alt. titel: Tomtar på loftet

Inspector generalDen lilla staden Brodny är ett mönstersamhälle. Sjukhuset är renskrubbat från golv till tak, soldaterna håller fysik och uniformer i topptrim, barnen undervisas i den lilla skolan och redovisningsböckerna har aldrig visat mer hållbara finanser. All flit beror förstås inte på att Brodnys härskande klass är hårt arbetande och hederlig, utan på att de genomkorrupta styresmännen fått tips om att en kejserlig inspektör är i faggorna.

I andra städer har inspektören både piskat upp och halshuggit skrupelfria makthavare, nu hukar sig Brodnys borgmästare i väntan på den ankommande stormen. Men inspektören är en listig jäkel och brukar anlända förklädd för att kunna undersöka hur städerna han ska kontrollera egentligen styrs. När polischefen berättar att man arresterat en okänd landstrykare står slutsatsen med ens klar: landstrykaren är självklart inte alls någon landstrykare utan den fruktade inspektören.

Men den här gången biter borgmästaren och hans anhang sig i tummen eftersom mannen i arresten verkligen är en vagabond och inte alls något kejserligt skickebud. Till en början går den illiterate Grogori med på charaden eftersom den tycks kunna ge honom ett välbehövligt mål mat. Sedan inser han att han i sin nya ställning skulle kunna hjälpa de skattetyngda byborna.

Det är svårt att tacka nej till möjligheten att avnjuta en stund tillsammans med David Daniel Kaminsky, mer känd som Danny Kaye. I det här fallet är det förstås han som får spela den godhjärtade Grigori. The Inspector General bygger löst på Revisorn, en pjäs av Nikolaj Gogol. I Gogols version är alla lika goda kålsupare, där den misstagne revisorn inte tvekar att ta emot mutor samtidigt som han skäller ut stadens överklass för samma beteende.

Sådant ligger naturligtvis inte för vår vän Danny, han försöker vara en bra tjuv för att tillfredsställa sin kompanjon Yakov men klarar inte ens av att pracka på fattiga bybor ett värdelöst hälsoelixir. I slutänden får godheten förstås sin belöning när den riktige Inspektören deklarerar att Grigori är den ende hederlige man han stött på sedan han lämnade storstaden.

Men innan dess måste vi förstå genomleva de styrandes försök att övertala den de tror är Inspektören att bortse från deras korruption och det tar tyvärr lite för lång tid. The Inspector General löper över 100 jämna minuter men kändes betydligt längre. Manusmässigt hade man lätt kunnat skära bort flera minuter, det blir alldeles för många rätt ointressanta kringelkrokar innan filmen äntligen kommer till vägs ände. Det finns en evighetslång sekvens där Grigori försöker fly från en av stadens soldater som eventuellt skulle kunna känna igen honom. Särskilt som varken soldaten eller oron aldrig återkommer i filmen känns det hela rätt onödigt.

Många av sångerna skrevs av Kayes hustru Sylvia Fine (de föddes båda 1913, växte upp nära varandra i Brooklyn men träffades inte förrän i slutet av 30-talet) och tillhör den klassiskt underhållande tungvrickar-kategorin. Det gör tyvärr inte det likaledes evighetslånga ”Drink Gypsy”-numret – sången är rätt trist och numret i sig tillför inte mycket varken vad gäller historia eller humor.

The Inspector General håller ångan uppe ganska bra under första halvan, bjuder på en del skratt och har en viss charm. Lite roligt är också att notera likheterna mellan “Medicine Show” och den i veckan tidigare besökta Sweeny ToddsPirelli’s Miracle Elixir”. Tyvärr saggar filmen betänkligt därefter. Kanske lite förvånande om man betänker att regissören Henry Koster inte bara var den som upptäckte dumhumorduon Abbot och Costello utan också var ansvarig för betydligt bättre produkter (än The Inspector General, alltså) som exempelvis James Stewart-filmen Harvey. Även filmens rollista lovar mer än den håller, förutom Kaye själv kan man notera namn som Elsa Lanchester, Barbara Bates och Gene Lockhart.

Danny Kaye kommer förstås alltid att vara Danny Kaye, men till The Inspector Generals övriga fördelar får man kanske främst framhålla det faktum att en tittning är gratis. Musikalen har nämligen övergått till Public domain och finns därför att beskåda på exempelvis youtube.

Idag har Filmitch återigen hittat något skrämmande, vad är det med läskiga musikaler?

star_full 2star_full 2

Annonser