Emperors new grooveDen artonårige incakejsaren Kuzco är van att få allt han pekar på, det är liksom en av bonusarna med att vara kejsare. Och just nu pekar han på bonden Pachas by som råkar vara belägen på just den bergstoppen där den unge despoten bestämt sig för att bygga Kuzcotopia. En liten födelsedagspresent från Kuzco till Kuzco kan man säga.

Vad Kuzco inte räknat med är att hans uråldriga rågivare Yzma beslutat att röja spolingen ur vägen för att själv kunna ta över styrandet av riket. Hon försöker tillsammans med sidekicken Kronk att förgifta den unge kejsaren men med ett helt skåp fullt av dekokter går något fel och Kuzco blir istället utrustad med långa öron, fyra ben och klövar. Han blir helt enkelt en av alla de 10 miljoner lamor som incaindianerna håller sig med.

Tack vare att Kronk inte till 100% lyckas med sitt uppdrag att (återigen) ta livet av laman hamnar Kuzco på Pachas lilla vagn. Nu är det bara den enkle bonden som kan hjälpa Kuzco tillbaka till palatset och försöka hitta ett sätt att förvandla honom tillbaka till sitt ursprungliga jag. Men eftersom lama-Kuzco knappast är mindre bortskämd och odräglig än människo-Kuzco är frågan hur sugen Pacha är på att ta sig an den uppgiften.

Jag minns inte riktigt när det började, men Disneys julprogram brukade innehålla en liten tjuvtitt på någon av årets nya filmer. Ibland slog man på stort och bjussade på ett musikalnummer ur en av de kommande ”klassikerna”, men inte sällan hade man skrapat pannan i botten på DVD-tunnan och slängde istället fram alster som Tinker Bell: A Fairy is Born.

Ett av de sista åren som jag kan påminna mig att jag överhuvudtaget uppmärksammade julprogrammet bestod detta inslag av ett segment som till animeringen såg rätt kackigt ut men som var riktigt roligt om hur en stor kille och en lama försöker komma loss ur en knepig situation som involverade alligatorer, skorpioner och fladdermöss. Den store killen var Pacha och laman var förstås Kuzco.

Tydligen ska The Emperor’s… ha dragits med produktionsproblem men slutresultatet tål att ses flera gånger. Animeringsstilen är enkel, nästan skissartad och påminner en hel del om den tidigare Hercules i hur man använt incakulturens bilder som utgångspunkt för särskilt designen av Kuzcos extravaganta palats. Det är överdimensionerade portaler mot ytte-pyttemänniskor på ett sätt som påminner en hel del om Warner Brothers klassiska Looney Tunes.

Även i humorn påminns man om Looney Tunes, det är ösig actionkomedi som gäller och inte sällan bygger den på, inte direkt surrealism, men det där absurda draget som markerar att detta är en tecknad film. Inflätat i detta förekommer en hel del kluriga metaelement, både visuellt och genom Kuzcos egen VO.

Kuzco har lånat sin röst från David Spade, en av alla dessa som byggt sin komiska karriär på att vara en vuxen man som beter sig som en hysterisk femåring. Grejen med Spade är att han oftast är en ganska taskig femåring och medan jag tycker att hans humor funkar bäst i TV-serieformatet (SNL, Just Shoot Me) är han faktiskt väldigt rolig även i incasammanhanget. Uppbackad av John Goodman som Pacha skapas en skön buddy-stämning mellan den store och den lille och för egen del är jag i alla fall rätt tacksam över att man slipper den närmast obligatoriska kärlekshistorien.

Det ger i och för sig ger efterverkningar för filmens kvinnoroller men på det hela taget är även den delen acceptabel för att vara Disney. Chicha är Pachas tålmodiga hustru och har en röst som donerats från en annan Just Shoot Me-medlem, Wendie Malick, och skurken Yzma har lånat drag från de flesta av Disneys kvinnliga skurkar, från Cruella de Vil till Medusa. Även Yzmas röst är riktigt bra, av ingen mindre än Eartha Kitt och den lite tröge Kronk får naturligtvis stämma från alltid lika pålitlige Patrick Warburton.

Känner man sig lite tveksam till att testa Disney-filmer post-Lion King är The Emperor’s… helt klart en av de bättre alternativen.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser