REC 2[REC]2 tar vid ungefär där ettan lämnade den olykcsdrabbade journalisten Angela och kameramannen Pablo, men istället för invånare i allt mindre tättbefolkat höghus får vi nu följa en av Barcelonas tappra insatsstyrkor. De ger sig in i samma smittatde hus där det med en gång (tack vare generösa mängder blod på golven) blir tydligt att något riktigt illa är på gång.

Under ledning av Dr. Owen tar man sig upp till översta våningen där samme Owen är synnerligen angelägen om att dokumentera vad lägenhetsinnehavaren egentligen hade för sig. Snart står det klart att Dr. Owen inte alls är en representant för stadens hälsoskyddsnämnd utan för en högre makt. Han är utskickad av Vatikanen för att hantera den aktuella smittan som i själva verket handlar om ett klassiskt fall av besatthet.

Prästen som bodde i våningen högst upp hade i uppdrag att forska i besatthetens smittosamma egenskaper och gjorde det genom flickan Tristana Medeiros. Nu måste poliserna och Owen leta reda på ett blodprov från denna Tristana för att kunna stoppa smittan från att sprida sig över hela staden.

Men det visar sig bli knepigare än vad man kanske skulle kunna tro att skaffa ett sådant blodprov, både tack vare att huset fortfarande innehåller arga och högst smittsamma före detta lägenhetsinvånare samt dessutom ett par civilister som lyckats smyga sig in bakvägen. Vilket väl i och för sig är tur eftersom en av dem släpat med sig en videokamera samtidigt som polisernas avancerade dokumentationsmöjligheter precis gett upp andan.

Att vika av från det uppenbara zombietemat och istället rikta mörkerkameran mot demonisk besatthet är faktiskt en riktigt smart idé även om man fick den upplösningen redan i ettan. Det innebär nämligen att sökandet efter ett fungerade blodprov skapar en annan ram för berättelsen, vilken annars lätt hade kunnat bli en ren upprepning av vad som timade första gången vi tillsammans med Angela och Pablo fick uppleva smittspridningen på nära håll. Alternativt en slags zombieversion av The Raid. Trots enstaka smittade som är kvar i byggnaden finns nu istället största hotet utanför huset i fom av stissiga poliser eller militärer som fått order att skjuta på allt som rör sig. Utan Owens godkännande kommer ingen levande ut.

Owens fokus på att dokumentera vad hans prästkollega egentligen höll på med ger också goda möjligheter till en liten recap om man nu mot all förmodan skulle ha hunnit glömma vad som utspelade sig i första [REC]. Jag medger att det också kan finnas en möjlighet att man faktiskt inte ens sett originalet, hur osannolikt det nu än kan låta…

Det gör i och för sig också att stämningen i denna uppföljare snarare andas action och thriller än ren skräck, men för egen del gör det inte så mycket. Det man däremot tappar är känslan för filmens karaktärer, historien hoppar mellan inte mindre än tre olika kameror (mer om det nedan) och ingen av de som för tillfället håller i den lyckas under den korta tiden förmedla något som gör att vi känner med dem. Kanske är det också det som stjälper stämningen från skräckdimensionen?

[REC]2 är inte på långa väga lika otäck som sin föregångare, men för att vara ett exemplar av arten skräckfilm, underart Found footage finns det helt klart sämre varianter.

FF-o-meter

Historien anpassar sig riktigt väl till genren, särskilt som man har varit konsekvent och låter kamera nummer två till viss del återupprepa skeendena som vi fick uppleva genom kamera nummer ett men ur ett annat perspektiv. Vad jag kan se finns egentligen ingen direkt klippning utom den som naturligt uppstår genom att man stänger av och sätter på kameran. Fast lite fuskigt känns det allt med flera olika kameror

Vem klipper?

Den stora frågan torde här inte vara vem som klipper eftersom det tycks finnas väldigt lite av den varan, utan vem som hittat materialet och satt ihop det från de tre olika kamerorna.

Filmbetyg

star_full 2star_full 2star_half_full

FF-betyg

star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser