alt. titel: Örfilen

The SlapHär röstar jag i all oskyldighet för en bokcirkelbok som jag tror ska kunna ge upphov till intressanta moraliska diskussioner och vad får vi? En slags australiensisk burgen medelklass-motsvarighet till The Wolf of Wall Street.

Ok, det kanske är att ta i lite, våra huvudpersoner kombinerar inte direkt plaströr, kokain och runda prostituerade bakdelar. Men efter själva upptakten på den ödesdigra BBQ-festen hemma hos Hector och Aisha ägnar bokens alla protagonister en försvarlig del av sin tid åt att antingen tänka på droger och sex eller att trycka i sig droger och ha sex.

Men bokens själva upptakt är alltså en typiskt australiensisk BBQ. Här blandas första- och andragenerationsimmigranter från Grekland och Indien med mer inhemska invånare, vars förfäder i alla fall befunnit sig i landet ett hundratal år.

Treårige Hugo, son till Rosie och Gary, är en riktig lite skitunge och när han först hotar ett av de andra barnen och sedan sparkar barnafadern på smalbenet sitter snart det flammande röda handavtrycket på gossens kind som en blomma. Hugos föräldrar är mycket upprörda och vägrar ta emot några ursäkter, här ska det bli rättssak av det hela!

Författaren till The Slap, grekiskättade Christos Tsiolkas, har valt att lägga upp sin bok som berättelser ur olika perspektiv. Under själva sammankomsten får vi följa med i värden Hectors huvud och sedan besöker vi ett antal av de mer eller mindre inblandade i hela debaclet medan händelsen som sådan tar en baksätesposition.

Boken torde handla om Australiens nya medelklass, särskilt kontrasterad mot perspektivet hos Hectors far, Manolis. Han förstår inte längre det nya samhället som bygger på omedelbar behovstillfredställelse och ett nonchalerande av till och med den närmaste familjen.

Samtidigt känner även de yngre vuxna sig främmande inför det samhälle de trodde sig känna och kunna kontrollera. De tre väninnorna Aisha, Rosie och Anouk får vid upprepade tillfällen möjlighet att förfasa sig över snorkiga unga tjejer som dissar dem på ett sätt som de aldrig hade kunna dissa äldre kvinnor när de var i samma ålder. Yeah, right…

Kanske skulle man snarare kunna säga att The Slap handlar om generationernas respektive isolering från varandra — Manolis förstår inte sin son, vilken i sin tur inte förstår sin egen.

Och det är väl för all del ett både viktigt och intressant ämne om det inte hade varit för att vi tvingas erfara dess avhandlande genom en räcka personligheter där väldigt få vare sig känns sympatiska eller intressanta. Deras respektive tankar om livet i allmänhet och sex i synnerhet är helt enkelt inte särdeles engagerande.

Därmed blir också själva premissen för boken, den famösa örfilen, också något underlig eftersom vi som sagt egentligen inte uppmuntras att intressera oss för vad som händer efter dess utdelande. Harry, mannen som slog Hugo och Hectors kusin, stöter bort oss med sin machismo, sin älskarinna, sin trygghet och sitt hustrumisshandlande.

Rosie, Hugos mor, skulle ha kunnat vara den som som får oss att se ljuset men stöter bort oss med sin mjäkighet gentemot alkismaken och misslyckade konstnären Gary. Hon får representera allt som är dåligt och hycklande med den bohemiska nyliberalismen där man så fort ungarna kan yttra ett ord lär dem säga “No one is allowed to touch my body without my permission”. Det understryks bara av det faktum att hon fortfarande ammar Hugo, vilket nästan känns som ett lite orättvist grepp av Tsiolkas. Hennes eftergivenhet inför den tyranniske sonen blir onödigt övertydligt kan jag tycka.

Boken är förvisso flyhänt skriven, men har inte mycket annat som talar för den. Bortsett då från en intresseväckande upptakt som gör att man får helt fel förväntningar på den.

star_full 2star_full 2

Annonser