Nicholas NicklebyUpp som en sol och ned som en pannkaka. Och så upp igen, för att göra ett par halva pannkakor på vägen. Ungefär så låter Charles Dickens sin Nicholas Nickleby genomleva den del av sitt liv som beskrivs i boken som bär hans namn.

Nicholas och Kate Nickleby är syskon som blivit ställda på bar backe efter faderns död (möjligen direkt orsakad av dåliga investeringar). De vänder sig tillsammans med sin lätt förvirrade moder till London och farbrodern Ralph Nickleby. Men Ralph är långtifrån den kärleksfulle släkting som den decimerade familjen skulle behöva i det läget.

Istället fylls han av ett omedelbart hat till sin rättrådige brorson och ser till att skeppa iväg denne som lärare på den miserabla internatskolan Dotheboys Hall. Skolan drivs av familjen Squeers, vilka alla var och en på sitt sätt ser till att göra elevernas liv till ett helvete. Särskilt illa behandlar man den unge Smike som har varit elev, men nu snarare är någon slags livegen på etablissemanget. Nicholas blir vän med den eländige varelsen och tillsammans flyr de till slut Dotheboys Hall, efter att Nicholas har gett den despotiske rektorn ett rejält kokstryk.

Samtidigt har Kate råkat illa ut i London. Jobbmässigt skulle det väl ha kunnat vara acceptabelt, även om sömmerskeyrket inte ligger för den unga kvinnan och hon blir hunsad av arbetsledaren Miss Knagg. Men hennes illvillige farbror smider onda ränker och planerar att utnyttja sin oskyldiga brorsdotter för att få till bra affärsuppgörelser med den fåfänge Lord Frederick Verisopht. Vid samma middag blir Kate grovt förolämpad av Lord Fredericks mentor Sir Mulberry Hawk, med katastrofala resultat för alla inblandade.

Berättelsen om Nicholas Nickleby cementerade Dickens popularitet efter de tidigare framgångarna med The Pickwick Papers och Oliver Twist. Jag skulle kunna tänka mig att boken faktiskt tjänar på att läsas inte bara i den ordning, utan också den takt som den ursprungligen publicerades.

Beskrivningen ovan utgör nämligen bara en bråkdel av alla Nicholas (egentligen syskonen Nicklebys) öden och äventyr både på landsbygden och i London, både i illvilliga ränksmiderier och kärlek. Problemet är att när man läser igenom det hela i ett streck är det svårt att hålla uppmärksamheten på topp hela tiden. Vissa delar blir oundvikligen mer av transportsträckor. Inte så att det prompt måste hända storartade saker i alla livsbeskrivningar, men eftersom Dickens inte tvekar att smeta på rätt tjockt med melodrama lite nu och då (Försvunna testamenten och försnillade arv! Påtvingade äktenskap! Oupptäckta och därför ironiskt straffande släktskap!) blir kontrasten desto större.

Det går heller inte att komma undan det faktum att medan Nicholas inte blir samma viljelösa offer som Oliver Twist är han rätt intetsägande som huvudperson. Han gör alltid det rätta med en slags sömngångaraktig säkerhet som gör att man inte hejar på honom det allra minsta. Han är rakryggad och hederlig. Han är välartad och principfast. Han är med andra ord fruktansvärt tråkig. Lika tråkig skulle man nog tycka att den väna Kate var om man bara fick stifta närmare bekantskap med henne. Det är inte för inte som syskonen beskrivs som så lika att de nästan skulle kunna vara tvillingar.

Dickens har också försökt att tygla sin mest extravaganta humoristiska ådra och medan det förvisso blir en mer nyanserad och trovärdig framställning blir det förstås inte lika…roligt. Det finns inga tydligt humoristiska karaktärer (jag antar att Mrs. Nickleby ska föreställa en sådan i all sin förvirring, men det är i så fall en humor som funkade bättre på 1800-talet), det närmaste man kommer är snarare figurer som Wackford Squeers och Miss Knagg som är roliga i alla sin sniken och småsinthet mest för att Dickens kan beskriva deras göranden och låtanden med sin patenterade understatementstil. Förutom dessa är det farbrodern Ralph Nickleby, snarare än den ointressante brorsonen, som mot slutet framstår som den mest fascinerande karaktären, förtärd av hat som han är.

Lite av en mellan-Dickens för min del alltså, men absolut ingen svår bok att ta sig an.

Librivoxkvalitet: Föredömligt inläst av en och samma person, lika bra som köpes!