39 stepsGruvingenjören Richard Hannay har återvänt från brittiska Sydafrika till imperiets huvudstad. Efter någon månad finner han den dock mördande tråkig och funderar på att ge sig ut på äventyr igen, trots att han sett fram emot att ta det lilla lugna. Men ödet hinner ifatt Hannay i form av grannen Franklin Scudder vilken visar sig vara en spion som sitter på ytterst känslig information av internationell politisk natur. Farliga saker i ett Europa som på senvåren 1914 står på randen till ett världskrig.

Scudder söker skydd hos Hanny och berättar allt han vet för den nu inte längre särskilt uttråkade mannen. Men en kväll när han kommer hem till lägenheten ligger Scudder död med en lång kniv rakt genom hjärtat och Hannay inser att ingen kommer att tro på han fantastiska historien. Däremot är risken stor att han själv antingen kommer att tas för Scudders mördare eller själv stå i skottgluggen för vilka ogärningsmän som än dödade hans gäst.

Nu följer en vild jakt med både ”motorcars” och ”monoplanes” där Hannay (nästan) hela tiden lyckas vara ett flåsande andetag före sina förföljare på de skotska hedarna dit han tagit sin tillflykt. Hans erfarenheter från de hårdkokta kolonierna ska visa sig komma väl till pass men han måste uppamma både mod och påhittighet för att hålla sig vid liv tillräckligt länge så han kan överlämna Scudders information i rätta händer.

Författaren John Buchan får nog ses som ett bra exempel på en typiskt brittisk successtory. Prästsonen som genom stipendier fick möjlighet att både läsa vid universitet och så småningom ta sig till Oxford där han slog sig på både litteratur och politik. Under första världskriget var han tillräckligt väletablerad för att få jobb inom den brittiska propagandabyrån och så småningom föräras titeln ”Director of Information”. Efter väl förrättat krigsvärv blev han inte bara adlad utan också utsedd till kanadensisk generalguvernör.

Men åter till den litterära gärning som är The Thirty-Nine Steps. Boken ska vara en av de tidigaste exemplen inom genren ”man on the run” och många klassiska element finns på plats, exempelvis det faktum att Hannay blir indragen i affärer som han egentligen inte alls har att göra med. Eller att det ser ut som om han begått ett brott vilket gör att han blir eftersökt av både polis och skurkar. Han är en oskyldig åskådare men samtidigt en typisk hjälte – handlingskraftig och samtidigt tillräckligt sansad för att inte fara iväg som en halshuggen höna så fort något händer.

Med lite tur, skicklighet och en snabb hjärna (även om han själv erkänner att han knappast är någon Sherlock Holmes) krånglar Hannay sig dock ur de mest prekära situationer och Buchan kallade också sin genre för ”shockers”. Det vill säga böcker som var så fantastiska att läsaren knappt skulle tro att de var på riktigt.

Historien har filmats och dramatiserats ett flertal gånger där den mest kända versionen torde vara Alfred Hitchcocks från 1935 med Robert Donant i rollen som Richard Hannay. Men jag vill också slå ett slag för John Buchans original. Boken är välskriven både vad gäller språk och tempo och Richard Hannay är på det hela taget en riktigt ”decent chap”. Jag skulle också kunna tänka mig att den ger en rätt adekvat bild av ett England anno 1914. Till det kommer att den är riktigt spännande, Buchan låter sin hjälte verkligen jobba för brödfödan med både förklädnader samt en och annan explosion.

Librivox: Föredömligt inläst av en och samma person – lika bra som köpes!

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Bonus
Det finns flera versioner av historien på YouTube, jag valde att se Hitchcocks klassiker samt en BBC-filmatisering från 2008. De har en del gemensamt som också gör att de avviker mer eller mindre från Buchans original. Här gissar jag att många senare filmatiseringar bygger mer på Hitchcock än Buchan — storymässigt är det alltså i mångt och mycket Hitchcock som sätter ramarna.

Till att börja med måste det förstås konstrueras en kärlekshistoria och där hanterar föga förvånande den modernare versionen något lite smidigare vinkeln att kvinnor alltid ska bli kära i sina kidnappare. BBC gör också sitt kidnappningsoffer till suffragett för att arbeta in en antydan om kvinnosaksfrågor.

En stor skillnad är också att Hannay inte får vara lika smart på film som Buchan ville ha honom. Det mesta som händer efter att han gett sig av på flykt sker mer eller mindre av en slump eller också får han betydligt mer hjälp med att styra stegen i rätt riktning.

Det kommer kanske inte som någon större överraskning att Hitchcocks film är den bättre av de två. Framförallt är den betydligt roligare än BBC-versionen som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Ingen av dem är dock sådär olidligt spännande som jag tänker mig att det skulle kunna bli när jag läser boken.

The Thirty Nine Steps (1935)
star_full 2star_full 2star_half_full

The Thirty Nine Steps (2008)
star_full 2star_half_full

Annonser