trodde att man skulle älska dem. Men även om de är mycket bra filmer är de inte direkt personliga favoriter. Skulle ge dem 4/5 ungefär. Antar att det är något liknande med 2001, fast man vet ju aldrig…

  9. @Henke: Ja, eftersom jag inte är så förtjust i Kubrick är jag heller inte så insatt i hans filmografi. Men eftersom jag inte upplever att hans andra filmer innehåller den här typen av ”skådespeleri” kanske man får se det som ett olycksfall i arbetet? Å andra sidan är det väl en del överspel i Clockwork Orange också…

  10. @Sofia: Han är en svår nöt att knäcka. Jag har sett Paths of glory, Spartacus, Lolita, Dr Strangelove, 2001, A clockwork orange, The shining, Full metal jacket, Eyes wide shut.

    Eyes wide shut gillade jag. 2001 och Dr Strangelove borde jag se om för att se hur de står sig, dvs de kan fortfarande överraska. Alla de övriga var jag besviken på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: