Mermaids singingVal McDermid: The Mermaids Singing (1995)

Den skottska författarinnan Val McDermids namn tycker jag mig ha hört lite här och var, i all fall tillräckligt ofta för att köpa på mig en av hennes deckare på vinst och förlust. Det slumpade sig så att det blev den första i serien om psykologen Tony Hill och polisen Carol Jordan.

De verkar bägge två i staden Bradfield, vars homosexuella befolkning för närvarande hålls i ett järngrepp av rädsla för seriemördaren ”Handy Andy”. Ett antal personer har hittats i välkända cruisingparker eller bakom gaybarer torterade bortom allt förnuft. Polisen är tillräckligt desperat för att kalla in en profilerare och det råkar bli just Tony Hill. Alla i polisledningen är förstås inte lika övertygade om effekten han kommer att ha men med Carol Jordan får han en bra kontakt. Tillsammans skrapar de ihop tillräckligt med fysiska och psykologiska ledtrådar för att komma Handy Andy på spåren. Men ska det vara tillräckligt för att stoppa den galne mördaren?

Tja, en helt ok seriemördar-profiling-thrillerdeckare men jag vet inte riktigt om jag tycker att McDermid är värd alla översvallande lovord som jag uppfattar har östs över hennes böcker. Varje kapitel inleds med det sedvanliga mördarperspektivet, ett grepp som eventuellt kändes fräschare 1995 än det gör idag. Relationen och dynamiken mellan Tony och Carol är trevlig och befriande öppenhjärtig men inget som gör att jag egentligen engagerar mig överhövan i deras personer. Kompetent men generiskt är jag böjd att tycka.

star_full 2star_full 2

UppgörelsenButhler & Öhrlund: Uppgörelsen (2013)

Jaha, så var det äntligen dags! Som jag har väntat! Eller, jaha, nä, kanske inte det… men när nu upplösningen på historien om vad psykopaten Christopher Silfverbielke ska hitta på med polisen Jacob Colts stackars kidnappade familj fanns tillgänglig var jag inte mer nödbedd än att jag tog tillfället i akt.

Men givetvis är Uppgörelsen inte ett spår bättre än Återvändaren, även om känslan av transportsträcka förvisso har försvunnit. Däremot noterar jag att jag tyckte språket var rätt ok i deckarduons debut men den nivån har passerats här. Eller ja, språket är väl inte direkt dåligt men däremot väldigt fantasilöst (omslagsbilden kanske också ger en antydan om hur mycket förlaget verkar ha engagerat sig i produkten).

Jag tappar räkningen på alla de tillfällen då hr Silfverbielke enligt författarna är på ”ovanligt” bra humör eller upprymd. Hur mycket kokain han snortar i sig och hur många kvinnor han träffar på som har ”potential” om de bara kan läras upp att klä sig i ”uniform” (underklädesmässigt).

Buthler & Öhrlund har spunnit vidare på den syster till Christopher som introducerades i Återvändaren, ett tillägg som gör att jag funderar på om de verkligen har denna inställning till ärftlighet och genetik eller om de helt enkelt skiter i allt sådant för får till en ”bra” historia (hint: hon är inte mindre psykopatisk än brorsan. Alternativt extremt lättövertalad).

Det som eventuellt gör att Uppgörelsen skiljer sig från mängden av deckare är det oväntat mörka slutet vilket å andra sidan tyvärr innebär att serien inte får den absoluta slutpunkt jag hade hoppats på. Men nästa gång ska jag i alla fall försöka att se till att inte lyssna på eländet.

star_full 2

Hästen från portenCarina Burman: Hästen från porten: Ett österländskt äventyr (2008)

Till skillnad från ovan nämnda böcker är denna ”deckare” den tredje i ordningen från den produktiva litteraturvetaren Carina Burmans penna. Läsarna har tidigare kunna följa hur hjältinnan Euthanasia Bondesson under 1850-talet löst mysterier i både London och Rom. Nu har denna företagsamma kvinna tagit sig till österlandet och historien som rullas upp är egentligen inte så mycket ett mysterium som ett äventyr, vilket ju också undertiteln antyder.

I den mån vi serveras ett mysterium handlar det dock om en fantastisk häst som mamsell Bondesson köper på sig för dyra slantar men som sedan stjäls när hon och hennes ressällskap (sällskapsdamen Agnes, fosterdottern Beatrice och poeten Alf Seger) gör ett uppehåll i den fascinerande ökenstaden Petra. Jakten på denna häst för dem i slutänden till det ärevördiga Konstantinopel, en stad som jäser i begynnelsen av vad som skulle utveckla sig till Krimkriget.

Om Carina Burmans syfte med Hästen från porten har varit att servera en rejäl portion historisk kunskap i lättsmält form har hon absolut lyckats. Jag kan svårligen tänka mig en mer lämpad form för att väcka nyfikenhet på den historiska perioden i allmänhet och staden Istanbul i synnerhet. Men om syftet har varit att skapa en intresseväckande berättelse med engagerande huvudpersoner ställer jag mig aningens mer tveksam.

Alla deltagande tycks designade för att förmedla något om den samtid eller den kultur som de rör sig i, snarare än att tillhandahålla djuplodande psykologiska porträtt. Till saken kan säkert också höra författarinnas egen inläsning, för den var tyvärr rätt platt.

star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser