Scars of Dracula (1970)

alt. titel: Draculas märke

Scars of DraculaNo Dracula? No problems! Det är bara att låta en inte alls gummiliknande, uppstoppad läderlapp spotta lite rödfärg på en utlagd röd cape och simsalabim: We have Darcula!

I Kleinenberg gör häradsbetäckaren Paul livet osäkert för unga kvinnor och ställer till problem för ordentlige storebror Simon och hans fästmö Sarah som ständigt måste röja upp efter den oförbätterlige. Men Paul får sig snart en läxa, efter att ha övergivit en kvinna som inte tålde att bli övergiven blir han anklagad för våldtäkt och måste fly staden.

Först kommer han till en liten by och är på väg att få en säng på det lilla värdshuset. Att han skulle behöva dela sängen med värdshusets villiga jungfru är inga större problem, Paul kan ta lite omak. Men värdshusvärden vägrar ta emot främlingar efter mörkrets inbrott och kastar ut Paul, till både hans och jungfruns förtret.

Lyckligtvis finns det ett slott i närheten och här är invånarna mer tillmötesgående, både vad gäller mat och värme. När det gäller jungfruliga kroppar skiljer det sig dock inte så mycket från tidigare, den sköna Tania är mer än beredd att dela Pauls säng. På morgonen blir dock Tania förtrollad av Pauls mumsiga nacke och är på väg att sätta tänderna i den innan Dracula avbryter det hela. Hans lösning är att medelst kniv våldsamt hugga ihjäl Tania med den nyvakne Paul som förvirrade åskådare.

Paul bestämmer sig för att detta inte något särskilt hälsosamt ställe att befinna sig på och försöker fly. Samtidigt blir Simon och Sarah mer och mer oroliga över Pauls frånvaro och bestämmer sig för att ge sig ut på landsbygden för att leta efter den förlorade brodern.

Scars of Dracula utgjorde ett litet hopp i kronologin från The Devil Rides Out och slutet av 60-talet. Kanske är det det som gör att filmen i sin historia känns förvånansvärt fräsch? Annars är jag beredd att lägga lite ära vid regissören Roy Ward Bakers fötter eftersom han även stod bakom Quatermass and the Pit.

Visst, vi har fortfarande de välkända elementen med exempelvis korsvägen i skogen, generöst yppiga damer, den lugubre Dracula-betjänten Klove, prästen, ankomst och till synes trygg flykt från Draculas slott. Men händelseutvecklingen lyckas trots det överraska både här och där. Både positivt och negativt, ska jag kanske tillägga. Det blir lite ofrivillig komedi när de uppretade byborna inte kan storma Draculas steniga hemvist utan att först ringa på dörrklockan.

Även visuellt finns en del att hämta. Närbilder på Draculas blodsprängda ögon (att Christopher Lee inte blev blind på kuppen är inget mindre än ett mirakel) är ju stapelvara men här har Baker också valt att zooma in på mer vardagliga fenomen. Särskilt den kärleksfulla glidningen över Pauls bultande halspulsåder ur Tanias POV ger Scars of Dracula en spänning som jag inte tycker att man blivit så bortskämd med i Hammers filmer.

Effektsmässigt är filmen extremt ojämn. Den tidigare nämnde fladdermusen spelar tyvärr en stor roll och den är verkligen inte vacker. Å andra sidan vägs det upp av betydligt tuffare skräckeffekter än vad jag sett i de tidigare filmerna, så till den grad att Scars of Dracula nästan kan närma sig slasher-status. Då dessa är välgjorda och/eller rätt överraskande understryker även de filmens annorlunda stämning.

4 reaktioner till “Scars of Dracula (1970)”

  1. Nu har jag äntligen kommit ikapp med att läsa dina Hammer-texter! Till och med de filmer som verkar riktigt dåliga kittlar den där B-skräckfilmsnerven i mig. Har sett en del andra Hammer-filmer än de du tar upp men ärligt talat har samtliga fallit i glömska rent handlingsmässigt. Detsamma gäller Dracula-filmerna med Christopher Lee som jag nog sett samtliga av även om jag absolut inte kan hålla isär dem. Det jag däremot minns av alla dessa filmer är att de, vilket du återkommer till några gånger, ibland kan bli riktigt innovativa även om helheten kanske oftast lämnar mycket att önska. Men ”The Phantom of the Opera” ska jag definitivt se inom en överskådlig framtid tack vare din text!

  2. Det var roligt att höra att Fantomen slog an en ton! Jag tror inte att du kommer att bli besviken. Finns det en B-filmsnerv, finns det defintivt plats för några Hammer även om de kanske inte är sådana filmer som direkt stannar kvar hos en i långliga tider.

  3. Även denna film väckte mitt intresse eller kan det vara så att det är dina välskrivna texter som gör att även de tristaste filmer blir intressanta? Iofs får filmen ett ganska högt betyg så helt oäven är den nog inte.

  4. @Filmitch: Tack för berömmet. Tror jag 😉 Jag kanske skulle sikta in mig på falsk marknadsföring? Nu har jag inte sett alla Hammers Dracula, men jag tyckte nog att den här kändes förhållandevis pigg i sammanhanget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.