Musikalvecka: Reefer Madness (2005)

alt. titel: Reefer Madness: The Movie Musical

Samhällets fiende nr 1, farligare än jazzmusik, farligare än heroin och kokain kombinerat, är ”marijuana”. Både eftersom det växer som ogräs varhelst i USA och dess användning inte involverar otäcka sprutor eller kanyler. Det kommer i samma förklädnad som helt oskyldiga cigaretter men var och en som puffar på ”reefers” kommer till skillnad från vanliga rökare att bli hjälplöst beroende. Mer lika vansinnigt skrattande zombies än något annat. Flickor blir dessutom givetvis obönhörligt lösaktiga (”Turning all our children into hooligans and whores”).

I alla fall om man frågar föreläsaren från ”a federal agency” som kommit till hem- och skolamötet vid Benjamin Harrison high school för att visa de församlade sin sedelärande historia om stackars Jimmy Harper. Alla som vågar säga emot är uppenbarligt anti-amerikanska och nästan en lika stor fara för samhället som marijuanan.

Jimmy är en all-american helyllekille som dyrt och heligt älskar sin Mary Lane som är en all-american helylletjej. Tyvärr älskar Mary att dansa, något som Jimmy inte är särskilt bra på. När hon glatt ser fram emot deras deltagande i danstävlingen som ska hållas till president Roosevelts ära är goda råd dyra.

Fast egentligen inte, schyssta snubben Jack erbjuder sig att hjälpa Jimmy med några snygga moves. Jimmy behöver bara följa med till huset som Jack delar med Mae. Väl över tröskeln dröjer det inte länge förrän Jimmy av både Jack och den förföriska Sally lockas att dra ett jointbloss, vilket omedelbart gör honom till missbrukare. Han missköter skolan och försöker ta sig friheter med den oskyldiga och oförstående Mary.

Reefer Madness är från början en propagandafilm från 1936 som också går under namnet Tell Your Children eller The Burning Question. Den gjordes ursprungligen på initiativ av en kyrkogrupp som ville varna för den farliga rock’n roll-tobaken men när den ”återupptäcktes” under 70-talet och omgående blev en kulthit var det förstås inte dess avskräckande budskap som anammades av publiken (vilken sannolikt inte var främmande för att ta sig ett bloss då och då. Kanske till och medan de såg filmen!). Den tillhör numera public domain.

Har man sett originalet är inte ”musikal” det första man tänker på, men historien om de stackars ungdomarna som bli indragna i syndens näste av den hale Jack Perry har lånat sig riktigt bra till regi av Andy Fickman, manus av Kevin Murphy och musik av Dan Studney.

Supersöta Kristen Bell och äppelkindade Christian Campbell återupprepar sina roller som Mary och Jimmy från New York-uppsättningen (Reefer Madness var en ”vanlig” musikal innan den filmades). De har i denna filmade version fått sällskap av bland andra Alan Cumming, vilken dubblerar som föreläsaren och FDR, Steven Weber som Jack och Ana Gasteyer som Mae.

Framställningen är naturligtvis inte höjden av sublim humor, men med en hysterisk och betydligt mer både sexuellt explicit samt blodig adaption av Reefer Madness anno 1936 kommer man ganska långt. Det är alltid tacksamt att driva med överordentliga och gammaldags amerikanska ungdomar som använder ord som “gee whiz” och “swell”.

Ett par låtar är riktigt bra, särskilt “Jimmy Takes a Hit” och titelsången ”Reefer Madness”, och alla är de textmässigt underhållande. Man har också lyckats riktigt bra med flera rätt ambitiösa massnummer. Och alla som inte bara kan trycka in ett ord som “transubstantiate” utan också rimma på det I en musikallåt är värda allt beundran. Det enda jag möjligen saknade var den färggrannt tintade marijuanaröken från den kolorerade versionen av originalet från 2004.

Jag hade aldrig hittat den här lilla pärlan om det inte hade varit för att Filmitch skrev om den redan under förra årets musikaltema. Tyvärr är den inte så lätt att få tag på om man inte kan tänka sig att se den med grekiska undertexter på youtube. Själv tyckte jag att underhållningsvärdet mer än väl övertrumfade den lilla obekvämligheten. Jag tycker absolut att du ska ta chansen till en double feature av två filmer som får dig att skratta utan att ta hjälp några som helst olagliga substanser.

Filmitch har tagit sig an en riktig musikalklassiker idag av något äldre snitt än gårdagens kultklassiker.