Det tar inte lång tid innan äktenskapet mellan Ted och hans Tami-Lynn börjar surna trots att det välsignades av Sam ”Flash Gordon” Jones himself. Snart är deras gemensamma lägenhet fylld av skrik, flygande köksredskap och ölflaskor. Ted får den lysande idén att hålla ihop det hela med lite konstgjord andning i form av ett gemensamt barn, för ingenting underlättar ju gemensam kommunikation som en batting?!
Den briljanta idén är dock bara början på Ted och Tami-Lynns problem. Eftersom Ted är en barntillåten nallebjörn har han inga reproduktiva organ att tala om, så en spermadonator behövs. Efter att Sam Jones tackat nej med hänvisning till att han kan behöva lite nödprotein vid ett eventuellt skeppsbrott och de inte lyckats lura av footballstjärnan Tom Brady några kroppsvätskor ställer förstås John upp för sin thunder buddy for life.
Men inte heller Tami-Lynn är särskilt väl utrustad på reproduktionsfronten efter år av drogmissbruk. Återstår alltså adoption. Och om inte annat ska väl paret ha cred för att de faktiskt tar kontakt med en officiell adoptionsbyrå och inte köper ett barn på gatan . Tyvärr är denna hederlighet något de ska komma att ångra eftersom adoptionsansökan sätter en process i rullning vilken slutar i att Ted måste göra rättssak av sin identitet. Juridiskt sett är han nämligen inte en person som kan adoptera barn, gifta sig eller inneha kreditkort.
Ted och John får kontakt med den nybakade advokaten Sam. Sam må vara oerfaren i rättssalen men ett intresse för marijuana som är lika stort som Ted och Johns avgör saken: Samantha Leslie Jackson ska försvara Teds personliga rättsstatus. Samtidigt har Teds nemesis (eller största fan om man så vill) fått jobb på leksaksföretaget Hasbro och kokar ihop en djävulsk plan med en av cheferna.
Den första filmen om kompisarna John och Ted var tillräckligt mycket av en positiv överraskning för att jag skulle kunna tänka mig att ge Ted 2 en chans. Eftersom överraskningsmomentet nu är borta skulle det nog ha krävts lite mer för att jag skulle ha blivit imponerad av uppföljaren.
Därmed inte sagt att jag inte tyckte den var rolig, för det var den. På det hela taget påminner Ted 2 om ett lite extra långt avsnitt av Seth MacFarlanes tecknade serie Family Guy. Själva storyn om Teds sökande efter rättslig status är inte så mycket en story som ett ganska rangligt ramverk inom vilket MacFarlane kan kräma på med sina vanliga mer eller mindre smaklösa skämt om kroppsvätskor, genitalier (helst manliga, svarta sådana) och majjarökning. Skämt som dessutom är mer eller mindre väl förankrade i detta ramverk.
Samtidigt upplever jag att filmen ändå försöker göra någon slags poäng rörande förvägran av personlig status. Vem har egentligen gjort sig förtjänt av att kalla sig själv ”mänsklig”? Jag antar att det beror på tycke och smak om man upplever att den delen av Ted 2 ger filmen lite välbehövligt allvar och djup eller om man tycker att MacFarlane helt enkelt har kidnappat ett från början viktigt ämne enbart i syfte att kunna klämma dit ytterligare ett spermaskämt.
Men poängen med Ted 2 är naturligtvis inte ett rättsdrama utan komedin som kan bli dess resultat och här lyckas filmen mer eller mindre bra. Det finns ett par riktigt bra scener: Liam Neeson som tokparanoid snabbköpskund, Michael Dorn på ComicCon, användandet av John William Jurassic Park-tema istället för den annars så klassiska Hallelujah-kören och det storartade slagsmålet på ComicCon med allt från Godzilla till My Little Pony.
Men det finns också stunder när filmen går lite på tomgång, de ständiga hänvisningarna till majjarökning blir exempelvis rätt tröttsamma efter ett tag. Gud give att de bägge Seth (Rogen och MacFarlane) aldrig gör film tillsammans. Den skulle sannolikt gå ut på att filma en bong i två timmar.
Som vanligt har McFarlane lyckats trumma ihop en en beundransvärd samling cameos och även om Amanda Seyfried inte är någon Mila Kunis gör hon en ok prestation som till och med får innehålla ett par skämt (MacFarlane brukar annars oftast låta sina män vara skämtarna). För en gångs skull tjänar hennes rollfigur på skådespelerskans storögda tolvåringsuppenbarelse.
Ted 2 är (i likhet med Self/less, så det kan slumpa sig) en helt ok om än tramsig avslutning i TV-soffan en fredagskväll efter en hektisk jobbvecka men så mycket mer än så har filmen i ärlighetens namn inte att erbjuda.
Både Fiffis filmtajm, Filmparadiset och Flmr har sett Ted 2.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Har inte läst texten än då filmen ska ses, men kunde inte undvika att se att den passar för ännu en fredagskväll i tv-soffan. Okidoki. 🙂
Gör det! Ska bli spännande att se vad du tycker. Än så länge verkar jag vara väldigt ensam om att gilla ettan bättre.
Jag gjorde än en gång det förbjudna och såg trailern 😉 Efter den titten insåg jag att detta verkligen inte är en film för mig.
@Filmitch: Den är dum. Och lite dumrolig 😉