Myths and LegendsMyths and Legends of Ancient Greece and Rome (1880)

Det här är boken för alla som är så unga (not so young anymore, though…) att de tror att Herakles egentligen heter Hercules och springer omkring på Nya Zealand för att slåss mot diverse monster. Det är också boken för alla som liksom jag tycker att den absolut bästa julkalendern på TV inte är Trolltider eller Teskedsgumman, utan Stjärnhuset från 1981 med Sif Ruud och Johannes Brost som Mytha och Astro. Det var min första bekantskap med grekisk mytologi och det gjorde ett outplånligt intryck (Herkules Jonssons storverk skulle möjligen också kunnat kvalificera för detta, om det inte vore för att den sändes tre år innan jag föddes).

Jag är långt ifrån superkunnig på området, men det hindrar inte det faktum att de gånger (allt för få om ni frågar mig) jag har varit i Grekland känns det som att komma hem. Samma nostalgiska hemkänsla får jag bara av att höra namnen som rabblas i detta standardverk: Iokaste, Kreon, Nereider, Atlas, Prometeus och Tantalos.

Det är svårt att underskatta den betydelse dessa historier har haft för den västerländska (populär)kulturen (redan 1905 kom det till exempel en film med Odysseus-tema) och man kan exempelvis notera att det så sent som 2010 kom två storfilmer som uteslutande vilar på dess bas: Clash of the Titans och Percy Jackson & The Olympians (även om den senare också tycks ha lånat mer än lovligt från allas vår Harry Potter). Ett ytterligare axplock skulle kunna innehålla Mighty Aphrodite, O Brother Where Art Thou, Troja, Narnia-filmerna och Matrix. En av de som allra skickligast i dagsläget utnyttjar mytologiernas potential torde vara Neil Gaiman med bland annat American Gods och Sandman-serierna.

Författaren E.M. Berens klargör i ett förord, som ganska tydligt apellerar till en tid långt från vår egen, att tanken med verket är att ge ungdomar en intressant och samtidigt upplysande beskrivning av de grekiska och romerska myterna för att på så sätt introducera dem till studierna av klassiska författare som exempelvis Ovidius.

Han är också noga med att påpeka att, utan att hoppa över några vitala detaljer, är detta en bok där ”not a single passage should be found which could possibly offend the most scrupulous delicacy” (puh, jag blev lite orolig där ett tag). Något som förtjänar att uppmärksammas är också Berens mål att behandla ämnet med den vördnad som han menar att varje religion är värd även om det välvilliga intrycket förstörs en smula av tillägget ”however erroneous”.

Att gå igenom Myths and Legends… som ljudbok var inte direkt optimalt eftersom den är taxonomiskt och lexikografiskt upplagd med hänvisningar till fotnoter som inte tas med i uppläsningen. Det bör rimligtvis också ha hänt en hel del på forskningsfronten när det gäller relationer med exempelvis egyptisk och romersk mytologi eller symboltolkning.

Som uppslagsverk kan Berens bok säkert fortfarande funka men vill man ha en mer lättillgänglig ingång till historierna som sådana skulle jag istället rekommendera Maj Samzelius Hjältar och monster på himlavalvet eller varför inte Teodor Kallifatides Herakles, vilken knappast delar Berens oro för potentiella läsares ”delicacy”.

Libirvoxkvalitet: Generellt bra ljud- och talkvalitet med en klar australisk övervikt. Ljudkvaliteten dippar dock ett par gånger.

star_full 2star_full 2

The HeroesThe Heroes, or Greek Fairy Tales for my Children (1889)

I det victorianska England gillade man all things greek, särskilt för den yngre generationen. Den här versionen av myterna är sammanställd av ingen mindre än Charles Kingsley som gjort sig ett rykte som både historiker (Hypatia, or New Foes with an Old Face), naturintresserad (Glaucus, or the Wonders of the Shore) och barnboksförfattare (The Water-Babies).

Som vanligt med äldre litteratur är den stora behållningen inte själva innehållet utan den tidsanda som läcker ut mellan raderna. Kingsley går ut starkt med att direkt tilltala sina unga läsare och samtidigt visa var genusskåpet ska stå genom att betona betydelsen av det grekiska språket för gossar. Flickor behöver inte bry sina huvuden med sådan lärdom men kanske ändå stöter på en och annan grekisk historia under sin livstid.

Eftersom författaren var en kyrkans man går resten av förordet åt att argumentera för att även om grekerna levde före Jesus borde man kunna betrakta dem som kristna i alla fall. För inte skulle väl det brittiska imperiet ha så mycket att lära av ett gäng hedningar?!

Som synes är Kingleys bok betydligt mer av en sagobok än Berens lexikon, även om bägge säger sig vända sig till en yngre publik. Kingsley har handplockat legenderna om Persues, Argonauterna och Theseus och broderat ut dem rätt rejält med både dialoger och blomsterspråk. Men ska man ha någon chans att få dagens yngre generation intresserad av grekiska myter tror jag inte att det här är rätt väg att gå, då skulle jag återigen hellre slå ett slag för Maj Samzelius.

Libirvoxkvalitet: Varierande, både med avseende på tal och ljud.

star_full 2star_full 2

Annonser