The Box (2009)

Jahapp, då var det dags att återbekanta sig med Richard Kelly. Mannen som först gjorde suggestiva Donnie Darko och sedan sugiga Southland Tales. Den här gången har han utgått från Richard Matheson-novellen ”Button, button” från 1970 men återigen totat ihop ett eget manus.

Premissen för The Box är egentligen rätt enkel och hanterad i teorin flera gånger förut: vad är du beredd att offra för lite sköna stålars? I det här fallet får Norma och Arthur Lewis ett erbjudande om en miljon dollar, vilket 1976 (när filmen utspelar sig) torde ha varit en helvetiskt massa sköna stålars. De sitter dessutom lite tajt på den ekonomiska fronten: Norma behöver operera en skadad fot och sonen Walters skolavgifter kostar på.

Grejen är att Norma och Arthur inte behöver offra något själva för att kunna lägga tassarna på pengarna, de behöver bara offra någon annan. Någon de inte känner, vars dödsfall de sannolikt aldrig ens kommer att höra talas om.

Historien är alltså en moralisk sådan men Matheson själv lät inte sina karaktärer våndas särskilt mycket över beslutet. Eller snarare en av sina karaktärer, för det finns ett par intressanta skillnader mellan novellen, dess efterkommande Twilight Zone-adaption från 1985 och så denna filmatisering.

I alla tre fallen är det hustrun som fattar det avgörande beslutet. Maken håller alltid emot, men Kelly låter i alla fall sin Arthur hänga med rätt långt i funderingarna. Kelly har också gjort Normas bevekelsegrunder betydligt mer sympatiska, medan Mathesons giriga fruntimmer mest tänker på lyxiga semestrar och ”nicer clothes”. 1970 var belöningen 50 000$, 1985 200 000$ och 2009 (som ska vara 1976) har summan stigit till en svindlande miljon.

Kelly låter oss också i betydligt högre utsträckning sympatisera med Norma i hennes förslag på potentiellt offer – en dödsdömd fånge. Han gissade kanske att Mathesons ursprungliga alternativ, en anonym kinesisk bonde eller en ”diseased native in the Congo”, inte skulle skapa någon större medkänsla hos publiken för Norma och Arthurs påföljande problem.

För visst trycker de på knappen och visst blir det problem. Ända fram till slutet hänger jag faktiskt med på Kellys resa, novellen är blott några sidor lång och det är klart att den måste byggas ut rätt rejält för att funka som långfilm. I vissa lägen närmar sig The Box nästan (men bara nästan) en Donnie Darko-obehaglig atmosfär med uttryckslösa pod people vars syfte och öde förblir outgrundligt. Alternativt leverans av kryptiska varningar från personer med blodet rinnande ur näsan.

Men i slutänden står det ändå klart att Kelly tyvärr inte får ihop sin film. De många utplanteringarna samlas ihop alldeles för knapphändigt och av den ständigt närvarande och lockande kopplingen till Vikingsonden blir det platt intet. Kanske ville Kelly mest ha in det som en homage till sin far som tydligen ska ha jobbat med det projektet? Det skapas också kristna eller andliga alluderingar som jag inte alls tycker passar in i sammanhanget.

Skådespelarmässigt finns inte så mycket att invända mot tycker jag, även om jag väl inte direkt känner av någon brinnande passion mellan James Marsdens Arthur och Cameron Diaz Norma. Men då tycker jag å andra sidan att Marsden skulle kunna stå som någon slags ikon för träigt agerande. Och säkra veteraner som Frank Langella och James Rebhorn (RIP) är naturligtvis alltid trevliga att återuppta bekantskapen med.

The Box är förvisso en klar upphämtning från Southland Tales. Det borde å andra sidan vara ett minimikrav, inte något som förtjänar beröm.