Mari Jungstedt: Den farliga leken (2010)
Någon går hårt åt den svenska modebranschen. Först hittas fotografen Markus Sandberg upphackad till oigenkännlighet med en yxa på idylliska Gotland och sedan förföljs det unga modellstjärnskottet Jenny Levin av en okänd man. En sådan tur då att fotografen Sandberg blev ett brottsoffer på just Gotland där Anders Knutas och kollegorna kan lösa upp härvan.
Mari Jungstedt tillhör enligt min uppfattning mellanskiktet av deckarSverige – inte lika populär som Camilla Läckberg, inte lika bra författare som Åsa Larsson. Tillsammans med Anna Jansson har hon mutat in Gotland som sin speciella zon och hittills levererat böcker som väl kan karakteriseras som ”helt ok”.
Fast nu vete tusan… Själva mysteriet och bokens språk är kanske fortfarande ”helt ok” (fast dubbellösningen på slutet osar fantasilöshetskatt) men det känns som om det hela är rätt slarvigt redigerat med en del underligheter som drar ned omdömet. Nu kan det ju i och för sig handla om läggning, men ”gapskrattar” man verkligen åt en Woody Allen-film? Och alla som någon gång har försökt vet att det är rätt svårt att stretcha framsidan av låret genom att hålla i hälen.
Beskrivningen av Jenny Levins raketkarriär mot fame and fortune på den internationella modellscenen känns ungefär lika välgrundad som grillerna Miz Tyra ser till att ta ur sina tävlingsdeltagare i ANTM genom att visa den svårbemästrade konsten att ”smiling with your eyes”. Då finns det ett betydligt bättre djup i Jennys tragiska kontrast Agnes som sitter fast i ångest och en anorexiaklinik. Där kan det till och med bränna till ibland, men det är ju tyvärr å andra sidan beskrivningar som inte har den minsta koppling till det mysterium som Knutas och kollegorna är satta att försöka lösa.
Anne Holt: Skyggedød (2013)
alt. titel: Död i skugga
Norskan Anne Holt har gjort stor succé med sina romaner om polisen Hanne Wilhelmsen samt psykologen och kriminologen Inger Johanne Vik (som för säkerhets skull är gift och har barn med polisen Yngvar Stubö).
En gång i tiden var jag riktigt förtjust i Holts deckare men jag upplever att kvaliteten successivt försämrats under 00-talet. Eller också är det jag som blivit mer kräsen. Död i skugga utgör tyvärr inget brott i den trenden, eventuellt beroende på att jag får intrycket av att Holt varit mest inriktad på att skriva en roman som utspelar sig mot bakgrunden av händelserna vid Utöya. Samt en handling som tar upp det vardagsvåld som riktas mot barn.
Här krävs det av Inger Johanne Vik att hon ska utreda dödsfallet av en av hennes väninnors barn samtidigt som Yngvar är fullt upptagen med att städa upp efter Anders Behring Breivik. Inger Johanne tvingas snart konfronteras med frågan om inte bara vem som eventuellt bragte pojken om livet utan också om det förekom misshandel medan han levde.
Behjärtansvärda ämnen bäggedera naturligtvis, men tyvärr har resultatet blivit en menlös deckare. Förutom ett förhållandevis överraskande slut tillhandahåller den ingenting som man inte kan få på ett flertal andra ställen.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag tycker att det är så enormt många svenska deckare som har alldeles för mycket ångest för att bli bra. Det känns som om deckarna fokuserar mer på att leverera ångest än en spännande historia. Eller vad tycker du?
Jag har inte tänkt på det på det viset, men det kan du mycket väl ha rätt i. Det ska vara lika mycket psykologisk relationsroman som deckare. Vilket väl iofs var det element som gjorde svenska deckare bra och lite nyskapande en gång i tiden men det börjar vara ganska länge (och alldeles för många halvdana deckare) sedan känns det.
Nej, man gapskrattar inte åt Woody Allens filmer. Man nickar och småler.
@Henke: Thank you! 😀