Harry 1Efter min oförblommerade kärleksförklaring till J.K. Rowlings bokserie är det kanske inte mer än rättvist att jag gör ett försök att sammanfatta mina intryck från filmerna också.

Som den uppmärksamme läsaren redan lagt märke till tycker jag generellt bättre om böckerna än om filmerna, säkerligen till stor del beroende på att jag inte så att säga kan lägga ifrån mig förlagan när jag sitter och tittar på adaptionen.

Filmerna tvingas redan från och med Chamber of Secrets att renodla en huvudhistoria men eftersom den ibland bygger på sådant som äger rum i parallellhistorier måste information förmedlas på något annat sätt, vilket ofta tyvärr känns lite påklistrat. Vad som också blir påklistrat är många av filmernas komiska moment. Rowling jobbar mycket med språklig humor och situationskomedi medan filmerna gärna hänger sig åt slapstick och mer eller mindre malplacerade kommentarer. Generellt sett försöker filmerna också bygga ut alla möjligheter till action, medan Rowling oftare använder uppbyggnad som stämningskapare. En i och för sig inte helt orimlig skillnad mellan bok och film, men jag måste erkänna att det är sällan jag blir riktigt fångad av de där actionscenerna.

Ron & HermioneDå funkar filmerna generellt bättre när de ska förmedla det mörka, hemska och sorgliga. För min del tycker jag att priset tas av Half-Blood Prince och Deathly Hallows pt 1, men även Cuaróns Prisoner of Azkaban skapar en fin stämning. Däremot inser jag i höjd med Deathly Hallows att filmerna är märkligt blodlösa trots att folk dör som flugor. Lite kuriöst eftersom resultatet blir att själva döden inte känns riktigt så närvarande som den egentligen är. Folk inte så mycket dör som bara…försvinner.

Jag får känslan av att det är efter Chamber of Secrets som det blev klart att serien verkligen skulle bli en dunderhit och scenografiavdelningen därmed fick en klart större budget att röra sig med (oh, you’ll see what I mean…). Scenbyggena blir mer och mer imponerande där jag tycker att priset tas av det magnifikt grönkaklade Ministry of Magic i Order of the Phoenix och Deathly Hallows. Däremot dröjer det ett bra tag innan CGI-effekterna når en acceptabel klass och jag har svårt att undkomma Dobbys Jar Jar Binks-vibbar även i Deathly Hallows. Hade jag inte läst böckerna hade jag nog också undrat en del över vart han egentligen hållit hus mellan andra och sjunde filmen.

Harry 2Manus- och berättarmässigt tycker jag serien får en klar dipp i Goblet of Fire men att den sedan sakta men säkert tar igen förlorad mark fram till Deathly Hallows pt 2. Av någon anledning fann jag inte beskrivningen av slaget om Hogwarts lika spännande som händelserna som ledde fram till det. Risken finns att filmen helt enkelt inte klarade av att motsvara boken…

Skådespelarmässigt hade man däremot redan från och med Sorcerer’s Stone ganska höga ambitioner. Våra yngsta (Daniel, Rupert, Emma och Tom) var så klart förhållandevis oprövade kort men satsningar som på det hela taget slog väl ut. Emma Watson har ju gått vidare till bigger ‘n better things och Daniel Radcliffe fick möjlighet att lyckönska sig själv eftersom hans stuntkille hade ”a very, very nice bum”. Rupert Grint är kanske den som efter serien gjort minst väsen av sig men till och med han fick en bra skrik-scen mot Daniel i Deathly Hallows  pt 1. Tom Felton gjorde sin kraftansträngning i Half-Blood Prince mot Michael Gambons Dumbledore.

RonInte för att jag på något sätt önskade livet ur Richard Harris, men när Dumbledore ändå måste bli utbytt var det kanske lika så gott att det skedde relativt omgående. Michael Gambon blev förvisso en kraftfullare rektor, men med tanke på händelseutvecklingen var det nog inte helt fel. På det hela taget måste det sägas att särskilt vuxencastingen i de olika filmerna är nära nog perfekt. Alan Rickman, Michael Gambon, Maggie Smith, Emma Thompson, Jim Broadbent, David Thewlis, Helena Bonham Carter, Gary Oldman, Robbie Coltrane och alla de andra. Den ende som jag har allvarliga invändningar emot är egentligen Domnall Gleeson som Bill Weasly, eftersom han inte med bästa vilja i världen kan beskrivas som ”cool”, en punkt på vilken Rowling är rätt bestämd. Men med tanke på hans sammanlagda screen time och att det förstås krävdes en rödhårig gynnare till rollen är det verkligen ingen deal breaker.

Samma noggrannhet som lades på castingvalen ägnades också kostymer, kulisser och allehanda rekvisita. Warner Brothers är en filmstudio som uppenbarligen gillar ett gott utnyttjade av resurser, för vad gör man när man vid slutet av en inspelning står med med en hel hög färdigbyggda scener som inte med enkelhet kan användas till något annat. Så tillvida man inte vill spela in Harry Potter: The Man Behind the Wand eller något liknande? Överbelastar den lokala tippen? Bränner upp hela skiten i en remake av Gone With the Wind?

HermioneNej, självklart ser man till att det hela fortsätter att generera big bucks genom att skapa ett museum (försett med en väl tilltagen souvenirbutik). En bit utanför London ligger som sagt Warner Bros. Studio Tour London: The Making of Harry Potter, ett etablissemang som skulle visa sig vara ett alldeles utmärkt botemedel mot svårartad Harry Potter-abstinens. Du hänger med dit, hoppas jag?

Annonser