Def by TemptationVampyrer får ibland kämpa lite för brödfödan. Klättra på väggar, stångas mot vitlök och försöka övertala allmänt motsträviga jungfrur. Manliga vampyrer, vill säga. Den kvinnliga vampyrvarianten som allmänt går under namnet succuba (succubus på engelska) torde å andra sidan ha världens lättaste jobb. En kurvigt snygg kvinna som förföriskt suger i sig cigaretter, drinkar och cocktailbär med samma vällustiga småleende lockar till sig män av alla de sorter.

Det är inga större problem att tolka Def by Temptation som en generell varning mot tillfälliga sexuella kontakter. Kanske till och med alla sexuella kontakter om man ska hårdra det hela. Den gifte mannen som övertydligt drar av sig vigselringen i dörröppningen till baren där filmens succuba har sina jaktmarker tjuter vantroget när sanningen står klar för honom ”I thought I could just walk away!”

Def by Temptation är gjord av bolaget Troma Entertainment, en slags förlaga till både The Asylum och SyFy om man så vill (det Asylum och SyFy inte kan skryta med är emellertid att ha produktionsstöttat My Dinner with Andre. Om nu det är något att skryta med…). Deras kanske mest kända rulle är klassikern The Toxic Avenger men även denna Def by Temptation har nått en viss ryktbarhet.

Dels beror det på att Troma-filmer i alla fall brukade innehålla en del presumtiva kändisar – namnen för dagen torde vara Bill Nunn, Kadeem Hardison och en viss Samuel L. Jackson. Dels beror det på att detta med lite god vilja kan ses som en av de där sällsynta vampyrfilmerna som innehåller en helt svart ensemble, föregången av 1972 års Blacula.

Men i likhet med övervägande delen av The Asylum och SyFys mer moderna produktion (Troma kommer för all del fortfarande med filmer också) är detta inte bra. Kanske beror det på att manuset är svagt för att uttrycka det milt, kanske beror det på att det syns att budgeten har varit minimal (för att återigen uttrycka det milt), kanske beror på det på att filmen ligger tillräckligt nära 80-talet för att ”sexig” fortfarande ska vara lika med en saxofonspelare i motljus.

Effekter
Nja, hellre än bra måste man nog säga. Def by Temptation fläskar på rätt rejält mot slutet med enorma tandproteser och monstermasker men särskilt bra blir det aldrig.

Coolhet
Nja, filmens fresterska är på sin höjd 80-talscool. Jag är av fel kön och född i fel årtionde för att uppskatta den sortens coolhet.

Vampyrtyp
En klassisk monstervampyr. Fresterskan är omättlig och obönhörlig. Hon leker med sina offer eftersom hon vet att de är helt i hennes våld.

Offret
I slutänden är det den oskyldige Joel (spelad av regissör, producent och manusförfattare James Bond III) som blir föremål för succubans ansträngningar. Han är nämligen så oskyldig att hans moraliska korruption skulle utgöra den ultimata segern för sexdemonen.

Penetrationen
Lite svårt att avgöra här. Det förekommer förvisso blod i rikliga mängder men exakt hur succuban använder det när det väl spillts blir aldrig helt klart. Kanske är det bara en metafor för de utnyttjade männens stackars själar? Och om hon inte biter sina offer är det ju knappast hon som penetrerar dem i själva sexakten heller (och tro mig, det förekommer sexakter…)? Hmm, det här blev nästan ett filosofiskt enigma…

Religion
Religionen håller här både frälsningen av offren och förgörandet av demonen. Hon tål vare sig vigvatten eller krucifix. Och så länge du accepterar Gud i ditt liv är du tydligen skyddad mot hennes tjuskraft. Eller också är förkastandet av hennes tjuskraft det ultimata provet som visar om du är värdig Gud eller inte. Inte helt klart hur filmen vill ha det här faktiskt…

star_full 2

Det är bara att hålla tummarna för att Fiffis filmtajm och Filmitch kan rekommendera något mer högkvalitativt idag. Annars är det en skräptisdag…

Annonser