Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (1999 och 2004)

alt. titel: Harry Potter och fången på Azkaban

HP and the Prisoner of AzkabanFör tredje året i rad befinner sig Harry på Hogwarts tillsammans med Ron och Hermione. Men han skulle ju inte vara Harry om saker och ting inte gått åt helsike innan dess. I ett okontrollerat raserianfall blåste han upp morbror Vernons syster Marge till ballongdimensioner när den överförfriskade damen talade illa om Harrys mamma och pappa. Men eftersom han som sagt är Harry Potter blir konsekvenserna av det tilltaget betydligt mildare än när Dobby droppade en tårta i skallen på morbror Vernons affärskollega förra året. Märkligt milda tycker nog Harry….

Dessutom tas Hogwartsexpressen över av Dementorer, vanligtvis fångvaktare vid det fruktade trollkarlsfängelset Azkaban (ni vet, dit Hagrid fraktades en kort period i förra delen). De är på jakt efter den förrymde galningen Sirius Black, vilken alla fruktar är ute efter att ta livet av Harry. Men det är inte Black som är på väg att få första tjing på det privilegiet. Harry blir nämligen så påverkad av Dementorernas inflytande att han svimmar och ingen vet hur det skulle ha gått om han inte blivit räddad av den nye läraren för Defence against the dark arts, Remus Lupin.

Nu har Lupin i och för sig ingen monumental konkurrens från varken professor Quirrell eller Gilderoy Lockhart men han ska snart visa sig bli en av det här läsårets favoritlärare. En titel som han defintivt inte behöver slåss om med den lätt surriga Divinations-läraren Sybil Trelawney i alla fall. Hagrid hade kanske kunnat bli det om han inte suttit rejält i klistret sedan hippogriffen Buckbeak gav Draco Malfoy ett välförtjänt tjuvnyp på hans första lektion i Care of magical creatures. Dracos ömme fader skulle naturligtvis inte vara en Malfoy om han inte kräver odjurets avlivning per omgående.

Japp, Rowling har verkligen gett Harry, Ron och Hermione häcken full under deras tredje läsår och sakta men säkert börjar den tidigare förhållandevis lättsamma tonen vridas till något allvarligare. Det är dags att växa upp – Harry inser att inte ens den till synes allvetande Albus Dumbledore kan fixa alla problem. Dementorernas närvaro vid Hogwarts lägger sig som en ruttnande filt över skolan (de är i allt väsentligt depressioner som tagit fysisk form), Herminone är på väg att gå in i väggen av stress och hennes och Rons allt upptrappade familiariskonflikter (katt vs råtta) lämnar Harry hängande mellan dem.

Förutom välkända teman som tolerans och omtanke (professor Lupin gör exempelvis sitt bästa för att puffa upp Neville Longbottoms självförtroende och Hagrid älskar som vanligt alla magiska kritter) upplever jag att The Prisoner of Azkaban i mångt och mycket uppehåller sig vid brott, rättvisa och straff.

När Harry får reda på att Sirius Black suttit i Azkaban för mordet på hans föräldrar reagerar han med ryggmärgen och menar att inget straff är för hårt – han skulle gladeligen stå bredvid och hurra medan Dementorerna mumsade i sig Blacks själ. Hippogriffen Buckbeak är förvisso skyldig till att ha skadat Draco Malfoy men för alla som känner Malfoy är djurets handling fullt begriplig och nästintill en välgärning. Ron dömer Hermiones katt Crookshanks för mordet på råttan Scabbers baserat enbart på indicier och vad är väl det som utspelas i the Shrieking Shack om inte en slags rättegång?

HP and the Prisoner of AzkabanRiktigt lika tydligt är det inte i filmen eftersom vi nu har börjat komma fram till böckerna vars handling är så pass mångfacetterad att den inte enkelt länder sig till adaptioner. Anstränger jag mig för att vara objektiv måste jag emellertid erkänna att de flesta förkortningarna och förändringarna faktiskt funkar storymässigt.

Undantaget är hur Harry får veta vad Black ska ha varit skyldig till, jag kan inte riktigt se varför en minister särskilt måste informera en pubinnehaverska om den saken. Och så är faktiskt inte ens Rowling riktigt tydlig när det gäller varför Voldemort särskilt skulle ha varit ute efter just James och Lily Potter.

