Mitt sökande på Librivox gav också ifrån sig ett par oväntade Sherlock-bonusar.

***

Tales of Terror & MysteryArthur Conan Doyle: Tales of Terror & Mystery (1923)

Conan Doyle skrev en hel del noveller för bland annat Strand Magazine som inte handlade om sin mästerdetektiv, men en del av dem involverade honom indirekt kan man säga. I samlingen Tales of Terror & Mystery (1923) finns ett par mysterier (”The lost special” och ”The man with the watches”) från slutet av 1890-talet där två olika tågmysterier får uppmärksamhet från en brevskrivande amatördetektiv. Alla novellerna är 1800-tals-charmiga och hyfsat underhållande men ingen av dem är vare sig särskilt förskräcklig eller av Sherlock-toppklass.

Librivoxkvalitet: Tyvärr väldigt skiftande eftersom det är flera olika personer som läst in novellerna.

star_full 2star_full 2

A Double Barreled Detective StoryMark Twain: A Double Barrelled Detective Story (1902)

Mark Twain var en man som inte drog sig för att driva lite med sina kollegor. I hans kortroman A Double Barrelled Detective Story från 1902 besöker den kände detektiven Sherlock Holmes ett amerikanskt gruvläger. Alla är så imponerade av honom (de har ju läst om hans äventyr) att ingen fattar att han drar helt fel, om än fullt vetenskapliga och logiska, slutsatser från de ledtrådar han hittar. Istället är det huvudpersonen Archy Stillman som tack vare sitt fenomenala luktsinne som får lösa det brott som förekommer. Och ändå är hans vänner inte ens hälften så imponerade av hans insats som av den store Sherlock Holmes. Otack är världens lön och ingen blir profet i sin egen hemstad. Jag är inte så bekant med Twain, men A Double… var en rätt trevlig liten bok. Kan absolut rekommenderas.

Librivoxkvalitet: Mycket bra inläst av en och samma person.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Arsene LupinMaurice LeblancArsène Lupin, gentleman cambrioleur (1907)

Med en briljant detektiv följer förstås briljanta brottslingar. Men alla behöver inte vara av samma ondsinta skrot och korn som professor James Moriarty. Fransmannen Maurice Leblanc skapade mästertjuven och förklädnadskonstnären Arsène Lupin som lite nu och då fick mäta sina krafter mot en viss Herlock Sholmes. Den första samlingen om Arsène Lupin (Arsène Lupin, gentleman cambrioleur från 1907) är ganska trivsam, Lupin lyckas oftast utföra sina brott antingen genom att få sina offer att tro på något som inte är sant eller få dem att tvivla på vad som verkligen är det. Han är särskilt förtjust i att annonsera sina brott i förväg och sedan trots alla säkerhetsåtgärder (inte sällan just tack vare dem) ändå kunna genomföra ett till synes omöjligt brott. Självklart är han också alltid oklanderligt artig mot sina brottsoffer. Den första samlingen med Lupin-noveller börjar dessutom lite oväntat med att han för en gångs skull blir arresterad. Men Lupin vore inte Lupin om han inte lyckades utföra sina kupper även från fängelset. Mästertjuven borde vara en given anhalt på resan genom kriminallitteraturens historia.

Librivoxkvalitet: Skiftande, eftersom de olika delarna är inlästa av olika personer.

star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser