Hotel TransylvaniaBara för att det nu är ett vampyrtema på bloggen behöver ju inte allt vara tänder och skräck och blodsmitta. Sakta men säkert har vampyrgenren börjat expandera till att handla om fler saker än monstervampyrer i slängkappa som kan förvandla sig till fladdermöss.

Eller kanske inte ändå? Greve Dracula (iförd slängkappa) bygger ett påkostat slott omgivet av alla möjliga säkerhetsanordningar för att skydda den lilla dottern Mavis. Som en bonus funkar slottet också, tack vare just all denna säkerhet, som ett perfekt semesterparadis för alla världens monster som är jagade intill utmattningens gräns av en ondsint mänsklighet. Här kan de slappna av, få massage, spela bingo eller delta i den dagliga vattenjympan ledd av den mänskliga flugan Mr. Fly (duh…)

Men om hotellets gäster uppskattar Draculas säkerhetstänkande och kontrollbehov gäller inte det för Mavis. Hon fyller nu 118 år och vill ge sig ut och upptäcka världen. Dracula försöker förgäves avråda henne, försöker till och med lura henne för att hon ska stanna kvar i slottet.

Men då har han inte räknat med att världen kan vara på ingång till Hotel Transylvania i form av YOLO-backpackern Johnny. Johnny utgör emellertid inte bara ett hot gentemot Mavis med sitt beresta 21-åriga jag utan mot hela Draculas hotellverksamhet. Inga monster kommer längre att vilja bo där om det blir känt att globetrotterslackers kan komma och gå som de vill.

CGI-orgien Priest hade en liten animerad inledningssekvens som jag blev väldigt förtjust i och mannen bakom den sekvensen var ingen mindre än regissören för dagen, ryssen Genndy Tartakovsky. Tyvärr har Tartakovsky den här gången alltså bara stått för regin och verkar inte ha haft något inflytande över utseendet på Hotel Transylvania.

Tyvärr, säger jag, eftersom Hotel Transylvania är en relativt renodlad barnfilm med uteslutande snälla och trevligt runda monster. Skämten bygger mestadels på simpla kulturkrockar mellan Johnny och de olika monstren eller de olika monstren sins emellan, monster-motsvarigheter till vardagliga företeelser (givetvis finns här exempelvis scream cheese) samt springa i dörrar- och slapstickfars.

Budskapet om att det inte går att stänga in barn hur länge som helst samt att man inte alltid kan förutsätta att det okända är ondskefullt hanteras helt enligt mallen. Som synes finns här en hel del som påminner om exempelvis Finding Nemo. Men där den tidigare Pixar-filmen låter Nemo själv upptäcka världen blir Mavis bara en trofé i spelet mellan hennes pappa och hennes blivande man (för givetvis är det evig kärlek vid första ögonkastet som gäller).

Det roligaste i Hotel Transylvania är en sekundsnabb spoof på Twilight (vad sägs om den bittra ironin?), annars är filmen för all del både harmlös och rar. Något man utan tvekan kan sätta även de mindre framför.

Effekter
Hotel Transylvania är tillräckligt ny för att animeringen (ännu) inte ska börja framstå som daterad men den är heller inget att yvas över. Vi snackar inte andlös teknologi av den typen som man blivit bortskämd med i särskilt Pixars olika verk.

Coolhet
Mja, nu är det ju meningen att Dracula ska vara en överbeskyddande pappa och inte en världsvan blodmissbrukare med faiblesse för unga jungfrur. Så inte särskilt cool, nej.

Vampyrtyp
Eftersom Hotel Transylvania är en barnfilm och alla ”monstren” ska framstå som hyggliga typer är det knappast aktuellt för Dracula att kasta sig över Johnny, suga honom torr och sedan låta honom vara en harmlös vampyr-pojkvän till Mavis. Värden informerar dessutom den unge mannen om att han och hans dotter enbart äter syntetiskt blod, inte minst eftersom mänskligt blod är alldeles för fullproppat med fett. Så inget särskilt skräckinjagande monster, nej. (Men heller ingen humanvampyr förstås, eftersom Dracula länge fruktar människor.) Vill man nu vara snål mot vad som sagt helt uppenbart är en barnfilm skulle man i och för sig kunna fråga sig vad Dracula och Mavis åt innan det fanns syntetiskt blod att tillgå.

Historiken
Eftersom Hotel Transylvania ska bygga på själva monstren, snarare än vampyrskapet får man förstås ingen bakgrund överhuvudtaget till Draculas eventuella familj eller andra vampyrer. På samma sätt som det finns ett Frankensteins monster (här i sedvanlig missuppfattningsordning ständigt hänvisad till som ”Frankenstein”), en varulv, en mumie och en blobb finns det bara en Dracula. Historiken i Hotel Transylvania utgörs istället av ett århundrade av skräckkultur, från Bram Stokers bok till Universals klassiska 30-talsfilmer till Twilight.

star_full 2star_full 2

Annonser