Dracula 2000 (2000)

alt. titel: Dracula 2001

Ett flygplan fullt med döda kroppar samt ett styck tom silverkista kraschlandar i träsken utanför New Orleans (allt sedan Anne Rice den moderna världens Transsylvanien?). Snart är den unga Mary inte bara förföljd av mardrömmar om en mystisk främling utan också av hallucinationer mitt på blanka förmiddagen.

Bästa kompisen, rumskamraten och kollegan Lucy Westerman försöker övertyga Mary om att det enda hon behöver är en man att hoppa i bingen med. Med tanke på att Mary raskt efter detta råd istället uppsöker en katolsk präst ger jag inte särskilt mycket för Lucys övertalningsförmåga.

Hack i häl på det kraschade flygplanet följer den gamle antikhandlaren Matthew van Helsing och hans unge protegé Simon. van Helsing säger ni? Name rings a bell? Japp, det var denne Matthews farfar som var den välkände Abraham. Or was he?!

Om amerikanska realitysåpor har rätt i hur världen är beskaffad, om självbekräftelse och -förtroende är allt som behövs för att lyckas här i världen borde Dracula 2000 vara världens bästa film. Nu blir den snarare världens bästa exempel på att realitysåpornas världsbild skevar rejält. Filmen skryter nämligen med ”Scream-like thrills. Matrix-like effects!” och bägge de påståendena ligger så långt bort från allt som kan kallas för verklighet att det nästan är imponerande.

Jag har inte kunnat hitta någon riktigt bra förklaring till att Dracula 2000 ibland heter Dracula 2001. Så jag gissar helt sonika på att filmens premiär blev så pass uppskjuten att den i större delen av världen inte såg dagens ljus år 2000 utan 2001. Prosaiskt och möjligen symptomatiskt för denna halvdana produkt. Den försöker leva högt på att Wes Craven står med som en av tre producenter men om mannen med det välkända namnet inte lade ned sin själ i regiarbetet av Scream 3 (som kom samma år), fick inte heller Dracula 2000 någon stor bit av Wes kaka.

Filmen är som synes både ett omtag och en fortsättning på Stokers klassiska berättelse och om inte annat är den fullt medveten om sitt arv och sina föregångare. Förutom den ursprungliga historien (vi har exempelvis en Dr. Seward och van Helsings företag heter Carfax Antiquities) anspelar man också på tidigare filmer, bland annat genom att Dracula (tyvärr utan någon som helst glimt i ögonvrån) får säga ”I don’t drink…coffee” när Lucy försöker locka med sig honom.

Historien i Dracula 2000 är inte särdeles engagerande och framställningen är oinspirerad. Då har heller vare sig manusförfattare Joel Soisson eller regissör Patrick Lussier gjort några större avtryck i filmhistorien. Fast det beror kanske på vad man tyckte om verk som Pirahna 3DD eller My Bloody Valentine 3D?

Jag är dock böjd att lägga en del av filmens misslyckande vid fötterna på skådespelarna. Johnny Lee Miller som Simon är stel som en vampyrspetsarpåle. Mary spelas av en viss Justine Wadell som tyvärr inte blir en bättre skådespelerska bara för att hon är jättejättelik Jennifer Tilly. Gerard Butler gör tappra försök att vara en Heathcliff med vassa tänder men blir aldrig mer än en posör.

Nej, är detta det nya milenniets Dracula behåller jag gärna Hammers 50-talsversion eller Stokers original.

Effekter
”Matrix-like effects” – tja, jag antar att man då menar det kackiga avslutande slagsmålet mellan Mary och Dracula (en egenskap som tydligen smittar av sig — alla vampyrer blir superbra på kampsport). Och nej, det påminner inte det minsta om The Matrix. Annars har vi ett antal hyfsat snygga vampyrgaddar, hyfsat snygga röda blodlustögon, rejäla mängder blod samt en styck fruktansvärt ful halshuggnings-CGI.

Coolhet
Rollen som Dracula måste vara fruktansvärt svår att få grepp om eller också har (nästan) alla Draculafilmer dåliga manusförfattare och personregissörer. Gerard Butler lyckas inte särskilt mycket bättre än exempelvis Thomas Ian Griffith med att se mystisk och hotfull ut, trots den evinnerliga svarta långrocken. En mer beige än cool Dracula, med andra ord.

Vampyrtyp
Dracula är självklart en monstervampyr, men bär ändå spår av en tragisk sådan eftersom Dracula 2000 spårar sin historia ända tillbaka till bibliska tidevarv och utebliven tillgång på guds välsignelse. Några sådana önskemål hyser dock inte hans minions som väser att vampyrskapet är ”better than chocolate”, vilket i den moderna vandringssägentraditionen förstås ska tolkas som att det då också är bättre än sex.

Religion
Dracula 2000 försöker alltså göra både en nytolkning och -version av Stokers klassiska figur. Han är inte bara en pålspetsande greve som överlevt sedan 1400-talet utan en till Jesus närstående lärjunge som har sina rutiga och randiga skäl att hata såväl kristen parafernilia som silver. Tack vare dessa kopplingar får hela historien en tydligt kristen anstrykning, inklusive scenen från Bram Stokers bok där Dracula bjuder Mina sitt eget blod i en slags korrumperad nattvard.

Penetration
Inget sex men väl vällustigt bitande. Som vanligt är det främst Draculas kvinnliga minions som helt plötsligt får börja uppträda i tajta klänningar, pluta med läpparna samt tala med hesa och förföriska röster.

Mary tar förstås i mångt och mycket platsen som tidigare innehades av Mina Murray, så till den grad att hon som sagt dessutom bjuds att dricka av Draculas eget blod. Men här kan jag tycka att historien inte riktigt lyckas hålla sig till sina egna ramar. Dracula söker specifikt efter Mary eftersom hon är van Helsings dotter och därigenom en produkt av hans eget blod. Detta i och med att van Helsing, i försök att förlänga sitt eget liv, har injicerat sig själv med Draculas blod. Vilket dessutom måste ha en välgörande inverkan på potensen med tanke på att Mary är max 30 år gammal och Abraham van Helsing var medelålders redan på 1890-talet. Men om Mary är van Helsings dotter, borde hon inte då också vara Draculas dotter? Varför är han i så fall så sugen på att gå i säng med henne?

Oavsett dessa funderingar gör filmen det lika uppenbart som de gamla Hammer-rullarna vem som är horan och vem som är madonnan. Lucy är blond, lättfotad och lättklädd. Mary är brunett, kortklippt, singel och konstant klädd i halvkorta byxor, lågskor samt en liten kofta. Båda jobbar de dock på en Virgin-butik vilket jag faktiskt tyckte var en rätt kul detalj.