Precious (1996)

alt. titel: Push

Det borde väl inte komma som någon större överraskning att författaren Sapphire (pseudonym för Ramona Lofton) är poet i botten. Språket i Precious är i sig inte bara poetiskt, utan här och där också format som små dikter och med en medvetenhet om betydelsen av bokstävernas utseende och position på sidan som inte alltid finns i ”vanlig” skönlitteratur.

Men även om bokens huvudperson och berättare, Claireece ”Precious” Jones, ibland själv skriver dikter är hennes eget liv så långt ifrån luftig poesi man kan komma. Det är inte ens självklart att hon skulle kunna skriva de där dikterna.

Precious har nämligen genom att sitta lugnt och tyst i skolbänken nästan hunnit gå ut grundskolan med hyfsade betyg utan kunna vare sig läsa eller skriva en enda bokstav. Det är först när hon blir avstängd från den reguljära undervisningen och hänvisad till initiativet Each One, Teach One i Harlem som det sker någon förändring. Kontakten med läraren Blue Rain får henne att inse den förlösande kraft som det finns i att skriva ned sina tankar.

Och det finns en hel del att förlösa för den unga kvinnan. Sexton år gammal är hon för andra gången gravid med sin biologiska fars barn och snarare än att göra några som helst försök att stoppa övergreppen anklagar Precious mor sin dotter upprepade gånger för att försöka stjäla ”her man”.

Självklart är språket en bidragande orsak till att jag tycker att man förhållandevis lättsamt kan finna sig tillrätta i Precious hjärna och hjärta, det är inledningsvis korthugget och hemgjort fonetiskt (nuffin’ för nothing, maff för math, osv). Bara den inledande meningen sätter tonen för både bokens stil och innehåll: ”I was left back when I was twelve because I had a baby for my fahver”.

Men som sagt, det är knappast någon lättsam tillvaro man för där inne tillsammans med Precious. Hon beskriver åratal av fysisk och psykisk misshandel med övergrepp som knappt går att föreställa sig. Trots det är Precious en stark karaktär som utan att bli storvulen vill göra något med sitt liv, både för sig själv och sina barn. När det gäller kan hon pusha sig till storverk, vare sig det handlar om att kämpa sig till ett språk eller försiktiga drömmar om en utbildning.

Kontakten med läraren Blue Rain men kanske framförallt de andra deltagarna i Each One, Teach One visar också på betydelsen av identifiering. Klassen blir ett viktigt andningshål för många av dem för att de där ges en chans till utbildning men också för att de där inte behöver förställa sig. Många av dem har blivit utsatta för övergrepp på ett eller annat sätt, vilket innebär att förklaringar sällan är nödvändiga, de möter en förståelse som sällan varit dem förunnat tidigare.

Precious är en stark läsupplevelse på många olika plan. Unna dig den. Det gjorde exempelvis bloggkollegan Pladd.