För att vara en familj där mannen är arbetslös och hustrun förgäves försöker klämma ur sig en bok är Bowens förvånansvärt optimistiska. I alla fall mamma Amy och pappa Eric tillsammans med yngsta dottern Maddy. Däremot är tonåriga Kendra och den yngre Griffin mindre trakterade av flytten till det nya huset.
Denna flytt får oss i publiken att undra över vad familjen egentligen flyttade från, Buckingham Palace? Poltergeist-remaken anno 2015 etablerar relativt omgående att familjens flytt är orsakad av förändrade ekonomiska förhållanden men särskilt tajt verkar det inte vara med tanke på att familjen köper ett helt hus (även om det råkar ligga i ett mindre attraktivt område) och dessutom inte tycks ha några större problem med att fylla det med smartphones, iPads och TV-apparater.
Men snart börjar konstiga saker hända i huset och vi är på mammas drygt 30-åriga gata när Maddy framför den flimrande TV:n förkunnar: They’re here…
Ska det vara en poäng med en remake bör den leverera något mer eller annorlunda jämfört med originalet och jag tycker inte att Poltergeist lyckas med varken det ena eller det andra. Ok, effekterna är förstås snyggare och vi får oss en liten sneak peak in i poltergeist-dimensionen. Men utöver det är versionen från 2015 i princip en karbonkopia (när ska svenska språket få en mer uppdaterad motsvarighet till “copy-paste”?) av filmen från 1982.
Nu har jag kanske orimligt nostalgiska minnen av originalet men även om den aldrig var särskilt läskig (jag såg den inte när det begav sig, ska kanske tilläggas) hade den ändå en viss charm och den där omisskännligt Spielbergska familje-känslan. Typ ”vi mot världen” och en grupp människor som man faktiskt brydde sig om och engagerade sig i.
Intet sådant i den moderna varianten. Poltergeist försöker understryka att alla i familjen på något sätt känner skuld mot antingen Maddy specifikt (mamma och Griffin) eller familjeenheten (pappa och Kendra) men när de i slutänden tillsammans arbetar för att rädda både den förra och det senare är i alla fall jag helt kallsinnig inför utgången. Kendras framhasplade ursäkt för att hon varit en tonårsmegabitch är alltför malplacerad för att rendera i något annat än ett höjt ögonbryn och ett hånskratt.
Remaken måste förstås arbeta med det faktum den presumtiva publiken sannolikt vet precis vad det handlar om. Men trots en liten blinkning till den klassiska repliken ”This house…is clean” gör övriga val bara att den blir mindre spännande. Exempelvis får familjen med en gång veta att huset är byggt på en kyrkogård som ”flyttades”. Inte heller denna upplaga är alltså det minsta otäck trots att man krämar på med både hoppa till-effekter och läskiga clowndockor en masse.
Två saker gör den dock bra eller bättre än sin förlaga. Slutcrescendot orsakas inte av något så idiotiskt som att stanna kvar i ett hemsökt hus för att sätta igång med att tvätta håret. Och den korta scenen mellan pappa Eric (en i övrigt fullkomligt bortkastad Sam Rockwell) och Griffin där de kommer överens om att man kan vara modig fastän man är rädd var riktigt fin.
Nej, då ser jag nog hellre om originalet. Kackiga gummiträd och allt.
Movies-Noir och Filmparadiset är snabba på Poltergeist-bollen och har hunnit se filmen.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Oj… jag tror jag håller mig till originalet, men då har jag å andra sidan nog gett upp för länge sen om alla dessa remakes. Frågan är väl om jag ens behöver oroa mig för att jag ska se den, för enligt din rubrik kommer den ju inte än på några år…? ;D
Hmm, precis vad man kunde misstänka alltså.
Svårare än man tror kanske att ge sig på att göra våld/uppjackning på det ikoniska originalet. Det är klart, alla kids som inte var med när det begav sig måste ju uppdateras med fräsigare effekter inblandade…
Jag kommer såklart att se rullen. Och jämföra. Det är liksom oundvikligt.
Trevlig helg! 🙂
Damn, där hade jag missat på ett par år 🙂 Tack för påpekandet. Nä, hade filmen inte gått på lokala bion hade jag nog inte tagit mig iväg och sett den. Sista hyfsade remaken jag kan komma på var The Thing och det var ju en prequel. Samma med Mad Max, ingen ”ren” remake skulle nog jag säga. Sådana är oerhört svåra att fixa känns det som…
@Steffo: Öht är det nog svårt att jobba med en tidigare förlaga eftersom det ju då alltid finns vissa förväntningar. Problemet är ju att det verkar som om filmskaparna alltid förutsätter att detta ska verka positivt i den meningen att folk kommer att gå och se en film bara för att titeln känns välbekant. Men ”remake” har snart blivit ett skällsord i sig och det är ju en rätt tråkig utveckling.
Ha en bra senvårshelg! En öl eller två i soligt lä-hörn, kanske?
Tack. Jag som numera är halvt om halvt ljummet inställd till originalet har kännt mig ganska opepp på den här filmen och väntar till dvd.
Trevlig helg
@Filmitch: Du behöver inte direkt kasta dig över den där DVD:n heller… 😉
Trevlig helg!
Jag tycker det var ett mysigt återseende inledningsvis, innan känslan av menlöshet började infinna sig.
Uppfattade du om mediet var en bluff eller inte? Tycker att det antyddes en del. Särskilt när han proklamerade att ”this house is clean” trots att alla spökena fanns kvar i huset.
@Niklas: Jag tyckte mediet blev en av de där konstiga grejorna i manuset, ungefär som familjens ekonomiska situation. Alltså, manuset lade upp för något som sedan bara släpptes. Jag håller med om att det inledningsvis antyddes att mediet skulle kunna vara en bluff, men sedan fanns ingen ytterligare alludering till det. Typ att han skulle ha freakat ut när det visar sig att husets poltergeistar är på riktigt. Och frasen var väl bara något som han kläckte ur sig på Kendras uppmaning eller minns jag fel där?