På förekommen anledning, då bokens hett emotsedda filmatisering har världspremiär idag.

***

alt. titel: Femtio nyanser av honom

Fifty Shades of GreyFrån psedonymen Snowqueen’s Icedragon lades det i slutet av 2000-talet ut ett antal texter under titeln Master of the Universe på nätet. Huvudpersonerna hette Edward Cullen och Bella Swan, men här var det inte mormon-ordentliga vänta-med-sex-tills-efter-giftemålet Stephanie Meyer som ville testa något nytt. För även om man skulle kunna tänka sig att Master of the Universe handlade om ett gift par ägnade de två sig definitivt åt sängkammaraktiviteter som allra bekvämast inte alls utförs i någon sängkammare utan i ett specialutrustat rum med krokar i taket och upphängningsanordningar på väggarna. Och då snackar vi inte konstinstallationer…

Efter att tillräckligt mycket hajp skapats kring denna porr-Twilight släpptes seriens första del, nu omdöpt till Fifty Shades of Grey och innehållandes huvudpersonerna Anastasia Steele och Christian Grey (som av en ren händelse råkar Meyers man heta Christian…), som e-bok och print on demand via ett mindre virtuellt förlag i Australien. Hajp-snöbollen fortsatte att byggas på med oförminskad kraft och mindre än ett år senare köpte ett annat förlag rättigheterna för att kunna trycka en stor nyupplaga. Blott fyra månader efter det släppet kunde brittiska Amazon förkunna att de sålt ofattbara 60 miljoner exemplar av Fifty Shades of Grey.

Kvinnan som förhoppningsvis skrattar hela vägen till banken (det är väl bara att följa läsarnas snigelspår) heter Erika Mitchell men skriver under namnet E.L. James. Eftersom hela projektet började som fanfiction antar jag att hon skrev det hela först och främst för sig själv och inte med något klar uppfattning om att en BDSM-berättelse tydligen var vad alla världens lattemammor gått och trånat efter.

I likhet med Stephanie Meyer ligger James fokus på själva relationen mellan Ana(stasia) och Christian. Perspektivet är hela tiden Anas och språket är tillräckligt adekvat för att författaren ska kunna föra fram sin berättelse utan att man som läsare blir alltför irriterad. Det är absolut inte fantasifullt eller vältaligt men får som jobbet gjort, till skillnad från Christian som både får jobbet gjort och har en hel del fantasier om hur det ska går till… Eftersom det handlar om porr blir det förstås oundvikligen en hel del upprepningar eftersom det inte finns hur många synonymer som helst för ”sexy”. James undviker i alla fall oftast att ta sin tillflykt till det kliniska ”erotic”. Tro mig, meningen ”Oh, my god, this is so erotic” är ungefär lika upphetsande som koagulerad ärtsoppa.

Vet man att Twilight ligger i botten är likheterna andra än de rent språkliga närmast uppseendeväckande, exempelvis är vi fortfarande kvar i nordvästra USA. Ana är klumpig, osäker på sig själv, en sucker för klassiskt litterära hjältar och dålig på att ta hand om sitt yttre (hon föredrar att gå hemma och dra i mjukisbyxor framför att svänga ett par välrakade ben i en minimal kjol). Hon har hittills aldrig varit tillräckligt intresserad av någon för att ha en riktig pojkvän och är därmed något så ovanligt i dagens försigkomna samhälle som en 22 år gammal oskuld. Samtidigt är hon ivrigt uppvaktad av minst två fullt funktionsdugliga kavaljerer, varav den ene heter Jake José.

Christian Grey (ingen skulle ens komma på tanken att kalla honom Chris) är å sin sida sagolikt framgångsrik och därmed fabulöst rik. En mycket ung (27 år!) VD för ett företag med över 40 000 anställda. Han håller en stram attityd men trots det anas en olycklig barndom – han är adopterad. Han försöker upprepade gånger varna Ana för att bli involverad med honom men skjuter förstås dessa varningar i sank när han i nästa sekund bekänner att han aldrig känt på detta sätt inför en kvinna tidigare. Han gillar att ösa dyrbara gåvor över sin älskade (förstautgåvor av Tess of the d’Urbervilles från 1891, en dator, kläder, en bil), spelar piano som en gud och lider av klara stalkertendenser.

Precis som i Twilight blir också den stora frågan vad dessa två individer egentligen har gemensamt. De möts, rå lust och kärlek uppstår som genom magi och därefter handlar det enbart om ifall Ana ska kunna fixa Christians krav på hårdare tag och huruvida Christian kan tänka sig att ligga sked. Han vill ha en sadomasochistisk lekkamrat och hon vill ha en pojkvän. Enda skillnaden mot förlagan torde vara att James i alla fall slagit en liten boll för kvinnokampen och låtit Ana vilja fylla sitt liv med en vettig sysselsättning också. Christians adoptivmor Grace har till skillnad från den perfekta modern och hemmafrun Esmee också fått bli läkare.

Fifty Shades… verkar ha skapat ett mer anständigt friutrymme för porrskildringar, gjort BDSM närmast rumsrent och det är väl gott nog. Att hela den samlade kritikerkåren skulle sabla ned serien bara för att den gillas av kvinnor är en diskussion som jag väljer att inte ge mig in på. Vad jag däremot kan tycka är problematiskt är att den sannolikt odlar samma orimliga förväntningar på sex hos yngre och mer oerfarna läsare som Twilight någonsin gör på kärleken i stort (även om författarinnan alltid är väldigt noga med att markera omsorgen om säkert sex. Kondomomslagsfolien faller lika ymnigt som snön i januaristormarna).

Ana är som sagt oskuld men sex första gången med Christian är förstås F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T. Hell, det räcker med att han tittar henne djupt i ögonen för att hon ska få en världsomskakande orgasm. Han får henne osvikligt att komma, ofta och länge. Hon är så attraherad av honom att det aldrig är aktuellt att hon inte skulle vara på humör när han börjar svänga sin sexighetstrollstav. Hon i sin tur är alltid våt och därmed, per definition, villig. Hon utför en förstgångsavsugning som får honom att sucka av extas. Samtidig, penetrerande orgasmer är bara förnamnet.

Sexet i sig är alltså aldrig problematiskt mellan dessa två, bara de olika sätt som de vill utföra sexet på. E.L. James tillåter Ana och Christian strunta i trista vardagligheter som beskedet ”jag är inte på humör just nu” på samma sätt som Stephanie Meyer tillåter Bella och Edward att avskärma sig från bråk om matkostnader och hyra. Men det är väl å andra sidan det fantasier ska vara till för antar jag.

star_full 2star_full 2

Annonser