Självklart borde jag ha publicerat ett inlägg om en kärleksfull bok en dag som denna, men jag läser uppenbarligen inte särskilt många kärleksböcker. Ni får helt enkelt nöja er med en kärleksfull hyllning till en spännande genre.

***

SteampunkSteampunk som begrepp känns välbekant sedan rätt många år tillbaka. För egen del har jag förstås mest kommit kontakt med företeelser som kugghjul, flintlåspistoler och ångdrivna datorer i filmer som 12 Monkeys eller Sleepy Hollow. Regissörer som gärna återvänder till steampunk-känslan och designen är Terry Gilliam och Jean-Pierre Jeunet.

Men på författarsidan har jag inte varit lika äventyrlig och då är det ju tur att det står en lämplig antologi med det lämpliga namnet Steampunk i hyllan och bara väntar. Redigerad av äkta förläggar- och författarparet Ann och Jeff Vandermeer borde den ju kunna ge en bra introduktion till vad detta med steampunk egentligen handlar om.

Rent informationsmässigt uppfyller boken mina önskningar med råge. Avslutningsvis serveras två korta avsnitt om filmer och seriealbum som kan sägas ha varit vägledande. Introduktionen av Jess Nevins beskriver dessutom en bakgrund till genren som i alla fall var helt ny för mig. Ofta nämns författare som H.G. Wells och Jules Verne i steampunk-sammanhang, det viktorianska och edwardianska England känns som en rätt uppenbar utgångspunkt. Men Nevins påpekar fullt rimligt att var det någonstans i världen där man under andra halvan av 1800-talet hyllade vetenskap och teknik så var det på andra sidan Atlanten.

Där uppstod en typ av litteratur som kallades Edisonade vilken med vissa variationer vanligen beskrev en ”young American male [who] invents a form of transportation and uses it to travel to uncivilized parts of of the American frontier or the world, enrich himself, and punishes the enemies of the United States”. Det första exemplet på den här typen av historier ska ha varit “The Huge Hunter, or the Steam Man of the Prairies” av Edward S. Ellis från 1868.

Mot slutet av 1800-talet delades genren upp i verk för vuxna och för ungdomar. Vuxensidan innehåller för mig okända verk men Nevins hävdar att de i mångt och mycket banade vägen för science fiction-genrens utveckling generellt och vem är jag att säga emot honom? Ungdomsböckerna fortsätter snarare som frejdiga pojkäventyr, till exempel evighetsserien som handlar om pojkgeniet Tom Swift.

Nevis menar att den science fiction som skrevs under 70- och 80-talet dels handlade om en reaktion mot utvecklingen som dittills skett (cyberpunk), dels ett medvetet eller omedvetet återfinnande av genrens rötter i form av pulpen och Edisonaderna (space opera och steampunk). Därav steampunkens faibless för all things victorian.

Antologin inleds med ett utdrag från Michael Moorcocks ”The Warlord of the Air” från 1971 vilket väl får ses som rimligt eftersom den boken utnämns av Nevis som ett av de första proto-steampunkverken. Moorcocks namn är förstås välbekant men jag kan inte påstå att jag känner till honom som författare. Tyvärr gav just det här utdraget inte heller särskilt mycket mersmak.

Överhuvudtaget var det för mig många okända författare i den här antologin och kanske är det genre”begränsningen” som gör att jag tyckte mig hitta ett par guldkorn men att antologin som helhet kändes ojämn. Inget är förstås direkt dåligt, men det var flera berättelser som inte lyckades fånga mig med sina världar och det får väl nästan ses som ett slags grundkrav när det handlar om science fiction och fantasy.

Mest lättigenkännlig till stilen var kanske Molly Browns ”The Selene Gardening Society” eftersom den var en slags uppföljare till Vernes månfararberättelser. Mest urflippad var helt klart Joe R. Lonsdales ”The Steam Man of the Prairie and the Dark Rider Get Down” där H.G. Wells tidsfarare har blivit en slags vampyr som gillar att analvåldta sina morlockslavar samtidigt som han jagas av en gigantisk ångdriven robot.

Mest minnesvärda (utom Lonsdales bidrag då) var kanske Ted Chiangs ”Seventy-Two Letters” där den judiska Golem-myten har nått ett slags industriellt stadium som var fantasieggande. Jag tyckte också om ”The God-Clown Is Near” av Jay Lake, kanske för att den påminde mig om favoriten China Miéville i sin fascination av den fysiska kroppen.

Jag ser Steampunk som en bra introduktion till genren men också en som gör det klart att det som så många gånger annars förstås handlar om författare mer än specifika genrer. En bra författare eller åtminstone en författare vars stil klickar med mig som läsare kan arbeta inom många olika genrer och alltid producera ett spännande och tankeväckande slutresultat.

star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser