FilmspanarnaJag måste erkänna att jag hade vissa förhoppningar på en superhjältefilm när jag hörde talas om titeln på månadens filmspanarfilm. Men The Invisible Woman är egentligen en film om en mycket synlig man och en för honom synlig kvinna. För att hon ska kunna vara synlig för honom måste hon emellertid vara osynlig för allmänheten.

Vid en uppsättning av pjäsen The Frozen Deep i Manchester fångar den unga skådespelerskan Ellen ”Nelly” Ternan först hyllade författaren Charles Dickens öga. Med ett par väl valda och och för sin ålder oväntat insiktsfulla kommentarer fångar hon även hans hjärta. Hon är i sin tur föga förvånande smickrad av den kände mannens uppmärksamhet, inte minst som han är en av hennes favoritförfattare.

The Invisible WomanParet måste dock trampa en törnebeströdd väg, främst på grund av den lilla detaljen att Charles redan är gift och har en månghövdad familj. Och även om han kan tänka sig att ta avstånd från hustrun Catherine är han inte beredd att öppet leva med Nelly med allt vad det skulle innebära av social skandal. Nelly är inte heller särskilt trakterad av tanken att behöva spela rollen som som Dickens frilla.

Historien om Nelly och Charles berättas i tillbakablickar vid en tidpunkt när Nelly Wharton Robinson är gift och gjort tappra försök att lämna både den unga Ellen Ternan och Dickens långt bakom sig. Men hennes sammanbitna uttryck, hetsiga strandpromenader och bokhyllor fullproppade med författarens samlade verk antyder att det hittills varit förgäves.

I en förlösande bikt bekänner Ellen att livet med Charles kunde innebära ”days of joy and celebration”. Om det funnits något i samspelet mellan Felicity Jones och Ralph Fiennes som kommit ens i närheten av en sådan känsla hade The Invisible Woman säkert kunnat bli inte bara en snyggt utförd, utan också berörande, film. Glöden mellan dem ger nämligen anledning att fundera på om en mer passande titel inte hade varit The Invisible Love eller varför inte The Frozen Deep? Deras kärlekshistoria övertygar noll, nada, niente, vilket blir problematiskt i en film som ska fokusera på just kärlekshistorien.

Vinnarna rent skådespelar- och karaktärsmässigt blir istället två andra osynliga kvinnor i den här berättelsen – Charles försmådda hustru Catherine och Ellens mor Frances Ternan. Joanna Scanlan spelar Catherine på ett sätt som kräver både respekt och medlidande. Hon stjäl varenda scen hon är med i och det är inte bara beroende på att hon får filmens odelade sympatier. Det görs hjärtskärande uppenbart att hon för Charles del fyllt sin funktion som avelsmärr och nu inte längre kan ha några anspråk på att kalla sig hans livskamrat.

Mor Frances porträtteras av Kristin Scott Thomas och är en änka som försöker finna vettiga levnadsbanor för sina tre döttrar. Det vardagliga livet inom familjen Ternans fyra väggar skapar också en nyfikenhet och intresse som gör att man vill veta mer om livet och villkoren för dessa kringresande skådespelerskor.

Kanske vår manlige huvudrollsinnehavare hade häcken lite väl full med tanke på att han också står för regin. Däremot har filmen stor nytta av rekryteringen av fotografen Rob Hardy (en intressant blandning mellan arrangerade scenerier och en påträngande närgången kamera) och hela kostym- och designteamet med produktionsdesignern Maria Djurkovic i spetsen. Välgjorda och tidstypiska kläder är något man inte sällan blir bortskämd med men här känns även alla interiörer imponerande trovärdiga, från elaborerat tapetserade väggar till luggslitna sittmöbler.

Men tyvärr dras själva framställningen med inte bara en platt kärlekshistoria utan också en viss obalans eftersom större delen av händelseutvecklingen tilldrar sig på 1860-talet mellan Nelly och Charles, medan förlösningen kommer först 20 år senare och då känns ganska ogrundad. Och frågan är om Fiennes ändå inte fegar ur lite när han inleder med ett Dickenscitat från A Tale of Two Cities: ”A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other.”

Är man ett hängivet fan av kostymfilmer kan det finnas en hel del att hämta i The Invisible Woman men när det gäller att uppamma intresse för Charles och Nellys ”profound secret and mystery” står den sig slätt.

star_full 2star_full 2star_half_full

Ett par tappra filmspanare hängde på den här gången
Fiffis Filmtajm
Har du inte sett den?
The Velvet Café

Annonser