Don JonNew Jersey-killen Don Jon har inte fått sitt smeknamn som ett hån, utan i uppriktig beundran. Han är killen alla tjejer vill vara med och alla killar vill vara. Minutiöst noggrann med bland annat sin träning har han inga problem att helg efter helg attrahera tiopoängare efter tiopoängare. Ut innan stängningsdags, in i taxin, wham-bam-thank-you-m’am.

Problemet är bara att Jon varken känner sig särskilt tacksam över eller tillfreds med sina vrålsnygga engångligg. Även om the T’s and the A’s sitter där de ska kan tjejerna ändå aldrig mäta sig med hans dyrkade porr. En handtralla kräver aldrig kondom och de virtuellt villiga skönheterna ber aldrig om något (utom att bli ordentligt påsatta förstås).

Därför är det inte utan att Jon blir lite nyfiken när han träffar Barbara Sugarman. Barbara släpper nämligen inte till fullt lika lätt som hans tidigare tjejer och tankarna börjar snurra hos Jon. Kanske det är så att sex blir bättre av lite relationsbyggande? Det är absolut värt ett försök!

I likhet med exempelvis Matthew McConaughey och Ben Affleck är Joseph Gordon-Levitt en sådan där pretty boy som de senaste åren inte bara börjat få uppskattning för sitt utseende, utan också mer och mer respekt för sina prestationer. Förutom att i Don Jon spela huvudrollen har han gjort gemensam sak med Ben och ställt sig bakom kameran (samt skrivit manus).

Och för att vara en debut måste jag säga att Don Jon inte alls smakade illa. Det säger sig självt att Gordon-Levitt naturligtvis har optimala förutsättningar att gestalta sin egenhändigt påhittade karaktär men det behöver inte innebära att det nödvändigtvis blir bra. Både filmen och karaktären utstrålar ett rätt oemotståndligt självförtroende som kompenserar för de brister som ett förstlingsverk ändå oftast dras med.

Don Jon jobbar mest på att leverera humoristiska stereotyper (vilket kanske säger mer om mina fördomar om New Jersey-bor. Å andra sidan härrör ju alla stereotyper från någon sorts sanning) på ett lite överdrivet och skruvat sätt men får ändå in en del tankemässiga fullpoängare. Vi får med all önskvärd tydlighet observera den totalkollision som uppstår när en tjej (en utomordentligt underhållande Scarlett Johansson) vars världsbild är förvanskad av förljugna chick flicks ska försöka komma överens med en kille som har en lika förvanskad världsbild tack vare lika förljugen porr.

Däremot vet jag väl inte om filmen säger något nytt om den eviga frågan rörande hönan eller ägget. Det vill säga: är bra sex förutsättningen för en meningsfull relation eller är en meningsfull relation förutsättningen för bra sex? Samtidigt kan jag inte låta bli att gilla att den som sätter myror i skallen (och till slut även i brallorna) på Jon inte är ytterligare en manic pixie dream girl eller pluggisen (som egentligen är skitsnygg bara hon tar av sig glasögonen och släpper ut håret). Istället har vi en lite halvtrasig Julianne Moore som i och för sig gestaltar en minst lika stor kliché som snyggopluggisen: den erfarna äldre kvinnan som visar den unge mannen vägen till bra sex.

Men som sagt: en mer än habil debut. Don Jon gör mig klart nyfiken på vad Joseph Gordon-Levitt ska åstadkomma härnäst.

Malmö filmdagar-picEn av de sista filmerna kvar från Malmö Filmdagar. Och kors i taket, ingen biopic! Men vad tyckte de andra närvarande filmspanarna om debuten?
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Fripps filmrevyer

Podpojkarna på Har du inte sett den? har redan pratat om Jon.

Annonser