alt. titel: Draculas märke

Scars of DraculaNo Dracula? No problems! Det är bara att låta en inte alls gummiliknande, uppstoppad läderlapp spotta lite rödfärg på en utlagd röd cape och simsalabim: We have Darcula!

I Kleinenberg gör häradsbetäckaren Paul livet osäkert för unga kvinnor och ställer till problem för ordentlige storebror Simon och hans fästmö Sarah som ständigt måste röja upp efter den oförbätterlige. Men Paul får sig snart en läxa, efter att ha övergivit en kvinna som inte tålde att bli övergiven blir han anklagad för våldtäkt och måste fly staden.

Först kommer han till en liten by och är på väg att få en säng på det lilla värdshuset. Att han skulle behöva dela sängen med värdshusets villiga jungfru är inga större problem, Paul kan ta lite omak. Men värdshusvärden vägrar ta emot främlingar efter mörkrets inbrott och kastar ut Paul, till både hans och jungfruns förtret.

Lyckligtvis finns det ett slott i närheten och här är invånarna mer tillmötesgående, både vad gäller mat och värme. När det gäller jungfruliga kroppar skiljer det sig dock inte så mycket från tidigare, den sköna Tania är mer än beredd att dela Pauls säng. På morgonen blir dock Tania förtrollad av Pauls mumsiga nacke och är på väg att sätta tänderna i den innan Dracula avbryter det hela. Hans lösning är att medelst kniv våldsamt hugga ihjäl Tania med den nyvakne Paul som förvirrade åskådare.

Paul bestämmer sig för att detta inte något särskilt hälsosamt ställe att befinna sig på och försöker fly. Samtidigt blir Simon och Sarah mer och mer oroliga över Pauls frånvaro och bestämmer sig för att ge sig ut på landsbygden för att leta efter den förlorade brodern.

Scars of Dracula utgjorde ett litet hopp i kronologin från The Devil Rides Out och slutet av 60-talet. Kanske är det det som gör att filmen i sin historia känns förvånansvärt fräsch? Annars är jag beredd att lägga lite ära vid regissören Roy Ward Bakers fötter eftersom han även stod bakom Quatermass and the Pit.

Visst, vi har fortfarande de välkända elementen med exempelvis korsvägen i skogen, generöst yppiga damer, den lugubre Dracula-betjänten Klove, prästen, ankomst och till synes trygg flykt från Draculas slott. Men händelseutvecklingen lyckas trots det överraska både här och där. Både positivt och negativt, ska jag kanske tillägga. Det blir lite ofrivillig komedi när de uppretade byborna inte kan storma Draculas steniga hemvist utan att först ringa på dörrklockan.

Även visuellt finns en del att hämta. Närbilder på Draculas blodsprängda ögon (att Christopher Lee inte blev blind på kuppen är inget mindre än ett mirakel) är ju stapelvara men här har Baker också valt att zooma in på mer vardagliga fenomen. Särskilt den kärleksfulla glidningen över Pauls bultande halspulsåder ur Tanias POV ger Scars of Dracula en spänning som jag inte tycker att man blivit så bortskämd med i Hammers filmer.

Effektsmässigt är filmen extremt ojämn. Den tidigare nämnde fladdermusen spelar tyvärr en stor roll och den är verkligen inte vacker. Å andra sidan vägs det upp av betydligt tuffare skräckeffekter än vad jag sett i de tidigare filmerna, så till den grad att Scars of Dracula nästan kan närma sig slasher-status. Då dessa är välgjorda och/eller rätt överraskande understryker även de filmens annorlunda stämning.

Annonser