All About Eve (1950)

Varför inte fira nattens spektakel med en Oscars-film av lite äldre mått? En klassiker som uteblev från Fripps filmrevyer och Movies-Noirs femtiotalstema.

***

alt. titel: Allt om Eva

“There’s no business like show business.”

All About Eve är inte den första film som sätter ljuset på det hyckleri, den förljugenhet och den hänsynslöshet som föds inom den åtråvärda show business-branschen. Däremot torde den vara en av de mest kända och hyllade. Länge var till exempel dess 14 Oscarsnomineringar rekord och rollen som Margo Channing betraktas ofta som en av Bette Davis absolut bästa. Och då handlar det om en skådespelerska som har ett par hyfsade rollprestationer att välja mellan.

Margo Channing är alltså en av Broadways mest uppburna skådespelerskor och lever i vad som för utomstående måste verka som en drömtillvaro. Kväll efter kväll får hon stående ovationer för föreställningen Aged in Wood, hon har ett förhållande med pjäsens hyllade regissör Bill Sampson och dramatikern Lloyd Richards är en av hennes bästa vänner vilket borde garantera henne matiga roller i bra produktioner.

Det säger sig självt att det finns de som vill ha en bit av den här drömkakan. Unga Eve Harrington till exempel. Hon dyrkar Margo och har i princip slagit upp ett basläger vid teaterns sceningång. Och en kväll har hon tur på det där sättet som bara riktigt envisa människor har. Margos vän och Lloyd Richards hustru Karen blir fascinerad av den hängivna flickan och plockar med sig henne in i det förlovade landet för att hon ska få träffa Margo.

När Margo väl övertygat sig själv om att Eve verkligen är så idoldyrkande som hon påstår sig vara blir även hon både charmad och smickrad (vem skulle inte bli det?). Margo tar Eve under sina vingars skugga och snart är Eve inte bara skådespelerskans lilla tjänstehjon, utan har också flyttat hem till henne.

Ingen skulle kunna vara mer ödmjuk och tjänstvillig än Eve, men Margo börjar efter ett tag tycka att det är lite obehagligt med uppmärksamheten som tar sig uttryck i att flickan till slut blivit en Margo-Mini-Me. Men där Margo börjar se en rival (eller i alla fall en beundrare med vissa stalker-drag), ser omgivningen bara en uppoffrande själ som trots sin vänlighet blir illa behandlad av den paranoida Margo.

Redan upptakten till All About Eve fångar tittarens intresse, vi får scenen inför våra ögon beskriven för oss av den cyniske och sardoniske teaterkritikern Addison DeWitt. Han påstår sig vara ”essential to the theatre” och lovar att berätta ”all about Eve”, men lämnar sedan raskt över stafettpinnen till Karen Richards och Margo. Resten av filmen är en flashback av de händelser som lett fram till den inledande prisceremonin som hedrar Eve, men vi får alltså historien ur flera perspektiv. Olika pusselbitar till olika Evor.

Själva historien är förhållandevis enkel men tillåter antagligen just därför ikoniske manusförfattaren och regissören Joseph L. Mankiewicz att sysselsätta sig med flera olika teman utan att det för den skull blir rörigt.

På ytan är det förstås teaterns tjuskraft som är det bärande elementet eftersom det är därför Eve har sökt sig till den världen. Den med vassast armbågar och störst förslagenhet vinner, men får oftast bara ett par sekunder (kanske hela femton minuter?) på piedestalen innan nästa hungriga debutant tar samma plats. Eve talar längtansfullt om applåderna efter en avslutad föreställning som ”waves of love”, en bekräftelse på att man är någon, att man har en tillhörighet.

Men det filmen sannolikt har blivit mest känd för är Margos allt mer uppslukande rädsla för att förlora den bekräftelsen. Hon är ju gubevars redan 40 och det vet ju varenda människa att både pjäsförfattare och regissörer helst jobbar med 20-åringar. Nog för att hon kan spela vilken roll som helst, men männen som bestämmer tycker att det någon gång skulle kunna vara skönt att inte behöva ”kompromissa” genom att besätta en yngre roll med en äldre skådespelerska, oavsett hur duktig denna skådespelerska är.

Ett till synes tidlöst tema med andra ord: åldrande kvinnor i allmänhet och åldrande skådespelerskor i synnerhet. Margo är respekterad, men vid pass 40 finns det en lika tydlig som tyst överenskommelse om att hon passerat sitt bäst-före-datum. Som av en händelse verkar ett sådant datum inte existera för (manliga) producenter, regissörer och dramatiker. Det som gör Bette Davis Margo så minnesvärd är att hon vägrar ge sig utan en fight.

Tyvärr är det en fight utan någon större värdighet, hon blir både berusat sentimental och svarsjukt paranoid. Men Bette Davis är en rå naturkraft i detta och därför är det för en nutida tittare lite besviket att hon kommer till insikt om det dåraktiga i sitt beteende först när hon erkänner att allt hon egentligen vill ha är en make att vakna upp bredvid.

All About Eve har det mesta man kan önska sig; spännande narrativ, slagkraftig dialog, intressanta teman, utmärkta skådespelare (med Marilyn M i en av sina tidigaste roller som Miss Casswell, avgångselev från Copacabana School of the Dramatic Arts) och en massa roliga smådetaljer för den som har ögon och öron med sig (som framförandet av örhänget ”That Old Black Magic” i bakgrunden samtidigt som Eve visar sina rätta färger).