The Brain EatersRiverdale, Illinois. Just another quiet small town. Eller är det? Inom en kort period har tre personer dödats och borgmästaren är spårlöst försvunnen. Kan det ha något samband med den märkliga kon som plötsligt uppenbarat sig en bit utanför staden?

Till slut dyker borgmästaren upp igen men han är nervös och lättretlig och tycks inte alls vara sig själv. Plötsligt attackerar han en av forskarna som är där för att undersöka konen när denne undrar vad borgmästaren har på nacken men blir nedskjuten av de närvarande poliserna. Vid obduktionen visar det sig att han haft någon form av märklig parasit fastsatt på ryggen och att denna, när den uppfattat sig hotad, sprutat in en syra som snart skulle har förstört hela den stackars mannens nervsystem. Att han blev skjuten var alltså en ren välgärning…

Medan en tapper lite skara försöker lista ut vad som egentligen händer och hur, blir allt fler av stadens invånare ”smittade”. Framförallt fokuserar man på de som kontrollerar kommunikationerna ut och in i staden och snart finns ingen möjlighet att kommunicera med yttervärlden. Känns storyn igen? Se nedan för en fullt logisk förklaring till det.

Nej, The Brain Eaters var ingen höjdare trots att filmen ståtar med Roger Corman som producent (en ära som den i och för sig enligt IMDb delar med nästan 400 andra filmer). Historien är rörig, från början antyds det att parasiterna skulle ha ett rymdursprung för att sedan raskt skifta fokus till en avlägsen dåtid. Det smyger omkring skumma typer på Riverdales gator som man aldrig får någon vettig förklaring till vilka de egentligen är och var de kommer ifrån.

Helt plötsligt dyker det upp forskare som varit förvunna i flera år (varav en spelas av Leonard ”Nemoy”) som får mumla något om att de kommer med mänsklighetens frälsning men det blir aldrig särskilt tydligt vad denna frälsning består av. Genom hela filmen blir tittarna hållna i handen av borgmästarens son Glenns berättarröst. Han varierar mellan att meddela saker som helt uppenbarligen äger rum framför oss och därför knappast tarvar någon förklaring och klarlägga händelseförlopp som hade varit helt obegripliga utan hans guidning. Till viss del tror jag också att en rätt slarvig klippning gör att filmen känns betydligt mer förvirrad än vad den egentligen är. Scener hänger inte riktigt ihop och det existerar en hel del slappa tagningar, exempelvis fokuseras det gärna på ting som ringande telefoner istället för vad som eventuellt skulle kunna hända medan den ringer.

Tatlins tower picInte ens kalla kriget-vibbarna har man lyckats få till. Själva konen är förvisso ett lika övertydligt som skamlöst plagiat av Vladimir Tatlins obyggda Monument för den tredje internationalen (huvudkontor och monument åt Komintern). Men annars förekommer mest surriga och rätt ofokuserade hänvisningar till de parasitangripna som robotar och maskiner, vilka enbart tar order från en högre makt.

Men det är kanske inte så konstigt att manuset blir lite virrigt med tanke på att Robert A Heinlein registrerade en stämning för dess osannolika överensstämmelse med The Puppet Masters. Sannolikt försökte man ändra precis tillräckligt mycket för att likheterna inte skulle bli alltför uppenbara, samtidigt som man tydligen inte orkade skriva ett helt nytt manus. Ett kvitto på filmens kvalitet torde också vara att Heinlein undanbad sig att få credit i eftertexterna.

The brain eaters picAllt detta, kombinerat med det faktum att musiken ofta är omotiverat, men övertydligt, romantisk eller sorgsen, gör att The Brain Eaters aldrig blir särskilt läskig. Inte heller finns drivet som eventuellt skulle lända den samma charm som It Conquered… åtminstone besatt. Men visst, de små parasiterna med sina väsande andetag, vilka mest ser ut som pälstossor som man satt krökta piprensare på i ena änden, är rätt söta.

star_full 2

Annonser