För att får en snabb och i mina ögon tydlig uppfattning om skillnaden mellan Stephen Kings bok The Shining och Stanley Kubricks film med samma namn räcker det med att läsa bokens första mening och se filmens första minut.

The ShiningBoken inleds nämligen med att Stephen King låter Jack Torrence (familjefader, alkoholist, våldsverkare och skrivkrampande författare) i bittert men maktlöst vredesmod svära över den pompöse hotellmanagern Stuart Ullman. Men det är knappast en vrede som han kan ge uttryck för eftersom anställningsintervjun hos Ullman för jobbet som fastighetsförvaltare av hotellet Overlook är hans sista chans innan den lilla familjen helt går under. Stanley Kubrick å sin sida inleder filmen The Shining med en andlöst svepande inflygning mot och panorering över hotellet som ruvar likt en muräna i sin bergsgömma.

Man skulle nästan kunna säga att King internaliserar sin skräck för att sedan förflytta den utåt, till Overlook (som vill komma åt Jacks lille son Danny) medan Kubrick externaliserar sin skräck i hotellet som så småningom emellertid får en hemvist i Jacks vansinne.

Det är välkänt att Stephen King inte är särskilt nöjd med Kubricks version av hans egen bok och jag kan på ett sätt förstå det. På många punkter avviker Kubrick inte bara från Kings ursprungliga berättelse utan hela hans poäng med berättelsen. Kubrick är en regissör som kan skapa en oslagbar stämning genom bild och ljud men som (i alla fall av The Shining att döma) saknar mycket av Stephen Kings psykologiska fingertoppskänsla. Kubrick synes här vara en iskall estet som helt bortser från den berättelse om mänskligt lidande som King författade.

The ShiningKing har en osviklig förmåga att beskriva vanligt fölk, människor som är förmögna till såväl stordåd som ondska. I det avseendet blir historien om Jack Torrence till en tragedi, han är en man som genom Overlooks inflytande faller offer för sina tre svagheter: författandet, alkoholen och tempramentet. Galenskapen som tycks besätta Jack Nicholsons Torrence från nära nog första filmrutan har inget med tragedi att göra, det är bara en föraning av den skräckfyllda upplevelse som väntar frun Wendy och sonen Danny när de väl är avskurna från övriga mänskligheten i ett översnöat Overlook. Filmen kan förvisso med några snabba scener inledningsvis berätta något som King ägnar ett avsevärt antal sidor åt att beskriva men den misslyckas sedan med att ge tittaren en uppfattning om Jacks eskalerande vanvett. Makens första utskällning av Wendy kommer lika överraskande för tittaren som för henne.

Av de nyansrika personligheter som King ger både Wendy och Danny märks heller inget hos Kubrick (eller för den delen de innerliga relationerna inom den lilla familjen). Faktum är att både Shelley Duvall och lille Danny Lloyd presterar så pass undermåligt att Jack Nicholsons insats snarare bör ha berott på Nicholson själv än Kubricks förmåga till personregi.

Ska man däremot se till den historia som Kubrick valt att berätta är det trots allt en ruggigt effektiv skräckfilm. På samma sätt som jag tyckte mig kunna se i A Clockwork Orange, har Kubrick tagit en text och omvandlat den till nära nog något helt annat i sitt eget medium men hans val är fullt rimliga utifrån detta medium. Till skillnad från King är Kubricks Overlook tyst som en grav vilket förstås gör ljuden från Dannys trampbil över mattor och golv så mycket mer effektfullt. Och den första anblicken vi får av blodet som väller fram mellan de röda hissdörrarna är fullkomligt magnifik.

The Shining 2Och jag må hylla Kings personporträtt men när allt kommer omkring är The Shining ingen av hans bästa böcker enligt min mening. Uppbyggnaden sitter (som vanligt, kan vi tillägga) där den ska men väl på plats blir King lite väl påhittig med träddjur (hur mycket bättre är inte Kubricks labyrint i det här avseendet?!) och ett ondsint Overlook som vill få Jack att leverera Danny  som offergåva. King tycks än så länge inte riktigt ha lärt sig att snida fram kärnan i sina skräckskildringar.

Min tolkning är att boken i det här fallet faktiskt fått en hel del draghjälp av filmen, oavsett Kings åsikt om Kubricks verk. Insupna back to back framstår filmen The Shining som något mycket mer egensinnigt och Overlook i slutänden som avsevärt kusligare med sin enorma foajé, grottlika balsal vansinnesmönstrade mattor.

The Shining (1977)
star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

The Shining (1980)
star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser