Oliver Twist (1948)

Oliver TwistEn kvinna i nöd lyckas precis ta sig till det lokala fattighuset undan stormen innan hon föder en son. Lille Oliver Twist växer upp i samma fattighus eftersom hans mor avled kort efter födseln men när han vid nio års ålder har mage att be om mer av den noggrant utportionerade vällingen är det slut med välgörenheten. Socknen betalar begravningsentreprenören Mr. Sowerberry för att ta sig an unge Oliver som lärling men det skär sig mellan pojken och Mr. Sowerberrys late assistent när det visar sig att Oliver fungerar bra i begravningsbranschen.

Oliver ser ingen annan utväg än att rymma till storstaden London där han snart träffar den genomtrevlige Dodger. Dodger tar med honom till den lika trevlige Fagin, en snäll man som tar sig an unga gossar för att lära dem ett yrke. Det är bara det att yrket han lär dem är tjuveri, något som Oliver snart till sin förskräckelse förstår. På sitt första uppdrag blir han obarmhärtigt avslöjad men offret, Mr. Brownlow, fattar tycke för den lille lintotten och tar med sig honom hem istället för att se till att han hamnar i fängelse.

I likhet med Great Expectations är även denna Dickens-film av David Lean (som kom två år efter den första hyllade filmen) förhållandevis trogen originalet. I alla fall till ramarna, det man gjort har primärt varit att skära bort i princip allt ”extramaterial” och fokuserat på mysteriet med Olivers börd, samt hans öden och äventyr med skurkarna Fagin och Bill Sikes.

Återigen alltså en än tajtare historia, men tyvärr inte heller i detta fall bättre. I likhet med boken blir man nästan lite konfunderad över titeln eftersom det snart står klart att Oliver själv är den absolut minst intressanta karaktären i hela historien. Manuset är dessutom så pass kraftigt beskuret att vissa vändningar blir smått oförklarliga eller (nästan ännu värre) otroligt klumpiga.

Kopplingen mellan den illistige Monks, Oliver och Mr. Brownlow blir rätt obegriplig och önskan om att ha kvar jycken Bull’s-Eye som en avgörande karaktär gör att hans roll blir alltför övertydlig.

Eftersom mycket av humorn i den litterära förlagan låg i språket med alla dess beskrivningar och ironiska kommentarer, har även den till stora delar tyvärr fallit bort. Francis L. Sullivan återkommer här som Mr. Bumble men lyckas inte alls på samma sätt med denna mer farsartade karaktär som jag tyckte att han gjorde med advokaten Jaggers i Great Expectations.

Däremot gör Kay Walsh en strålande porträttering av den botfärdiga Nancy, om än något teatralisk och hysterisk (vilket väl bara bekräftar mitt gillande av henne i Halloweentemarullen The Witches). Robert Newton är med sin svartmuskige och konstant svettiga Bill Sikes från första början uppenbarligen skyldig till alla former av upptänkliga brott.

Mest känd har dock Alec Guinness som Fagin antagligen blivit i det här persongalleriet och det vore väl synd att påstå att man gjort några större försök med att dölja karaktärens etniska och religiösa tillhörighet. Med bockskägg och en kran av modell höklik gårdspump kan det inte finnas några större tveksamheter om vart man siktade med den sminkningen. Men bortsett från det tycker jag att han gör en bra roll som den gnidige hälaren, även om bokens Fagin blev klart mer obehaglig.

Däremot är också Oliver Twist en mycket snygg film där Lean flitigt utnyttjar samma ljus och skugga som i Great Expectations samt en hel del perspektivförskjutningar, ofta för att understryka Olivers liten- och utsatthet. Min personliga favorit måste bli scenen där Nancy en regnig kväll försöker smyga sig genom smala gränder, endast nödtorftigt upplysta av Londons gaslampor, till sitt hemliga möte med Mr. Brownlow på London Bridge.

Great Expectations är en bättre bok än Oliver Twist och blev också en bättre film. David Leans version av den fattige Olivers öden och äventyr är långt ifrån någon dålig produkt, men när det finns en tidigare film och en förlaga, båda av en högre kvalitet, att jämföra med håller den tyvärr inte riktigt måttet.

4 reaktioner till “Oliver Twist (1948)”

  1. Håller med om att Great Expectations är en bättre film. Men man kanske också ska tänka på att Oliver Twist också är mer av en ”matiné” och familjefilm medan den andra är mer tänkt för en vuxen publik. Jag gillar hursomhelst båda klassikerna skarpt.

  2. Visst, så är det ju förstås. Det är väl bara att jag har så ruggigt svårt att identifiera mig eller sympatisera med Oliver…

  3. @Filmitch: Finns förstås många filmatiseringar, men om du inte tex såg en ungersk stumfilmsversion från 1919 var det nog den här. Tycks vara den mest kända även om Lon Chaney gjorde Fagin 1922.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: