Frankenstein theoryDen unge professorn Jonathan Venkenheim tar hjälp av kompisen och dokumentärfilmaren Vicky för att uppnå sitt livs dröm – att bevisa att Mary Shelleys Frankenstein inte är en påhittad berättelse och att den riktiga Victor Frankenstein egentligen hette Johann Venkenheim.

Exakt hur den unga Mary Shelley fick tag på de brev som hon baserade sin roman på går Jonathan inte in på, men han har däremot lyckats spåra sin anfaders genetiska experimenterande tillbaka till de briljanta Illuminati.

Johanns forskning ska inte bara ha legat ett par årtionden före den mer kände Gregor Mendel, utan också det nutida kunskapsläget vad det verkar med sina försök att kombinera DNA från långlivade djurarter med mänskligt dito. Enda problemet är att Jonathan inte kan bevisa något av detta eftersom Johann förstörde större delen av sin egen dokumentation kring experimenten.

Tyvärr släpps det lovande konspirationsspåret likt en glödhet stekpanna när Jonathan, Vicky och filmteamet istället ger sig ut i den kanadensiska vildmarken för att spåra ”the creature”, dit Jonathan tycks övertygad om att det begett sig. Till guide har de den buttre Karl som under alkoholens påverkan mer än gärna berättar vildmarkshistorier om vargar och mordiska isbjörnar. Isbjörnar som tycks märkligt beräknande och intelligenta…

Hade The Frankenstein Theory tydligare fortsatt på konspirations- och mysteriespåret istället för att ge sig ut på monsterjakt hade det här som sagt kanske kunnat bli en intressant film. Vad vi nu får är tyvärr mest en massa snöskoteråkande, snöpulsande och smaskiga mord. Eller snarare mord som mest låter smaskiga eftersom de allihop sker off camera. Effektsbudgeten kan inte ha varit särskilt väl tilltagen får vi anta.

Innan snöpulsandet har man dock slängt in en jäkligt skum och fullkomligt malplacerad jump scare. Jonathan får vara bombastisk och spela Mozarts requiem på sin avskeds”fest”. Jag antar att bägge elementen ska fungera stämningshöjande men de blir bara aparta och konstiga i sammanhanget.

Jonathan Venkenheim jämställs med Victor Frankenstein i sin besatthet att bevisa teorin om monstrets existens. Däremot skiljer han sig från sin litteräre förlaga genom att hela tiden vara övertygad om att ”the creature” ska gå att resonera med. Och jag hänger ärligt talat inte riktigt med på hans resonemang.

Om vi nu tänker oss en varelse som i allt väsentligt ska vara mänsklig men som sedan det tidiga 1800-talet levt ensam i den kanadensiska vildmarken känns det inte helt osannolikt att en sådan faktiskt hunnit bli galen på kuppen.

Jonathans slutsatser kring monstrets geografiska revir är också milt sagt otroliga, vad jag förstår försöker karln på fullaste allvar hävda att varelsen skulle ha följt efter en hjord caribous under 200 år. Alternativt att den kom till Kanda relativt nyligen. Det ena alternativet är fysiskt ologiskt och det andra historiemässigt likaså. Manusförfattarna Vlady Pildysh och Andrew Weiner (tillika både regissör och producent) håller sig helt enkelt inte till sina egna ramar.

Men det största problemet med filmen är förstås att den inte är läskig, obligatorisk night vision till trots. Tvärtom är den faktiskt ganska trist och även om den bara ligger på 87 modesta minuter känns den minst två timmar lång. Vi se så många helt meningslösa miljöbilder att jag inte hyser stort hopp om att den färdigställda dokumentären heller hade varit någon större succé om den nått sin publik.

FF-o-meter

Trots temperaturer under minus 20 tycks utrustningen aldrig krångla och kamerabatterierna har som vanligt en evinnerlig livslängd. Jag har dessutom svårt att tänka mig att en erfaren filmare skulle få för sig att andas på linsen i den kyla som råder. Som vanligt undrar jag över om inte ens den mest hängivne dokumentärfilmare i något läge faktiskt skiter i kameran och börjar oroa sig för livhanken istället. Men de bilder vi får se är ändock logiska i FF-sammanhanget.

Vem klipper?

The Frankenstein Theory är både klippt och har pålagd musik. Eller ja, ibland är den klippt och ibland inte och jag kan inte se någon konsekvens i variationen. Under förutsättning att filmteamets prylar hittats vid något tillfälle (innan utrustningen frusit sönder vill säga) kan man i och för sig tänka sig ett dylikt slutresultat. En inledande textskylt anger att teamet gett sig av till Kanada, men inte om någon skulle ha hittat materialet ute i vildmarken eller vem som skulle ha satt ihop denna film..

Filmbetyg

star_full 2

FF-betyg

star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser