alt. titel: Vampire Killers

Lesbian Vampire KillersDet är tydligen något med dumpningar som får de dumpades kompisar att go bananas. I Doghouse var det Vince som inom två timmar efter det att skilsmässopappren var påskrivna enligt grabbgänget skulle upp på hästen igen. I Lesbian Vampire Killers tycker Fletch att den rätta medicinen för James toffelmässiga hjärtesorg efter Judy är detsamma.

Fast helst då kombinerat med någon slags semester. Och eftersom ingen av dem har särskilt gott om stålars är det en vandring i östra England som gäller. De kommer fram till den lilla byn Cragwich där pubens ogästvänliga klientel skickar dem vidare till en stuga som står öppen för besökare. Där stöter de på heta kvartetten Lotte, Anke, Trudi och Heidi vilket gör särskilt Fletch lyckligare än en dyngbagge i en gödselstack.

Men det visar sig att byn är drabbad av en förbannelse och allt kvinnfolk över 18 riskerar att inte bara bli vampyrer, utan lesbiska vampyrer (the horror!). Snart är det bara Lotte kvar som tillsammans med James, Fletch och en hängiven kyrkoherde måste bekämpa de mörka horderna, ledda av den fruktade vampyrdrottningen Carmilla.

Jag tycks vara rätt ensam om det (av bland annat Rotten Tomatoes att döma), men tyckte klart bättre om Lesbian Vampire Killers än Doghouse. Humorn är kanske inte riktigt lika hysterisk, men håller en jämnare nivå. Stilen påminner förvisso även här om Edgar Wright, men lyckas göra något eget av de serietidningsartade små texterna som dyker upp här och var.

Buddykänslan mellan Fletch och James funkar bättre än dynamiken i grabbgruppen som var tvungna att ta itu med Moodleyzombiesarna. Dessutom tycker jag att Fletch som karaktär var en aningens mer sympatisk poon hound än den ärligt talat rätt cyniske och kvinnohatande Neil.

Lesbian Vampire Killers släpades tydligen genom development hell innan projektet började lyfta och var då tänkt att bli en av de nya Hammer Horror-filmerna. Nu blev det inte så, men det är kanske tack vare 2013 års Halloween-tema och de ibland rätt tydliga influenserna från Hammers (vampyr)filmer (särskilt The Karnstein Trilogy) som gör att jag bättre kan fördra de lesbiska vampyrerna?

Dessutom känner jag inte alls av det misogyna obehaget som Doghouse ingav. Därmed inte sagt att Lesbian Vampire Killers inte objektifierar kvinnor, det räcker ju att smaka på titeln för att inse det. Och det säger sig självt att det naturligtvis inte finns någon som helst poäng med att vampyrerna ska vara just lesbiska. Men filmen har mer av glimten i ögat och levererar dessutom en Lotte som faktiskt får bistå med både råd och dåd innan det hela är avslutat.

star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser