filmspanarna_kvadrat_svHur osannolikt det än ibland kan verka går faktiskt livet vidare, även under ett månadslångt Halloweentema. Det har satt sina avtryck här på bloggen i form av porrsurfande Jersey-bor och biopics-tema. Men det trevliga med ett nätverk som Filmspanarna är att man inte bara kan delta i den virtuella gemenskapen, utan också får möjlighet att hitta på saker man annars aldrig skulle kommit på tanken att göra.

Uppsala picDärför befann jag mig en oktoberlördag i Uppsala för att bevista stadens kortfilmsfestival, den 32:a i ordningen. Jag är inte särskilt välbekant med kortfilmer som fenomen, vet egentligen bara att de är korta (duh…). Som vanligt är det en viss känsla med att klämma sig ned i en (den här gången relativt hård, courtesy of Slottsbiografen och Regina) biofåtölj för att i princip helt renons på förväntningar och förutfattade meningar ta del av en film.

Eller, som i det här fallet, flera filmer. Jag hann med fyra och en halv olika visningar och summa summarum nästan 30 små filmer. Att se kortfilm är ungefär som att läsa en antologi; det är sällan allt är av juvelkaraktär, men ett par rubiner och smaragder brukar sällan saknas för att låta sitt försonande ljus skina över det som kanske inte var riktigt lika bra.

Vi som är uppväxta på 70-talet är inte helt obekanta med tjeckisk animation, både tecknat och dockvarianten. Ibland var det lysande, ibland blev det mer av ”Worker and Parasite”. Därför var det lite spännande att se vad tjeckiskan Michaela Pavlátová skulle kunna bjuda på av filmer av lite modernare snitt. Med en gång fångades jag av både bilder och ljud.

Uppsala pic 2På caféet i Řeci, řeci, řeci (Ord, ord, ord, Oscarsnominerad 1993) strömmar orden fram som floder, vilka rinner av mottagarna som vatten på en gås, den gula skvallerelefanten golvar tanterna och kärleksparet bygger sin gemensamma ordkonstruktion som ett dominospel, ett pussel. Vad händer när det kommer ett ord, en del, som inte passar in i mönstret?

Tram (Spårvagn) blev tydligen publikens favorit i Uppsala förra året och det är inte svårt att se varför. Den kvinnliga spårvagnsförarens heta fantasier om sina grå affärsresenärer bjöd på en underbar lek – härliga bilder och skön musik.

Segmentet Uppsala på vita duken låter kanske inte så upphetsande, men för en reklamintresserad idéhistoriker var det helt fantastiskt att kunna få ta del av 40-talets försök att sälja in Slotts senap (har sin givna plats mitt på bordet), Pricks kalaspepparkakor Uppsala pic 3(kan man i Pricks vällustiga fikaöverflöd se begynnelsen på nutidens överviktsproblem?) och de eminent praktiska campingköken från BACHO-företagets Primus (justeras bäst medelst en skiftnyckel från…just det, BACHO).

Filmen om Pharmacias uppkomst var kanske inte så värst upphetsande, men en nyhet för mig var i alla fall att företagets grund var det från Tyskland inköpta patentet (115 000 kronor!) på universalmedlet Energon vars innehåll främst bestod av kalvhjärnor. Att fabriken luktade en aning bör vara ett understatement som heter duga.

Dagen avslutades med Publikens favoriter och här var det tydligen en publik som gillade tunga grejor. Döda mödrar i By This River, misshandlade hustrur i Avant que de tout perdre (Innan allt går förlorat), fängslade pappor i Du velger selv och desperata jobbsökande fast i en kafkabyråkrati i The Mass of Men.

Så mycket roligare då att kunna avsluta med den slovakiska Pandy som i och för sig inte var någon bagatell men åtminstone tog sig an sitt ämne med en befriande portion humor. Som gammal djurparksjunkie var det tårframkallande roligt att se pandans entré i djurparken som när en ny rekryt anländer till fängelset. Härdat biffiga och rökande interner ser lystet på medan lammköttet rullas in. Men pandan är inte särskilt lycklig och försöker ta livet av sig, varvid det strax rusar fram djurskötare som försöker distrahera publiken med ett sjölejon på en enhjuling.

Uppsala pic 4

Fullpumpad med lyckopiller är det dags för deltagande i avelsprogram men inte heller det går särskilt bra, trots att djurskötarna snor både noshörningens horn och tigerns gallblåsa för att sätta fjutt på den letargiska pandan.

Har du den minsta chans att nästa år hugga ett par kortfilmer i Uppsala tycker jag att du ska ta den. Det var ett synnerligen trevlig arrangemang och den underhållande festivaltrailern visar på en hälsosam självdistans. Kanske du till och med skulle vara intresserad av en hårddisk med ett par saftiga MOV-filer?

Jag hade föredömligt trevligt sällskap av bland andra Jessica från The Velvet Café, Johan från Jojjenito. och Lena från Moving Landscapes. Lena var i egenskap av kortfilmsväljare till festivalen dessutom initiativtagare till träffen. Varför inte kolla in vad de tyckte om det korta formatet?

Annonser