Fler författare än Stephen King skriver novellsamlingar. När Filmitch rekommenderade Neil Gaimans två samlingar Fragile Things (2006) samt Smoke and Mirrors (1998) som brittens bästa böcker var det klart att jag blev nyfiken. Smoke and Mirrors innehåller material främst skrivet under 90-talet (men här gömmer sig till och med så tidiga alster som 1984) medan Fragile Things tillhandahåller det tidiga 00-talets produktion.

Smoke and mirrorsBägge samlingarna utgör vilda blandningar av längre noveller, korta utkast och infall samt en hel del poesi. I likhet med sin amerikanske kollega har Gaiman bifogat små kommentarer till de flesta verken och, som en extra bonus, till och med två extra texter om en kartgalen kejsare och en fin liten nyversion av The Picture of Dorian Grey.

Det är möjligt att jag inbillar mig men jag upplever att det är mer än bara novellernas innehåll som avslöjar vem som står bakom dem, särskilt i Fragile Things. Inte sällan finns melankoliska stråk, en särpräglad mörk humor tillsammans med en stämning som är avgjort fantasirik. Jag får en känsla av att berättelserna kan dra iväg i vilken riktning som helst och det är omöjligt att veta vad som kommer härnäst.

Till viss del påminner de senare novellerna lite om John Ajvide Lindqvist i det att Gaiman förmedlar en bild av att det bara är det tunnaste flor som skiljer vår vanliga verklighet från något mer hotfullt, farligt, oroande eller bara annorlunda. De tidigare känns mer ”vanliga” eller kanske ”påtagliga” är ett bättre ord, antingen de är humoristiska eller realistiska. De är skrivna av en författare som fortfarande i viss utsträckning söker sin egen röst och därför prövar på många andras. Den har Gaiman hittat i bidragen i Fragile Things.

Fragile thingsEn av de där andra rösterna som Gaiman prövar sig på är genrenestorn H.P. Lovecraft, med alldeles utmärkt underhållande resultat. I ”A study in emerald” ska en viss känd privatdetektiv lösa ett knepigt mordfall i ett England som styrs av en rikligt tentakelförsedd drottning Victoria. Amerikanske turisten Ben Lassiter hinkar i sin tur öl med ett gäng luttrade Cthulhu-kultister i ”Shoggoth’s Old Peculiar”.

I min läsning var det dock ett par noveller som stack ut (av någon anledning fastnade jag inte så särskilt för poesin). ”The problem of Susan” i Fragile Things var en tankeväckande fortsättning på C.S. Lewis Narnia-serie där Gaiman berättar Susan Pevensies historia. Susan, som inte fick följa med till Narnia, och därför blev lämnad ensam i verkligheten. Men jag förstod verkligen inte Gaimans avslutning på den, så fantasieggande den än nu var.

Fragile Things bästa berättelse tyckte jag var ”Forbidden brides of the faceless slaves in the secret house of the night of dread desire”. En vansinnigt rolig både pastisch och drift med den klassiska gotiska romanen där vi introduceras till såväl instängda och galna kvinnor som dragiga och fuktiga slott samt butlers vid namn Toombes. Humor korade även vinnaren i Smoke and Mirrors där det blev ”Chivalry”; berättelsen om hur Mrs. Whitaker hittar den heliga graalen på Myrorna (typ).

Kanske för att Fragile Things kändes lite ojämnare än Smoke and Mirrors kan det kanske tyckas att jag är lite snål med betyget men här gömmer sig trots allt ett par riktiga guldkorn.

Smoke and Mirrors (1998)

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Fragile Things (2006)

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

 

Annonser