The HeatDan Ackroyd spelar Sam Ashburn, en strikt FBI-agent som ogillas av kollegorna eftersom han har taskiga people skills. Han är arrogant och påpekar gärna för sin omgivning hur enormt kompetent och duktig han är. James Belushi spelar i sin tur Shaun Mullins, en Boston-polis som är lika mycket frifräsare som Ashburn är paragrafryttare. Han är dock inte mer omtyckt av kollegorna eftersom han är är både bufflig, högljudd och våldsam.

Sam är ute efter den där eftertraktade befordran, men hans chef är lite tveksam. Sam skickas till Boston för att visa att han är gjord av ”the right stuff” genom att inte bara sätta dit en stor knarkdistributör utan också kunna samarbeta med den lokala polisen. Som (surprise, suprise… Nähä, inte det?) förstås visar sig vara Shaun, vilken besitter den ovärderliga lokalkännedom som Sam behöver för att kunna knäcka fallet.

Ja, ni ser ju själva – en buddy cop-komedi av klassiskt mått. Om det då inte hade varit för att det är en buddy cop-komedi regisserad av Paul Feig. En man som verkar vara på väg att göra det till sin grej att ta typiskt manliga genrer och sedan rollbesätta hela baletten med kvinnor istället, vilket får till följd att Sam egentligen heter Sarah och spelas av Sandra Bullock (torde vara en av världens snyggaste 50-åringar) medan Shaun egentligen heter Shannon och spelas av Melissa McCarthy.

Bridesmaids var en svensexefilm som bara var transponerad till den kvinnliga motsvarigheten möhippa (och lite mer av allt det där som tydligen prompt måste pågå bara för att två pers ska gifta sig). Och samma problem (om man nu ska kalla det ett sådant) som jag hade med Bridesmaids har jag också med The Heat.

Medan själva konceptet i och för sig får sig en välbehövlig uppfräschning av att upplevas genom Sandra och Melissa (hur deprimerande är det inte att det känns nyskapande att två kvinnor får förlora sig i diskussioner om vapen?!) istället för Dan och James, blir The Heat inte per definition roligare av denna lilla switcheroo. Duon har en skön dynamik och det vore väl synd att kalla filmen för direkt dålig, men som komedi betraktat tycker jag att den var halvlyckad.

Ett par roliga skämt eller scener (en alternativ titel hade kunnat vara Kniven i vattnet benet) är allt för snålt strösslade genom de knappa två timmarna och det som jag antar egentligen ska vara roligt (Melissas dysfunktionella irländska familj, hennes överdrivna våldsamhet eller animalistiska sexualitet) blir för överdrivet för snabbt för att det ska funka. Däremot måste erkännas att Feig (eller kanske snarare manusförfattarinnan Katie Dippold?) och kombon Sandra-Melissa får till nästan samma balans mellan det humoristiska och det lite allvarligare (Sarahs svårigheter att knyta an till andra människor eller Shannons familjekärlek) som Bridesmaids.

När jag grunnade lite på vad Feig skulle kunna ge sig på härnäst var spionfilmer ett par av de mest uppenbara alternativen. Och vad skådar mitt norra lilla öga på densammes Wikipedia-sida om inte filmen Spy med planerad premiär under 2015? Kan vi tänka med Uma Thurman eller Charlize Theron som Jemima Bond, Hilary Swank eller Kate Winslet som den gåtfulla skurken Auntie och varför inte Joseph Gordon-Levitt som Moneypenny?

star_full 2star_full 2star_half_full

Men ni ska kanske inte ta mig allt för allvarligt på orden. Vi har minst tre andra filmspanare som fann betydligt mer att gilla med Feigs könsbarriärbrytande: Fiffis filmtajm, Flmr och The Nerd Bird.

Annonser