alt. titel: Devil’s Pass

Devils PassPsykologistudenten Holly är mer än lovligt intresserad av mysteriet som omgärdar nio omkomna ryska bergsklättrare i slutet av 50-talet. Så när professor Kittles ger sina studenter i uppgift att närmare studera händelsen, vilken kommit att kallas “The Dyatlov Pass Incident”, tar Holly chansen att gå all in.

Pengar fixas, kompisen Jensen, tillika filmstudenten, tar plats bakom kameran, ljudtekniker Denise fixas plus ett par vana klättrare vid namn Andy och JP and off to Russia we go! Närmare bestämt en avlägsen håla vid de massiva Uralbergen. Där försöker gruppen träffa den enda överlevande expeditionsmedlemmen, vars överlevnad berodde på att han var tvungen att vända tillbaka innan gruppen hunnit möta sitt öde. Han har spenderat åren sedan dess på ett mentalsjukhus och det är väl kanske inte helt klart om Holly tänkt sig att det bara skulle vara att spankulera in på ett sådant och be om en intervju.

Så enkelt ska det förstås inte vara men personalen gör det lite extra komplicerat för sig genom att bli väldigt upprörda och hävda att mannen de vill träffa har dött. Samtidigt ser de en gestalt i ett fönster som håller upp en skylt med ryska ord — “Stay away”. Senare träffar de en kvinna som var med och tog hand om de omkomna och som hävdar att man där på bergssidan inte hittade nio kroppar, utan elva.

Efter dessa illavarslande upptakter är det så dags att hajka ut i vildmarken, först under skämt och glam men sedan allt mer betryckta när det illavarslande tycks förfölja dem. De hör konstiga ljud, ser nakna fotspår i snön och hittar som grädde på moset en lossliten mänsklig tunga. Dessutom anländer de till passet alldeles för tidigt enligt klättrarnas beräkningar men det går inte att kontrollera om de verkligen kommit rätt eftersom både GPS och kompass beter sig underligt.

För att publiken inte ska leva i ovisshet om vad det är för typ av film som föredetta kvalitetsregissören Renny Harlin klämt ur sig serveras vi inledningsvis nyhetsreportage om de försvunna collegestudenterna. Historien hade kanske aldrig ens kommit världen till del om det inte varit för medmänskliga ryska hackers som på sidan Conspira-leaks lägger ut hela den filmade härligheten.

The Dyatlov Pass Incident var ett blankt ark för min del. Därför hängde jag också med rätt länge i själva historien och accepterade Holly och de andra som karaktärer. Lyckligtvis gör filmen inte samma misstag som majoriteten av slasherditona, utan alla inblandade tycks vara rätt hyggliga människor. Däremot förundrades jag lite över att även när det börjar gå vilt till där borta i Uralbergen blev det aldrig särskilt spännande eller läskigt. Men när jag genom eftertexterna fattade att detta som sagt var en produkt från Renny Harlin kunde jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen. Jag håller ändå filmer som Die Hard 2, Cliffhanger och Long Kiss Goodnight ganska högt men det blir plågsamt tydligt att den tiden sedan länge är förbi.

För att kunna introducera de lite mer urflippade teorierna om vad som verkligen hände i denna bergens Bermuda-triangel får Jensen agera konspirationsteoretiker och orera om hemliga experiment (of the Philadelphia kind) och aliens. Men när allt kommer till kritan blir det helt enkelt för urflippat och här får The Dyatlov Pass Incident betala för att den tidigare försökt surfa på BOATS-vågen.

I en helt påhittad ram hade man kanske haft lättare att svälja förklaringen till allt som händer. Vad man däremot ändå inte hade kunnat acceptera är det faktum att karaktärerna i slutänden gör idiotiska val och dessutom skapar en logisk kofot som i och för sig slår tittaren i skallen med en liten (egentligen inte särskilt förvånande) twist men som samtidigt också bräcker upp hela historien.

The Dyatlov Pass Incident är ett ok utfört hantverk (pluspoäng för autentiska ryska miljöer och skådisar!) men som skräckfilm betraktat rätt värdelös eftersom den som sagt varken blir läskig eller spännande. Tyvärr följer den också samma spår som så många av sina föregångare och sumpar det hela med en svag avslutning som lämnar en besviken smak efter sig.

FF-o-meter

The Dyatlov Pass Incident ger oss tyvärr nästan alla “hur?”-funderingar som står att uppbringa inom genren. Det förekommer exempelvis bilder från kameror som enligt historiens logik knappast borde ha blivit återfunna, exempelvis den som försvinner i lavinen.

Jag kan acceptera att både Holly och Jensen i princip har kameran fastlimmad på axeln, men funderar däremot över tendensen att aldrig stänga av den när man lägger den ifrån sig på marken. Ljudteknikern Denise finns förvisso plats, men man kan undra om hon verkligen behövts med tanke på att alla kameror tycks ha närmast övernaturliga förmågor till fläckfri ljudupptagning.

Den enda gång FF-greppet känns verkligt motiverat är som sagt när vi får “inifrån”-bilder från den lavin som drabbar Holly och hennes kompisar. I övrigt hade man lika gärna kunnat göra The Dyatlov Pass Incident som en vanlig spelfilm. Vad som blir särskilt underligt är att i ett läge när filmen verkligen skulle kunna dra nytta av greppet väljer Harlin istället att ge oss CGI-monster full frontal och så var den spänningen över. Därefter blir det mer av dataspelskaraktär över det hela.

Vem klipper?

Från början finns det flera olika kameror i gänget, men det är inte helt klart om det är de ryska hackersarna som klippt ihop hela härligheten.

Filmbetyg

star_full 2star_full 2

FF-betyg

star_full 2

Annonser