Cul-de-sac (1966)

alt. titel: Djävulsk gisslan, Cul-de-sac — Återvändsgränden

Tillåt mig utföra en smula konsumentupplysning. Cul-de-sac kallas i bland för en thriller. Den är inte spännande. Cul-de-sac kallas ibland för en komedi. Den är inte rolig. När filmen därmed har fallerat att uppfylla de mest basala kriterier för de kategoriseringar man försökt klämma in den i står jag alltså kvar med frågan: vad fasen ÄR det här?!

Två män flyr längs en öde kustväg. Eller flyr och flyr, en av dem sitter till synes avtuppad i framsätet medan den andre skjuter på. Men eftersom han har en skadad arm går det sådär, särskilt som killen i framsätet inte är tillräckligt närvarande för att kunna styra. Till slut ger arm-mannen upp och går för att hämta hjälp i huset (eller snarare fästningen) som ligger på toppen av kullen.

Men det är något skumt med de här killarna. Arm-mannen knackar inte på dörren och ber hövligt om att få låna telefonen, istället smyger han omkring och trycker i sig den lilla föda han kan hitta liggande på ett övergivet matbord. När natten kommer använder han telefonen för att ringa efter en Mr Katelbach och tvingar sedan husets ägare, George och Teresa, att under pistolhot skjuta den stulna körskolebilen upp för kullen. Vad som sedan följer sedan skulle antingen kunna kallas Waiting for Mr. Katelbach, alternativt Meet Me in Stockholm (Syndrome).

Ganska snart blir det nämligen uppenbart att det inte går att se Cul-de-sac som en vanlig gisslan-thriller (säg den gisslan-thriller som har ett score signerat Komeda). George och Teresa skulle tämligen omgående med gemensamma krafter antingen kunna övermanna Dickie (han med pistolen) eller stänga honom ute från fästningen. Men de gör ingetdera och istället uppstår en egendomlig dynamik, understödd av Teresas hembrända vodka som av drickarnas ansiktsuttryck ser ut att kunna dubbla som färgborttagare. När George och Teresa dagen efter (har Mr. Katelbach kommit, tror ni?) får påträngande och ovälkomna gäster blir det inte mindre egendomligt om vi säger så.

Jag har surfat runt lite och hittat en massa förslag på vad Cul-de-sac egentligen handlar om, de vanligaste rör sex och makt i olika varianter. Alla tycks överens om att filmen är ett mästerverk. I beg to differ, men det handlar sannolikt om att jag inte förstår den och inte heller känner mig det minsta lockad till att försöka klura på den heller. Titelns betydelse? No idea…

Teresa vänder sig rätt omgående emot George och skäller ut honom för att han inte är en riktigt man som ger Dickie på truten. Att George vid deras första möte blivit utklädd i nattlinne och uppsminkad av Teresa bättrar förstås inte på manlighetskontot. Redan innan dess har Dickie kunnat se hur Teresa är otrogen mot George, vilken i en rakad Donald Pleasence uppenbarelse framstår som både fjompig, pompös och vek. Han har sänkt alla sina besparingar i det enorma huset där Walter Scott ska ha författat Rob Roy bakom målade glasfönster men erkänner för Dickie att han egentligen avskyr stället.

Bildmässigt finns det säkert en massa symboliska ledtrådar i det faktum att filmen är fullskiten med (1) pappersdrakar och (2) fjäderfän av alla de slag, mest höns. Vilka i sin tur ger upphov till (3) ägg, både färska och ruttna, vilka innebär att stapelfödan tycks vara omeletter. Men jag orkar inte börja nysta i dem. En liten pojke gör allt det som de olika vuxna skulle vilja göra och är därmed ett farligt element. Antar jag… Eller en katalysator eftersom hans agerande leder till att de påfrestande gästerna till slut kan schasas iväg. Kanske…? Eller…?

Jag har svårt att komma överens med Mr. Polanski som filmmakare och som synes utgjorde inte heller Cul-de-sac någon arena varpå vi kunde mötas och skaka hand. För min del blev filmen en återvändsgränd, det är bara att ge sig ut på huvudgatan igen och exempelvis försöka se om Rosemary’s Baby. Kanske jag den här gången kommer att tycka att den är bra?

Annons