alt. titel: Dune
I kommentarerna till mina texter om boken och filmen Dune blev det lite diskussioner om denna TV-miniserie. Även om jag av hävd försöker begränsa bloggen till filmer och böcker kan jag förstås inte beröva mina kära läsare nöjet att få veta vad jag tyckte, om än i korthet
Som adaption måste jag nog säga att den var fullt adekvat. I stort helt bokstavstrogen, men med enstaka tillägg för att förtydliga vissa, främst politiska, skeenden som i boken kanske bara antyds (”The spice must flow”). Vad det blev av dem i filmen har jag ärligt talat inte en jäkla aning om.
Dessutom har man valt att lägga lite mer fokus på prinsessan Irulan, vilket jag kan tycka känns som en rätt naturlig förändring. Genom de många citaten är hon ju högst närvarande även i boken men på ett sätt som är hyfsat svårt att visualisera.
Storymässigt finns alltså inte så mycket att invända men på det stora hela känner jag att detta var en upplevelse som jag både kunnat ha och mista. Min medtittare, som inte alls blev lika förtjust i boken som jag, höll emellertid inte med.
Trots att jag förstås var medveten om att det var en TV-produktion kunde jag ändå inte låta bli att notera de stundom fullkomligt förfärliga effekterna. I vissa lägen såg det i alla fall ut som om man bara klistrat upp en fondtapet av en ökenhorisont, hällt ut ett par ton sand i studion och sedan låtit kameran rulla. Alla effektpengar torde ha lagts på sandmaskarna som faktiskt är riktigt snygga men som därmed också sticker av en hel del från det övriga.
Ingen av skådisarna är egentligen något att hurra för även om ingen av dem är lika horribelt dålig som effekterna. Här måste man nog erkänna att Lynch lyckades betydligt bättre. William Hurt är ett av få namn (och ansikten) jag känner igen men för min del funkade han inte alls som hertig Leto Atreides. Hurt ser alldeles för snäll ut i den rollen. I likhet med Kyle MacLachlan ser Alec Newman inledningsvis knappast ut som en tonårig Paul, vilket inte är så konstigt med tanke på att han är född 1974 och därmed nästan exakt lika gammal som Kyle var när han gjorde filmen 1985
För helhetens skull var det roligt att ha sett miniserien, men jag tror knappast att det är något jag kommer att återvända till.
Ok kort o gott skulle man kunna säga: Läs boken men strunta i filmatiseringarna?
Frågar du mig: absolut! Men generellt verkar serien ha fått rätt hyfsad kritik
Läste någonstans att en nyversion var på gång, i alla fall för ett par år sedan. Men efter att regissören Peter Berg hoppade av projektet (och istället gav oss mästerverk såsom; Hancock, Battleship och Lone Survivor) så raserades planerna. Kanske lika bra det.
Trots allt är jag alltjämt sugen på miniserien. Vill liksom inte riktigt ge upp hoppet. Vilket antagligen vore det vettigaste.
Hur som haver, kul och intressant genomgång! 🙂
@Plox: Kul att det gav något. Men är du ett fan kan du säkert ge även minserien en chans. Som sagt, Anders tyckte den var bättre än tjuriga jag