Mad Max: Fury Road (2015)

Mad Max Fury RoadI en avlägsen och (givetvis) dystopisk framtid har biologi blivit hårdvaluta. Gröna växter är förbehållna priviligierade rövarbaroner och deras avelskvinnor. Mänskliga kroppar levererar så väl arbetskraft som blod, mjölk och välskapta barn. Alla produkter som tillhör de som har makt att ta för sig. Vilket i det här fallet betyder den maskbeklädde Immortan Joe och hans kumpaner People Eater och Bullet Framer.

Men visa mig den dystopiskt postapokalyptiska diktatur som är utan sina uppror och jag ska visa dig en rätt trist film. Nu har Immortan Joes avelskvinnor tröttnat på att vara sektledarens egendom och försöker med hjälp av långtradarchaffisen Furiosa fly till det mytomspunna Dryland ”the green place”. Furiosa som borde vara lite av en odd man out i Joes Citadell eftersom hon är en kvinna. En kvinna som dessutom inte är vilken chaffis som helst med reklamkepa och synlig rövglipa som kan tävla med Grand Canyon, eftersom hon rattar en ”war rigg”.

Men visa mig den dystopiskt postapokalyptiska diktator som låter någon sticka med hans harem och jag ska visa dig en rätt kort film (Arrrgh, they’re gone! Oh well, win some, loose some… The End). Joe beordrar sina trogna war boys att sätta efter Furiosa och hennes passagerare och det är här som Max kommer in i historien. Tillfångatagen har han tilldelats rollen av blodgivare och hans mottagare vill förstås inte avstå en så spännande jakt. Lösning: hänga den mänskliga blodpåsen på bilens front som en motvillig och munkorgsförsedd galjonsfigur.

Det känns som att denna senkomna uppföljare till de tre första Mad Max-filmerna hade kunnat bli nästan vad som helst. Särskilt som regissör och manusförfattare George Millers CV innehåller de mest varierande produkter. Vi snackar allt från Mad Max till Twilight Zone till Lorenzo’s Oil till Babe till Happy Feet.

Tack och lov har Miller hållit Fury Road kliniskt ren från både hjärtevärmande medicinska stordåd och gulliga djurungar. Landskapet andas för mig mer av fantasy än science fiction-artad postapokalyps (you say potato, I say potatho) och de svepande sanddynerna gör att filmen känns renblästrad samtidigt som allt som rör Citadellet, Gas Town och Bullet Farm är skitigt och rostigt. De förvridna kropparna bland de förtryckta massorna, Joes vanskapta barn och People Eaters elefantiasis närmar sig nästan ett Cronenburgskt organiskt äckel.

Det tar dock ett tag innan jag hänger med på den rasande vägen, under första halvtimmen har jag svårt att få koll på dess konturer. Det löser sig dock rätt bra när hjärnan till slut kan lägga i rätt växel – det här är ingen film om Mad Max. Han blir i allt väsentligt snarare en skottglugg som ger oss i publiken möjlighet att ta del av historien runt Furiosa och hennes tjejgäng. Han är flugan i passagerarhytten som genom ett mirakel undgår att krossas mot vindrutan, bli dränkt av spolarvätskan eller pressad platt av torkarbladen.

Och det är väl det här som vissa har haft problem med, att Fury Road är en film om ett gäng kvinnor och inte Max själv. Som en mer välformulerad källa än jag själv uttryckt det, kvinnornas syfte i Mad Max-filmer bör vara ett av följande: ”to be raped so Mel Gibson can get mad, to be sexual partners with a guy trying to kill Mel Gibson, to be murdered so Mel Gibson can get mad [or] to force Mel Gibson to fight in the Thunderdome.”

Själv tyckte jag att det blev rätt kul med det sätt som filmen målar upp två närmast diametralt motsatta sekter. War boys mot haremsdamer, dödande kulor mot livgivande frön, kromade käftar mot fladdrande tyger och hoppet om ett ärorikt valhalla mot hoppet om ”the green place”. Charlize Therons Furiosa är astuff men hyllningskörerna av Fury Road som något slags feministiskt mästerverk ska kanske ses som ett tecken på hur svältfödd publiken är på den här typen av rollbyten? För inte är det någon större tvekan om vilket kön som associeras med vilken sekt? Att männen faktiskt också måste tillhandahålla åtminstone ett uns av livgivande ”frön” för att det ska bli några barn i kvinnornas fruktbara kroppar verkar nästan ha glömts bort i sammanhanget.

Men vi besparas åtminstone ens en antydan av spirande kärlekshistoria och vid ett minnesvärt tillfälle får Furiosa inte bara ta över den stora pickadollen utan Max låter henne dessutom använda honom som skjutstöd. På pluskontot måste också sättas upp en kompetent berättad historia som aldrig grottar ned sig i onödiga detaljer (hur organiserade exempelvis Furiosa och tjejerna sin flykt?) och som gör Fury Road till något mer än bara coolt actionförpackat ögongodis.

Och ärligt talat – en film där skurkjakten ständigt ackompanjeras av en eldsprutande elgitarr som trakteras av en kille iförd vad som ser ut att vara en röd onesie-pyamas har ett rätt stabilt pluskonto.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Det börjar vara rätt många som har tyckt till om Furiosa och Max äventyr: Fiffis filmtajm, Filmitch, Jojjenito, Den perfekta filmen, Fripps filmrevyer, Vrångmannen och Surskägget, Plox, The Nerd Bird, Flmr och Filmparadiset.

6 reaktioner till “Mad Max: Fury Road (2015)”

  1. Hehe. Rolig text. Filmen är gjord med glimten i ögat och då passar dito in för texten om densamme. Hatten av!

    Men du, fick vi inte ett hjärtvärmande medicinskt stordåd på halsen ändå när Max körde in en syl i sidan på Furiosa och punkterade (?) hennes lunga. Turligt nog verkade hon bli frisk av tilltaget. Antar att det inte var så mycket olja och smuts på sylen ändå då!

  2. Såg den igår och håller med om det allra mesta i din välformulerade text.

    Mina anmärkningar på filmen: hade inte skadat med tydligare karaktärspresentation och ”worldbuilding”. Visst, det handlar om flykt och överlevnad, och då är nyanserade personporträtt det som lätt, ja nästan av nödvändighet, faller mellan stolarna. Men ändå: figurernas beteenden och repliker kunde väl ha fyllts i något mer?
    Och var det nödvändigt med fullt så klyschigt tygfladdriga reklamfilmsmodeller i rollerna som Joes fagra fruar/haremsdamer?

    Bortsett från dessa anmärkningar gladdes jag åt tuffa stunts och kärror, en minnesvärd och perfekt castad Theron samt häftigt designade skurkar. Vilket sammantaget räcker långt.

  3. Hahaha….”Arrrgh, they’re gone! Oh well, win some, loose some… The End” Sådär önskar man att många filmer var. Lite mer…koncisa liksom 😉

    Riktigt välformulerad text (som vanligt i och för sig, men ändå ;)), kul att filmen gick hem helt okej hos dig. Jag är lite förvånad att jag hittills inte läst eller hört en endaste sågning. Är Mad Max:Fury Road på gång att slå nånslags världsrekord i nöjda biobesökare måntro?

  4. Säger som Henke: Hatten av för en bra och underhållande text. Elgitarrsmannen var precis på gränsen för mig men turligt nog hamnade han på rätt sida om denna 😉
    Trevlig helg

  5. Vi hamnar på samma betyg. Elgitarrssnubben var toppen.

    Fast det fanns väl en spirande kärlekshistoria där mellan en av ”fruarna” och vad hette han Nug? Men den tog slut med en krasch… 😉

    Tack för ping! 🙂

  6. @Henke: Hatten av i min tur för vänliga ord, det uppskattas. Haha, ja lite medicinska stordåd blev det ju, det har du helt rätt i. Och det blev inte ens lite fett på sylen där 😉

    @Henrik: Tack, det var fint beröm från någon som skriver mycket till vardags. Just när det gäller kvinnornas brist på kläder kan jag hålla med dig och vi kan väl också konstatera att de knappast främst valts för sina barnaavlande egenskaper. Men när det gäller karaktärsbeskrivningar kände jag mig helt nöjd, tyckte inte det behövdes mer än vad vi fick. Men visst, Miller utgår ju från att vi i publiken har råkoll på Max bakgrund.

    @Fiffi: Vad roligt att texten verkar ha landat rätt även i det språkliga — tack! Lutar ju nästan åt unisona hyllningar. Var väl möjligtvis DPF-Tommy där som inte var helt nöjd med sista tredjedelen.

    @Filmitch: Tack! Det känns som om det mesta i den här filmen hanmnar på rätt sida om gränsen 🙂 Trevlig helg tillbaka

    @Jojjenito: Visst, lite löööv måste ju finnas i en sådan här film (tydligen) men så länge det är kärleksfritt mellan de två huvudpersonerna är jag nöjd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.