Men ibland klarar jag inte av att vara objektiv och då känns det hela lite stressigt, ett par scener finns med bara för att någon ska kunna berätta vad som egentligen pågår. Vilket å andra sidan är förståeligt med tanke på att ungefär en tredjedel av hela filmen läggs på den i och för sig välkomponerade avslutningen.

Vad som istället betonas i Alfonso Cuaróns film-version är den gryende relationen mellan Ron och Hermione (med Harry som en typisk Luke till deras Han och Leia) samt tid och död. Det märks att filmen till skillnad från seriens två första delar har en regissör med en klar visuella ambition för sin produkt.

Den mysigt guldgula färgtonen har blivit sorgesamt blygrå, entrén till Hogwarts domineras av ett enormt ur vars kläpp mest av allt påminner om en ständigt fallande bila och the Whomping Willow krossar små pippifåglar på löpande band. Den mexikanske regissören har också med hjälp av en hel del fler exteriörbilder skapat luft och rymd runtomkring slottet. Plus att den roterande kameran som följer Harry nedför Sybil Trelawneys torn ger mig klara Gravity-vibbar.

Våra ungdomar har hunnit bli hela två år äldre sedan sist vilket får till följd att särskilt Daniel Radcliffe och Rupert Grint har lite svårt att passera för trovärdiga trettonåringar när de egentligen är 15 och 16. Men på plussidan måste man förstås nämna att de hunnit bli ännu lite duktigare som skådisar. Fortfarande är det dock de vuxna (lärarna) som dominerar. Michael Gambon klarar alldeles utmärkt av att ersätta den bortgångne Richard Harris som Dumbledore och jag kan inte låta bli att vara tacksam över att David Thewlis inte fick rollen som professor Quirrell i The Sorcerer’s Stone. Han är inget mindre än perfekt som den något luggslitne Remus Lupin och lika fulländad är Emma Thompson som den ödesmättade Sybil Trelawney.

The Prisoner of Azkaban är både filmen och boken som vänder Harry Potter-serien från att vara hyfsat renodlade barnsagor till att bli något mer, nu fördjupas både historien och många av karaktärerna.

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (1999)

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004)

star_full 2star_full 2star_full 2

 

6 reaktioner till “Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (1999 och 2004)”

  1. Älskar Azkaban. Trodde att den kanske var serien bästa film inför min omtitt för drygt ett år sedan! Så var inte fallet (jag rankade den som film nr 4 av 8 i sammanfattningen).

    Lupin och framför att Trelawney är delens höjdpunkter.

    Personligen föll jag aldrig för Gambon (pun intended). Men han är helt ok, absolut inget jag störde mig på.

    Du nämner inte så mycket om Hermione men för mig var detta ett kraftfullt ”kvinnor kan” statement. Hermione börjar i och med denna del ta för sig mer och mer för att till sist bli hela seriens egentliga huvudperson/hjälte… I mina ögon.

    Sirius är dödsläcker och spelas bra av Oldman.

    Stark fyra. Japp, jag tycker det. Fantasin, produktionsvärdet, underhållningen och omtittningsbarheten är alla i topp.

    http://fripp21.blogspot.se/2014/01/expecto-patronum.html

  2. Azkaban lyfte absolut vid den här omtitten, tidigare har jag ju alltid hävdat att Chamber… var favoriten. Hermione får absolut ta större plats både i bok och inte minst film men jag upplever det nog inte riktigt som du. Beror dock på att jag också har intrycket från böckerna tror jag. Återkommer till det i mina sammanfattningar tror jag.

  3. Ja just det. du har testat att läsa om varje bok inför motsvarande film antar jag, dvs läste du andra boken efter du läst OCH sett första boken / filmen?

    Jag har ju bara läst böckerna den enda gången, mitt under eran då filmerna fortfarande producerades. Jag tror att jag läste dem mellan 2005-2007.

    Det betyder om jag förstod rätt att du är emr påverkad av böckerna i din genomgång nu än vad jag var för drygt ett år sedan då jag såg om alla filmerna…

  4. @Henke: Japp, jag tog dem pö om pö för att hålla linjen. Böckerna blir bara bättre och bättre 🙂

    @Jojjenito: Den är riktigt fin, men jag skulle faktiskt komma att upptäcka nya favoriter den här gången.

    @filmitch: Liksom i princip allt det visuella i den här filmen är även varulven väldigt snygg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: