Jag upplever att Harlan Coben är en namn som gärna förekommer när man nämner duktiga deckarförfattare och nu stod ju ändå två av författarens böcker i bokhyllan. Urvalet blev dock rejält slumpartat det med eftersom de bestod av Promise Me från 2006 som är del åtta av tio i serien om basketspelaren och idrottsagenten Myron Bolitar samt den fristående The Woods från 2007.

Promise MeI Promise Me leder ett olyckligt löfte från Myrons sida till att han blir inblandad i (och, för en kort period, misstänkt för) försvinnandet av den unga Aimee Biel. I The Woods måste huvudpersonen och åklagaren Paul Copeland handskas med försvinnandet av hans syster för tjugo år sedan eftersom en av de som antas ha förvunnit och dött tillsammans med henne plötsligt dyker upp. I högsta grad vuxen men också i högsta grad död.

Enbart baserat på dessa två exempel är jag böjd att hålla med dem som hyllar Harlan Coben. Kanske inte riktigt i klass med Dennis Lehane men Coben kombinerar ett välformulerat språk med en ekonomisk stil och historier som lyckas vara både spännande, våldsamma, roliga och sorgliga.

Jag vet förstås inte hur vanligt förekommande de temana är i hans andra böcker men trots att Promise Me och The Woods inte alls hänger ihop tycker jag mig se en hel del gemensamma faktorer dem emellan. Försvinnandet, förstås. En händelse som sliter sönder familjer med sin ovisshet och som sätter saker i rullning som kanske inte alltid är så lätta att få stopp på.

The WoodsÖverhuvudtaget känns berättelserna väldigt familjefokuserade. Myron har själv ingen familj men det är ändå ett element som tydligt framhålls som något som kan vara både ett stöd och ett hot. Barn är förstås inte sällan en källa till oro för föräldrarna och frågan vad man är beredd att göra för att skydda sina egna barn blir särskilt påtaglig i Promise Me där det förekommer många tonårsföräldrar som blir mer eller mindre indragna i sörjan runt Aimees försvinnande. Men den är viktig även för The Woods även om den där kommer mer som en vändning på slutet.

För Cobens manliga huvudpersoner är kärleken lika viktig som komplicerad. Myron är på g i en relation med den ensamstående mamman Ali medan Paul tar chansen att försöka åter få fart på glöden mellan honom och den gamla tonårsflamman Lucy. På det hela taget tycker jag att författaren lyckas beskriva de här relationerna trovärdigt (inom ramen för ibland ganska otroliga händelseutvecklingar förstås) och med ett bra öga för sina personers känslomässiga trasighet.

Samtidigt introduceras ett antal befriande urflippade biroller i bägge böckerna som kan leverera både lite välbehövlig comic relief och hårdkokt våld. Ibland balanserandes på gränsen till det löjligt osannolika men Coben lyckas oftast hålla tungan rätt i mun.

På det hela taget en rätt trevlig bekantskap som jag med gott samvete kan rekommendera. Ser ni en Harlan Coben ståendes på den där utbyteshyllan i det grekiska hotellet och saknar lite lättsam semesterlitteratur skulle jag säga att ni fått jackpott.

Promise Me (2006)
star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

The Woods (2007)
star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser