Terminator Genisys (2015)

Fäder kan komma i många olika former. Gemensamt för dem alla är dock att de förr eller senare måste förkastas eller överges av sina barn (biologiska eller ej) för att dessa barn ska kunna skapa sig ett självständigt liv.

Kyle Reese är exempelvis snar att överge sin ”far” John Connor i det framtida 2029 så att han kan åka tillbaka till 1984 och rädda Johns mor Sarah, för att på så sätt säkerställa Johns överlevnad. De förtryckande maskinerna har nämligen skickat en mördarrobot till just detta årtal i syfte att undanröja grunderna för den mänskliga motståndsrörelsen.

Kyle tror sig kanske veta vad det är han ger sig in på men befinner snart på djupt vatten och på färd i olika årtal samt tidslinjer. Den veka och skyddslösa varelse han trodde sig åka tillbaka till visar sig vara allt annat än just det. Ska Sarahs förmåga att ta hand om sig själv sätta käppar i hjulet för Kyles attraktion till henne? Nå, ingen fara på det taket, det räcker med två sekunders tjafs dem emellan för att publiken ska inse att de redan är hals över huvud förälskade.

Det blev många sladdis-uppföljare den här sommaren: Mad Max, Jurassic World och så nu Terminator. Av de tre är Terminator sannolikt den tydligaste så kallade retcon-filmen. Retcon står för retroactive continuity och har blivit ett knep att ta till när originalberättelser blivit så pass tillkrånglade eller fulla med återvändsgränder att man inte längre kan orientera sig i dem. Men för in ett tidshopp, en annan dimension eller en händelse som utfaller annorlunda jämfört med en tidigare historia och hips, vips har vi ett helt nytt område att kartlägga.

Den förändring som man för in i Terminator Genisys skapar dock en liten oro över hur många trötta uppföljare som går att klämma fram. När det inte längre funkar att gå längre tillbaka i Sarah Connors levnadsbana för att ta henne av daga finns ju alltid föräldrar, far- och morföräldrar och så vidare i all evighet. När ska vi se filmen som på fullt allvar skulle kunna kalla sig Terminator Genesis?

Nå, det hänger väl kanske lite på hur pass bra det går för denna femte del i serien och än så länge ser det inte så ljust ut. Terminator Genisys har generellt fått rätt dålig kritik. En del av den är säkert motiverad, men själv satt jag igenom en helt ok actionrulle där minst hälften av speltiden går åt till ett vilt skjutande på robotar som snabbt självläker hålen.

Terminator Genisys gör några lama försök att göra en grej av vårt elektronik- och uppkopplingsberoende samhälle. Men kommentarer om hur vi ständigt är ”plugged in and logged on” och lanseringen av ”the killer app” blir aldrig så mycket mer än lite extra krom på terminator-motorn. För i grund och botten handlar ju även de fyra (ok, minst tre av dem i alla fall…) första filmerna om ett vilt skjutande på till synes oförstörbara robotar.

Det blir förhållandevis snabbt tydligt att detta inte ska vara en ren remake av originalet från ’84 och jag tycker att det är smart. Annars hade jag till exempel haft väldigt svårt att acceptera Jai Courtney som Kyle Reese i Michael Biehns ställe. Biehn utstrålade i originalet en svaghet och mänsklighet som Courtney saknar. Han är ett kompetent muskelpaket, bara marginellt mindre vältränad än en terminator (varför ska alla robotar förresten vara så muskulösa?).

Då blev jag mer omedelbart fäst vid Emilia Clarkes Sarah Connor och det inte bara för att Clarke ibland faktiskt är riktigt lik en ung Linda Hamilton. Jag gillade riktningen som filmen tog för Sarahs del även om man väl kan notera att hon är anmärkningsvärt socialt kompetent för att ha levt med en robot under mer än halva sitt liv.

Jag är väldigt förtjust i de två första delarna i Terminator-serien, de två påföljande…not so much. Därmed kändes det inte som om det fanns särskilt mycket nostalgiförväntningar på Terminator Genisys, de har jag liksom redan släppt. Och därför blev denna femte film som sagt en helt ok action-blockbuster, varken mer eller mindre.

De som hittills tyckt till om Terminator Genisys är Fiffis filmtajm, Movies-Noir, Filmitch, Jojjenito, Den perfekta filmen, Flmr och Filmparadiset.