The SalvationHade The Salvation inte varit avslutningsfilm under Malmö filmdagar vete tusan om jag hade valt den frivilligt. Jag menar, hur spännande låter det med dansk western? Och dessutom Micke Persbrandt i en av de större rollerna?

Japp, du såg rätt – dansk western… Regissör Kristian Levring har tillsammans med manusförfattaren Anders Thomas Jensen knåpat ihop en berättelse om de två soldatbröderna Jon och Peter som efter dansk-tyska kriget i mitten på 1800-talet drar till de förlovade nyförenade staterna. Vi möter Jon när han efter sju långa år äntligen kan välkomna sin fru och son till deras nya hemland. Men säg den lycka som varar för evigt? Inte Jons i alla fall…

Jamen, det här smakade ju inte så jäkla illa ändå… Levring och Jensen håller sin hämnarhistoria (vilken snart övergår i en manhunt-historia) föredömligt okomplicerad, kryddad med fegisar till stadsbor och en galen skurk. Skulle jag våga mig på en kategorisering skulle jag säga De sju samurajerna möter närmast valfri Clintan-western (typ Hang ‘Em High eller High Plains Drifter) möter Sam Raimis The Quick and the Dead.

Eftersom jag inte är dansk kan jag inte reta mig på eventuella problem med Persbrandts danska och hans samspel med Mads Mikkelsen funkar riktigt bra. Jag gillar också att det inte kommer några utgjutelser om deras gemensamma upplevelser i danska armén. De har bara kommit ut från upplevelsen med en fast uppfattning om att våld föder våld och därför är motvilliga att ta till vapen.

En uppfattning som ska komma att prövas hårt av särskilt Jeffrey Dean Morgans mer eller mindre galne skurk och stadsbornas ryggradslöshet, med borgmästaren och begravningsentreprenören Keane, spelad av pålitlige Jonathan Pryce, som den ynkryggigaste av dem alla. Jämsides med alla dessa män levererar till och med Eva Green en fullt acceptabel krigarprinsessa. Men då säger hon å andra sidan inte flasklock tack vare en av indianer utkarvad tunga och ingen är mer tacksam över det än jag (skulle kanske vara Jeffrey Dean Morgan då).

En tajt berättelse som dessutom är inramad av en riktigt skön stil. Mina tankar går till ett filmatiserat seriealbum, à la Sin City eller 300, eftersom särskilt nattscenerna ges en klar CGI-känsla. But in a good way… Man får väl förutsätta att vi har fotografen Jens Schlosser att tacka för de visuella godsakerna, där priset tveklöst går till skurken Delarues spökstad där de nedbrända byggnaderna låter ana rejäla mängder helvetessvavel som regnat ned över detta öknens Sodom och Gomorra. Det enda som fortfarande står upp är saloonen och banken. Man noterar också en ondsint bubblande oljepöl där drunknande fåglar försöker undkomma den lika klibbiga som oundvikliga döden.

Även ljudmässigt blir det lite av stiliserad seriealbumskänsla över det hela. Kasper Windings score är en blandning av för western-genren klassisk akustisk gitarr och ett dovt muller. Alla män pratar med på gränsen till parodiskt skrovliga basröster, det är boots och klirrande hjulsporrar galore och skotten ekar som Jerikos trumpeter.

Det största problemet i sammanhanget blir kanske när allt kommer omkring titeln. För trots att prästen och sheriffen Mallick lättat förkunnar ”There’s only good souls left now” vet vi ju att det inte är sant. Ingen av de närvarande varken förtjänar eller får någon frälsning värd namnet. Men förutom den lilla detaljen: me like the Danish western!
star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

malmö-filmdagar-2014Direkt efter visningen gick åsikterna isär rätt rejält. Har det hållit i sig?
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den?

Annonser