Oliver TwistKyrkorådet i den lilla staden har det inte lätt. Fattigbefolkning äter dem inte bara ur huset, de är också grymt otacksamma och uppskattar inte alls det som kyrkan försöker göra för dem. Och värst av dem alla är Oliver Twist. En av rådets försäkringar om att den gossen kommer att dingla i galgen förr eller senare är inte till mycket tröst eftersom det just nu är de som ta hand om eländet.

Han har mage att be om mat utöver de tilldelade portionerna (måttade i akt och mening att hålla de föräldralösa lugna och stillsamma. Kött ger dem bara onödig energi) och protestera när han ska bli lärling åt en skorstensfejare. Att sotaren redan lyckats göra av med minst två lärlingar på grund av en aningens för hårdhänt behandling hör inte till saken.

När de äntligen lyckas bli av med honom som lärling till begravningsentreprenören Sowerberry lönar han sin mästare genom att försöka slå ihjäl dennes assistent, hustru och kökspiga. Lyckligtvis rymmer den unge missdådaren innan rättvisan har hunnit ta itu med honom och problemen är därmed över.

Men för lille Oliver är problemen naturligtvis långtifrån över. Via apostlahästarna lyckas han ta sig till London där han träffar på ett riktigt trevligt gäng: Charlie Bates, Jack Dawkins (också kallad the Artful Dodger) och deras ledare, Fagin. Inte minst leker de så roliga lekar, där Fagin låtsas gå och titta i butiksfönster samtidigt som Charlie och Jack försöker lura av honom klocka och näsduk utan att han märker något.

Till och med Oliver visar sig vara riktigt bra på den leken. Men den genomärlige gossen blir givetvis förskräckt när han inser att hans nya vänner också leker leken med människor som inte tycks vara med på den. När han för första gången får följa med Jack och Charlie ut i staden blir han av misstag identifierad som en tjuv, vilket kanske inte är så konstigt eftersom han flyr som en kanin vid ropet ”Stop! Thief!” Ska Oliver någonsin kunna undfly det öde som hemstadens vördade kyrkomän så tydligt såg i hans framtid?

Oliver Twist är Charles Dickens andra roman och en av hans mer kända alster. Den utsökt ironiska och lite halsbrytande stilen känns igen från The Pickwick Papers men författaren har här lyckats betydligt bättre med att få ihop en historia runt Olivers öden och äventyr.

Eftersom den rör sig över ett kortare tidsspann känns den också tajtare än Great Expectations. Och med karaktärer som Fagin, den brutale skurken Bill Sikes och den intrigerande Monks närmar den sig nästan sensationsromanernas domän.

Men jämför man med Great Expectations innebär inte alltid tajtare bättre. I Great Expectations har man ett förstapersonsperspektiv och hela romanens poäng är att man ska få en känsla för dess huvudperson. För att vara en huvudperson är tyvärr Oliver däremot lika blek och menlös som en tomkartong, vars enda syfte är att innehålla andra tomkartonger. Han blir aldrig något mer än ett patetiskt tacksamt offer som slungas än hit än dit av ödets nycker. Han tar aldrig något initiativ och har inget driv.

Trots romanens titel blir Oliver Twist själv alltså inte mer än ett prisma, genom vilket man iakttar alla de andra figurerna runtomkring honom. Och som vanligt hos Dickens är det de onda och de dumma som skapar en fascination hos läsaren. Varken den outsägligt goda och omtänksamma Rose Maylie eller hennes lilla kärlekshistoria med den likaledes rättrådige Harry blir någonsin särdeles spännande.

Nej, istället är det förstås den pompöse kyrkvaktmästaren Mr. Bumble som står för humorn, särskilt när han efter giftermål med den bestämda Mrs. Mann får finna sig i att bli lika domderad och hunsad av henne som han förut kunde behandla de fattiga över vilka han bestämde. Rolig, men mer åt det patetiska hållet, är också den extremt late och egoistiske begravningsassistenten Noah Claypole. Här kan man se en karaktär som drygt tio år senare skulle återuppstå i den krypande Uriah Heeps skepnad.

Skurkarna är å sin sida ovanligt färgstarka och tongivande. Fagin är en djävulsliknande karaktär som gladeligen lockar unga gossar in på brottets bana, allt för egen vinnings skull förstås. Hans knipsluga leende, förbindliga handvridande och faiblesse att kalla alla för ”My Dear” ger krypningar i hela kroppen. Problemet i sammanhanget är att Fagins djävulsliknande uppenbarelse till stor del kommer av det faktum att han upprepade gånger benämns som ”the Jew”. Det är som om Dickens inte nog kan poängtera sin elakings etniska och religiösa hemmahörighet och det lämnar tyvärr en rätt unken smak efter sig.

Den bestialiske Bill Sikes behöver dock inte dras med sådana kopplingar, han klarar så bra av att vara elak på egen hand. Alla är mer eller mindre rädda för honom, från Fagins pojkar till hans egen jycke Bull’s-Eye. Den enda som uppriktigt bryr sig om honom är den så småningom ångerfulla Nancy, trots att hon är fullt medveten om att han inte skulle tveka att vrida nacken av henne om han såg anledning till det. Det är i det förstås också symptomatiskt att det är just det brottet som blir Sikes undergång.

Den mest intressanta karaktären blir därmed varken vår unge protagonist, de dumma eller de brutala, utan just Nancy. Hon introduceras som en självsäker ung kvinna, van att ta vara på sig själv i Londons hårda undre värld. Men allt eftersom utvecklas hennes känsla av att detta inte är den sanna och rätta vägen. Trots det kan hon inte vända den världen ryggen, inte minst tack vare sin kärlek till den obotfärdige Bill Sikes. Fullt medveten om att det antagligen kommer att bli hennes undergång vänder hon sig bort från potentiell frälsning eftersom det samtidigt innebär ett uteslutande av Sikes från hennes tillvaro.

Förutom karaktärerna ligger behållningen i Oliver Twist i Dickens val av ironisk stil. Med rappa värjestötar sticker han hål på både självgoda välgörare och det brittiska fattigsystemet. Vilket inte hindrar att han samtidigt får till en mycket fin nerv i Bill Sikes hädangång, en beskrivning som varslar om vad som komma skulle i A Tale of Two Cities.

Librivoxkvalitet: Alldeles ypperligt inläst av en och samma person. Ladda ned omedelbart!

Annonser