This Island Earth (1955)

alt. titel: Rymdens demoner

Übervetenskapsmannen Cal Mecham är en av de främsta inom sitt fält. Han konverserar dagligen med världens ledande hjärnor om hur man ska kunna hitta industriella användningsområden för den nymodiga atomenergin men flyger också sitt eget plan. En dag när han är på väg att landa vid sitt laboratorium lyses emellertid planet upp av ett egendomligt grönt sken medan ett ihärdigt svirrande ljud hörs och Cal har under en period ingen kontroll över farkosten.

Väl framme vid labbet har det anlänt ett helt gäng med mystiska lådor från Unit 16 vid ”Electrical services”. Men likt alla vetenskapsmän är Cal patologiskt nyfiken och eftersom lådornas drygt 2000 delar åtföljs av en noggrann ritning bygger han självklart ihop vad som ska visa sig vara en ”interocitor”. Genom den här mackapären får han kontakt med den mystiskt högpannade och vitårige Exeter som bjuder in Cal till en hjärnornas utmaning. Som om Cal fått ett mission impossible smälter sedan apparaten ihop till en liten rykande hög.

En sådan öppning kan man givetvis (givetvis!) inte motstå och Cal hoppar på planet som för honom till…Georgia. Inledningsvis är nog vår fysiker aningens besviken, men han blir raskt glad igen när han möter gamla flamman Ruth. Ruth vill emellertid låtsas som om hon inte känner igen mannen med det tjusigt fyrkantiga käkpartiet och visst är det något skumt som pågår vid det eleganta klubbhuset? Varför vill Exeter och hans assistent Brack att världens främsta fysiker ska försöka omvandla bly till uran?

This Island Earth var den första stora science fiction-filmen som gjordes i Technicolor och med ens blir alla halvdana tintningar av både ting och utomjordingar mer begriplig. Alla apparater, som interocitorn, har stora skärmar med böljande färgmönster, vilket säkert såg jättehäftigt ut för femtiotalspubliken.

För en härdad tiotalspublik är This Island Earth fortfarande underhållande, men kanske inte riktigt av samma häpnadsväckande kvalitet. Plotten håller inte ihop från början till slut (vad hände exempelvis med alla hänvisningar till ”the push-button-age”?), jag blir inte helt klar över vad titeln egentligen ska betyda och även om jag är den förste att applådera insektslika rymdmutanter med gigantiska hjärnor har de faktiskt ingen tydlig roll att spela. Man skulle också kunna fundera på om Cal var helt omedveten om att det pågick ett krig som redan hade passerat fryspunkten när han får sin inbjudan från Exeter eftersom han inte för en sekund tycks överväga möjligheten att det hela kan vara en illistig kommunistisk fälla.

Eftersom själva historien är lite rörig blir det heller inte helt tydligt vad This Island Earth har för budskap. Propagerar den för förståelse för det okända eller att människan aldrig kommer att underordna sig överlägsen kunskap? Är vi Exeters folk på Metaluna som iakttar myror genom ett förstoringsglas utan att förstå att de är intelligenta eller är Metalunerna ondsinta ryssar, övertygade om sin egen förträfflighet?

Däremot kan jag inte låta bli att gilla skådisen Rex Reason som tack vare sitt helt riktiga namn, en trygg baryton och Ben Affleck-lika käkparti helt uppenbart var född till att spela leading man. Howard Huges-flamman Faith Domergue är i sann femtiotalsanda mer övertygande som skrikhals än världsledande fysiker.